Polisen och Stockholms stad ska intensifiera sitt arbete mot risksupportrar i AIK, Djurgården och Hammarby. Så långt inget konstigt. Men eftersom arbetet har inletts med en kavalkad av cherrypicking och alarmism lär det göra mer skada än nytta. [show_ad id=1] I Göteborg står konflikten mellan supportrar, klubbar och ordningsmakten i full blom sedan polisregion Väst inlett en våroffensiv. Mest uppmärksammat är att ultrasgrupper kategoriserats som kriminella gäng på för mig svårförstådda grunder. I övriga polisregioner har man sett nyfiket på, och snart ska Stockholm sjösätta sin operation som är inspirerad av Göteborgstaktiken. Idag kan vi Fotboll Sthlm avslöja att Polisen och Stockholms stad planerar att intensifiera sitt arbete mot risksupportrar. Syftet är att ta ett bredare grepp om problematiken, snarare än som tidigare mest fokusera på evenemangen, det vill säga matchdagarna. Som ett inledande steg i arbetet har en 23-sidig presentation visats. När vi kontaktar parterna bakom presentationen, stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör och Globenpolisen, märks det att ärendet är känsligt. Det poängteras återkommande att presentationen inte är ett beslutsunderlag. Samtidigt är det knappast ett obetydligt dokument. Syftet är att ”presentera en lokal problembild med stadsövergripande karaktär”. Med andra ord: berätta om hur problematiken ser ut här och nu, samt varför man med gemensam front bör angripa det på ett nytt sätt. På dragningen närvarande bland andra ett tiotal höga chefer från Stockholms stad och polisen. Eftersom vi av naturliga skäl inte själv var där kan vi inte ge exakt svar på hur materialet har presenterats. Men vi har ställt frågor så långt vi kan och gått igenom källhänvisningarna. Själv har jag fördjupat mig i supporterfrågor under många år och mina invändningar är många. Bland annat: leker barn huliganer i förskolan? Det slås nämligen fast med en gång. Då jag själv har viss kunskap om såväl huliganmiljön som barn i förskola ser jag det som långsökt. Huliganer slåss i sina uppstyrda slagsmål, i sina ”box” i ett grustag eller på en skogsväg, och filmerna från uppgörelserna syns mest på obskyra konton djupt ner i sociala medier-träsket. Att småbarn skulle nås av sådant innehåll, samt sedan imitera det, är inte särskilt troligt. Att vissa däremot har sjungit supporterramsor (som säkert kan vara mindre smakfulla ibland, vad vet jag) låter däremot mer sannolikt, samt att de uppfattats som ”huliganbeteende” av personal som tror att den vanliga supportern är lika med huliganism. Och att de slåss? Tja, att pojkar i den åldern leker krig är nog de flesta föräldrar tämligen väl medvetna om. För att göra det än mer Siewert Öholmskt är den enda källhänvisningen på sidan om förskolehuliganismen ett tv-klipp från TV4:s Nyhetsmorgon där två småkillar, tre och fem år gamla, sitter i Malmö FF-dräkter och hejar på sitt lag, samtidigt som de fäller olika kommentarer. Klippet var uppenbarligen tillräckligt roligt och sött för att ett av landets mjukaste familjeprogram skulle göra ett inslag om det, men i presentationen används det som ett varnande exempel på hur barn kan insocialiseras i en destruktiv kultur om de inte har de rätta förebilderna. På en annan sida dyker två engelska citat upp. En om att minoriteter i England och Wales har känt sig otrygga på fotbollsmatcher och en annan om att tv-tittande pappor i problematiska hem i England blev mer våldsamma under VM i Ryssland 2018. Kvaliteterna på dessa studier är för mig vanskligt att bedöma, men när syftet är att ”presentera en lokal problembild med stadsövergripande karaktär” är det svårt att förstå vad de har där att göra. Även statistiken som framförs går det på goda grunder att ifrågasätta, men låt mig bespara er det denna gång, poängen har nog gått fram. Den övergripande känslan av presentationen – som bland annat avslutar en slide med den retoriska frågan ”SKA DET FÅ VARA SÅ HÄR?” – är att arbetsgruppen googlat problems+football och sedan plockat in all möjlig skit som har dykt upp. Att Stockholms stad och Polisen tar nya initiativ för att komma till ordning med risksupportrar är i sig inget konstigt. Det finns saker att ta tag i. Framförallt är huliganmiljön ett problem som inte bara är farligt för de inblandade, utan även för tredje part – hur mycket firmorna än försöker måla upp en bild av ridderliga fajter. Eftersom presentationen till stor del handlar om unga i riskzon är det ytterligare relevant eftersom firmorna aktivt rekryterar unga killar som ska utbildas till att slåss ”i klubbens namn”. Men något större fokus på den punkten verkar presentationen inte ha, vilket stärker bilden av ett hafsverk. Om man ska komma någonvart i frågor som rör risksupportrar och baksidorna av fotbollskulturen behöver man vara träffsäker. Den prestigeladdade konflikten runt fotbollen bottnar ofta i att fördomar snarare än analys styr sätter grundtonen, och presentationen från polis och stad som jag som ett typiskt exempel på när man börjar i fel ände. Nej, det bästa vore om presentation slängdes rakt ned i papperskorgen. Samt att samtliga chefer som närvarade vid dragningen behandlas med en Men In Black-pjäs som gör att närminnet raderas ut.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription