[show_ad id=7] Sverige hade aldrig en chans mot Nederländerna. Graham Potters taktiska förändring fick effekt på matchbilden men resultatet var odiskutabelt. Anders Lindberg ger sig syn på hur Sverige bör formeras mot Japan. [show_ad id=8] Sveriges VM-turnering har varit en känslo- och resultatmässig berg- och dalbana. Efter 5-1-segern mot Tunisien slogs laget tillbaka med samma siffror mot Nederländerna i en match där man aldrig var nära att få med sig några poäng. Nederländerna tog omgående tag i taktpinnen och inte minst var det från högerkanten som de offensiva chanserna hade sitt ursprung. Denzel Dumries, som är en av världens bästa på sin position, hotade Sveriges backlinje matchen igenom och bilden nedan är hämtad från den elfte minuten.

Foto: Wyscout Den 5-3-2-formationen som Sverige inledningsvis valde i det låga försvarsspelet gjorde att man fick problem framför Gabriel Gudmundsson. Utöver det tidiga inspelet som vi såg i bilden ovan så syntes det även vid Nederländernas 2-0-mål.

Donyell Malen kan stå helt omarkerad framför Sveriges backlinje samtidigt som Denzel Dumfries har hela den yttre korridoren för sig själv och det syns hur en frustrerad Gabriel Gudmunsson står mellan två val.

Och när Malen har hittat ut till en framrusade Dumfries så har han inga problem med att assistera Brian Brobbey till dennes andra mål i matchen.

Graham Potter insåg att någonting behövde göras och i vattenpausen valde han att frångå sin 5-3-2-formation till en 4-4-2-variant där Alexander Isak droppade ned framför Gabriel Gudmundson.

Sverige växte in i matchen efter förändringen, men släckte det branden som härjade på vänsterkanten? Dessvärre inte. Ytan framför Gabriel Gudmundsson hanterades på ett bättre sätt men Denzel Dumfries fortsatte att forsa fram längs kanten och slog ett inlägg som Kristoffer Nordfeldt lyckades avstyra precis innan paus...

... men sämre lycka hade han när en i princip identisk sekvens ledde till Nederländernas 3-0-mål direkt i den andra halvleken. Assist? Denzel Dumfries.

Ett annat hot väntar Natten mot fredag väntar Japan i gruppspelets sista omgång och det är ett motstånd som lyckades knipa en poäng mot Nederländerna. "De blå samurajerna" är ett rörligt och bollskickligt lag som ställer upp i samma formation som Sverige.

De spelar visserligen med två stycken wingbacks men de har inte samma offensiva hot eller filosofi att använda sina på samma sätt som Nederländerna använder Denzel Dumries. Däremot kommer det blir en utmaning i att hantera Japans sätt att rotera sina spelare i olika positioner på planen och initialt vill de droppa ned med en eller båda av sina innermittfältare, centrera dem ihop med fronttrion och putta fram sina wingbacks högt och brett i planen.

Mot Tunisien ser vi ett bra exempel på det i den 75:e matchminuten.

Backlinjen lämnar över bollen till en av de två innermittfältarna som fördelar den ut på högerkanten till en av mittbackarna.

Som i sin tur vill hitta upp med en passning centralt i planen.

Därifrån har man dels valet att fortsätta spela på det numerära övertaget man har centralt eller att hitta ut med bollen på en av de två wingbackarna som tagit den höga och breda positionen.

De spelarna är dock inte lika skickliga eller benägna på att hota på det sättet som Denzel Dumfries gör och bör således ses som ett mindre akut hot. Tvärtom utgår laget ifrån att hitta en direkt passning på något av sina centrala alternativ och när man straffade Tunisien för tredje gången kom just det uppspelet från backlinjen.

Till en lagkamrat som skarvar bollen vidare på en touch.

Och friställer Junya Ito, en av lagets två "tior" i fronttrion, som enkelt kan överlista Tunisiens målvakt.

Omgruppera och återgå Japans spelare är både taktiskt och tekniskt skickliga. Det kommer bli en utmaning i att hålla koll på dem när de flyter fram men som jag ser det så är det främst centralt i planen som man behöver försöka att neutralisera dem. Uppspelen till de tre offensiva spelarna är vad man vill strypa så mycket det går och att formera laget i den 3-4-3-formationen som Gramham Potter har utgått ifrån inledningsvis bör således vara den klokaste utgångspunkten. Jag ser det inte som osannolikt att man inte vill pressa Japan särskilt högt utan att Viktor Gyökeres och Alexander Isak tar sikte på de två droppande innermittfältarna och Benjamin Nygren, om han startar likt i de två inledande matcherna, stöttar Jesper Karlström och Yasin Ayari bakom dem två. På pappret blir det således mer av ett 3-4-1-2 där Sverige får fem spelare (Isak, Gyökeres, Nygren, Ayari och Karlström) centralt i planen mot lika många japaner.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription