Det mäktiga Stockholmsdistriktet avgjorde ordförandevalet till Reinfeldts favör utan att konsultera sina medlemsföreningar. På grund av paragrafrytteri och snäv stadgetolkning föll alla röster på Reinfeldt, trots stor internopposition. Det kan bara inte vara såhär det går till när vi utser en förbundsordförande. [show_ad id=3] När en förbundskapten och en profilerad expert står och skriker varandra högröda i direktsändning är det lätt att glömma, men också förra veckan var en stormig historia för svensk fotboll. Först blossade VAR-debatten upp på nytt efter att tränare och domare uttalat sig för dess införande på upptaktsträffen i Solna. Kort därpå kom en larmrapport som tillkännagav att kriminella gäng infiltrerar fotbollsrörelsen och har hela föreningar i sina klor. Därefter återvände Zlatan Ibrahimovic till herrlandslaget och uttalade sin uppskattning för sharialagar. Sedan inledde samma landslag EM-kvalspelet med en 0–3-förlust på hemmaplan mot Belgien. Avslutningsvis behandlades för första gången Göteborgsmotionen på förbundsdagen, där den röstades ned men lovade återvända om ett år när förbundets utredning är klar. Kort sagt: 2023 blir en prövotid för svensk fotboll. Det finns mycket att ifrågasätta om mannen som sedan i söndags är i satt att styra sporten framöver. Inte bara för att Fredrik Reinfeldt i månader vägrade uttala det minsta ord i pressen, för de tveksamma styrelseuppdragen i statliga kinesiska bolag eller för att han är våldsamt impopulär i breda fotbollskretsar. Reinfeldt har en problematisk kombination av obefintlig tidigare fotbollserfarenhet och omfattande andra åtaganden. Bland annat för Drivkraft Sverige, som i höstas med intensiv lobbyism fick Tidöpartierna att backa om reduktionsplikten, Svenskt Näringsliv och Visita. Fredrik Reinfeldt ska alltså jonglera rikspolitik, näringslivet och svensk besöknärings branschorganisation, samtidigt som han leder fotbollen genom alla dess tänkbara problem. Hur han ska lösa dem har vi heller ingen aning om, eftersom han bara talar i allmänna ordalag. Men det mest anmärkningsvärda är kanske hur han blev vald, vilket vi har granskat. Processen går att sammanfatta som följer: ✓ Stockholms fotbollförbund, det vill säga det största distriktet avgjorde ordförandevalet. Någon annan motivering än att “Reinfeldt är valberedningens kandidat” gav de inte till sina medlemsföreningar. ✓ Trots stark internopposition, särskilt hos AIK och Hammarby, blir det ingen votering, av skäl som för en utomstående mest framstår som paragrafrytteri. ✓ Det hela rättfärdigas med att föreningarna borde ha motionerat i december, en tidpunkt då ingen visste särskilt mycket om någonting i frågan. Det hela är beklagligt från start till mål, för StFF ska representera Stockholmsfotbollen – inte SvFF:s valberedning. Förståeligt nog ville AIK ha upp frågan till votering, något som hade borgat för mer demokratisk kredibilitet. Men så blev det inte. Skälet var att StFF:s stadgar, som reglerar dagordningen på dess årsmöte, gör gällande att årsmötet ska få en “redogörelse” för vad som kommer tas upp på SvFF:s årsmöte. Den paragrafen menade StFF:s styrelse innebar att det vore ett stadgebrott att göra frågan till en beslutspunkt, vilket är en väl snäv tolkning. För självklart står årsmötet i StFF, som i alla föreningar, över urkunderna: “ändring av eller tillägg till dessa stadgar får beslutas av StFF:s årsmöte”, står under paragraf fyra. Stadgar är just det, stadgar. Vad jag vet har de inte överlämnats till StFF på Sinaiberget nedtecknade på stenplattor. Lars Ekholmer, StFF:s ordförande, försvarade sitt beslut med att AIK och Hammarby borde ha motionerat på att StFF skulle ta ställning för Lars-Christer Olsson, istället för att väcka frågan till liv på sittande möte. Men det ser jag som en efterhandskonstruktion. För motionsfristen till Stockholms årsmöte var slut 1 december 2022. Då var inte Lars-Christer Olsson kandidat och SvFF:s valberedning hade inte tillkännagivit att de skulle nominera Reinfeldt. AIK och Hammarby var lyckligt ovetande om att StFF skulle ställa sig bakom Reinfeldt på den enda grunden att han var valberedningens kandidat. Dessutom hade båda föreningarna sina årsmöten efter StFF:s, så deras möjligheter att rådfråga sina medlemmar var begränsade. “De hade ju kunnat nominera en egen kandidat”, sa igår Lars Ekholmer till Fotboll Sthlm. För all del. Men det är rätt höga krav att förvänta sig att två fotbollsföreningar ska hitta egna kandidater, när man själv varken orkar göra det eller ens utvärdera de befintliga. Med tanke på hur snäv segermarginalen var, hur viktigt det mäktiga Stockholmsdistriktet är och den befintliga internoppositionen är det provocerande hur lättsamt StFF tagit på den här frågan. Aldrig har förbundsordförandeposten tillsatts med så omfattande engagemang hos allmänheten eller noggrann granskning i media. Aldrig har den svenska fotbollsrörelsen visat så tydligt intresse för vem som egentligen representerar den. Men ändå avgörs i slutändan allt med att det största distriktet ger sin röster till den mest ifrågasatta kandidaten, därför att man själv inte orkat ta fram en egen kandidat, utvärdera de befintliga och tolkat stadgan som helig skrift, något ingen av kvinna född får ändra i. Det är häpnadsväckande, svårt att acceptera och demokratiskt kontraintuitivt. Så nu ska alltså den notoriskt upptagne före detta statsministern Fredrik Reinfeldt styra svensk fotboll genom en ödesvår, efter en process som påminde Degerfors IF om “gammalsovjetiska idéer” och som avslutades på en förbundsdag där sex av sju förbundsstyrelseledamöter röstade på Lars-Christer Olsson, enligt en källa till Fotboll Sthlm. Ny tid, ny strid. Fredrik Reinfeldt ska ena svensk fotboll. Han kan börja med att försöka ena sin förbundsstyrelse.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription