Vissa AIK-supportrar har ropat efter nyförvärv på sistone. Efter två nya skador mot BK Häcken lär inte de rösterna bli tystare, även om AIK lyckades kriga till sig en pinne i en tuff bortamatch. Här är våra spaningar efter 0–0 på Hisingen. [show_ad id=1] Inför matchen pratade José Riveiro om vikten av kontinuitet. Det syntes också i startelvan, där endast en förändring gjordes efter segern mot Gais. Hervé Matthys ersatte Fredrik Nissen i mittlåset. Men den första halvleken tillhörde BK Häcken. Redan efter drygt en minut skapade hemmalaget sin första stora chans. Simen Hestnes fick bollen snett inåt bakåt och avslutade direkt. Kort därefter var AIK nära att bjuda på ett ledningsmål när Sotirios Papagiannopoulos tappade bollen på egen planhalva. Det blev ingen väckarklocka för gästerna. Häcken fortsatte att sätta tryck och skapade flera farliga lägen. Både Adrian Svanbäck och Gustav Lindgren var nära att spräcka nollan, samtidigt som AIK hade svårt att ta sig ur hemmalagets intensiva presspel. Inledningsvis hade Gnaget mycket boll, men ju längre halvleken led desto svårare blev det att spela sig igenom Häckens höga press. Problemen blev inte mindre när Axel Kouame tvingades kliva av med en känning i baksidan. Victor Andersson ersatte mittfältaren i hopp om att ge AIK ny energi och mer fart i offensiven. Det dröjde till den 65:e minuten innan AIK lyckades sätta ett ordentligt tryck mot Häckens mål. De tillresta supportrarna vaknade till liv när Victor Andersson snurrade upp sin försvarare och avslutade, men bollen seglade över ribban. Kort därefter var Häcken nära att ta ledningen. Ett avslut såg ut att smita in, men Mads Thychosen stod rätt placerad på mållinjen och svarade för en avgörande räddning. AIK:s bästa möjlighet kom med drygt en kvart kvar. Dino Besirovic dök upp vid den bortre stolpen och fick pannan på ett inspel, men han fick ingen fart på nicken. Fler riktigt heta målchanser än så blev det inte. I stället fick lagen nöja sig med en poäng i en mållös tillställning. Inte som det brukar 4–0, 2–2, 3–3, 0–2, 4–1. Mötena mellan BK Häcken och AIK brukar nästan alltid bjuda på mål, svängningar och underhållning. På förhand talade det mesta för ännu en sådan kväll. Så blev det inte. Häcken skapade visserligen tillräckligt med chanser för att göra både ett och två mål redan före paus, men kvaliteten saknades i den avgörande aktionen. Den sista passningen satt inte där och avsluten höll inte tillräckligt hög nivå. AIK hade samtidigt ett annat problem. Gästerna skapade knappt någonting alls i första halvlek. Under stora delar av matchen blev avstånden mellan lagdelarna alldeles för stora, vilket gjorde att de offensiva spelarna ofta lämnades ensamma. När AIK väl vann boll saknades både alternativ och understöd, och anfallen dog ut innan de ens hunnit ta fart. Det blev bättre i andra halvlek, men sett över 90 minuter var det här ingen klassisk Häcken–AIK-match. Och i det här fallet får Gnaget vara gladast över det. Förlorade slaget på mitten José Riveiro har inte varit rädd för att laborera på det centrala mittfältet. Johan Hove och Dino Besirovic har varit de två givna namnen, medan den tredje platsen gått mellan Axel Kouame, Aron Csongvai, Abdihakim Ali och på senare tid Amel Mujanic. Mot Häcken fungerade dock trion inte alls på samma sätt som under de senaste veckorna. Hemmalagets mittfält, som snarare blev en fyra när Julius Lindberg klev in centralt, var betydligt rörligare och lyckades ständigt skapa numerära överlägen. Det gjorde att AIK hamnade ett steg efter, både i presspelet och när laget själva försökte spela sig fram. AIK fick aldrig kontroll över matchen. Bollen vanns ofta tillbaka snabbt av Häcken och de få gånger Gnaget etablerade ett anfall blev det kortvarigt. Först efter paus fick AIK bättre balans. Linus Järeteg kom in och gav laget ett lugn med bollen, samtidigt som mittfältet blev bättre på att spela sig ur Häckens press. Det förändrade inte matchbilden helt, men AIK fick åtminstone längre anfall och kunde flytta upp spelet. Det finns hål att fylla AIK:s skadeläge börjar bli ett allt större bekymmer. Mot Gais såg Sotirios Papagiannopoulos och Fredrik Nissen stabila ut tillsammans, men sedan dess har även Nissen anslutit till den redan långa skadelistan. Plötsligt återstår bara Papagiannopoulos och nyförvärvet Hervé Matthys som ordinarie, skadefria mittbackar. Då räknar jag inte in Wilmer Olofsson, som tillbringade våren på lån i Norge. På den positionen har inte AIK råd med fler bakslag. Problemen stannar dessutom inte i backlinjen. Mot Häcken tvingades både Axel Kouame och Taha Ayari kliva av, vilket gör att även de offensiva alternativen börjar sina. Under de senaste veckorna har AIK kopplats ihop med flera namn, både i offensiven och defensiven. För varje ny skada blir det allt tydligare att förstärkningarna behöver komma på plats – och det snabbt. Annars riskerar den fina starten på höstsäsongen att bromsas av en allt tunnare trupp. På söndag tar AIK emot Örgryte hemma på Strawberry Arena.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription