Oskar Månsson: Djurgården är två steg från paradise

BLOGG. Några tankar om 08-fotbollens smartaste truppbygge.

Annons

2010 var senaste gången något annat lag än AIK blev bäst i stan – Djurgårdens tiondeplats var tillräcklig under Gnagets ”Kom och ta oss”-haveri. Det var ju ett tag sedan, men på slutet har det tätnat. 2017 var Djurgården hack i häl på AIK och i fjol ledde Bajen som bekant serien ett bra tag.

2019 är konkurrensen tuffare än på länge i huvudstaden, ett intryck som har förstärkts under de första omgångarna. Efter en del vånda satte jag AIK som trea, Djurgården fyra och Hammarby sexa när jag skulle lämna in årets tabelltips. Än så länge känns det rätt bra. Jag är fortsatt säker på att samtliga 08-klubbar går in på topp-sex tillsammans med Malmö, Häcken och Norrköping. Och AIK och Djurgården känns snäppet vassare än Bajen.

Djurgården imponerar mest hittills – kanske borde jag ta upp dem ett hack till? I dagarna håller jag och Mårthen Bergman på att spela in tre specialpoddar där vi går igenom trupperna, lag för lag, nu när allt är spikat. Hur bra blev det egentligen?

I Djurgårdens fall mycket lyckat. Redan i början av januari lyfte jag fram alla fördelar med årets truppbygge. Den gången fick jag en del mothugg och hån från konkurrenternas supportrar men analysen håller – det här laget är något helt annat än fjolårets. Och, ja, även denna analys står sig – det vill säga att Djurgården blir ett topplag utan större skador. Allting talar ju för det.

Tränarduon vet precis vad de vill och har fått en trupp som är byggd för deras ändamål – dödvikten är så gott som noll. Med Erik Berg, Astrit Ajdarevic och Mohamed Buya Turay finns den nödvändiga spetsen i respektive lagdel. Det enda frågetecknet rör egentligen bredden. När jag skrev min första analys var jag rätt säker på att Mange Eriksson skulle ansluta, men som jag förstått saken var det inte ens nära. In i det sista försökte Bosse Andersson få in en central anfallare till men det blev nobben på många håll och däri ligger en uppenbar risk: Buya Turay kan vara seriens mesta pålitliga målskytt men Adam Bergmark Wiberg har hittills inte visat att han håller för nivån. Någon annan striker finns inte heller. På kanterna finns det gott om gångbara alternativ, men det hade förstås inte skadat att ha Mange som vika in-gubbe på högerkanten där Aslak Fonn Witry överlappar.

Övergångsfönstret blev mycket bra, som sagt, i sin helhet. Men ändå två steg från paradise eftersom det inte blev något med Mange och den där bonusanfallaren. Å andra sidan skulle Bosse Andersson kunna ta de där stegen till sommaren. Pengarna finns ju och kanske är det läge att trycka på lite extra just den här säsongen där Djurgårdens bygge är i fas – redo att prestera här och nu, redan från start  – för första gången på en halv evighet. Mitt tips är som sagt att Djurgården ligger och hugger runt Europastrecket, men det kan till och med bli bättre än så. Bara det att grundspelet sitter på ett helt annat sätt än hos de flesta konkurrenterna bör ge en del extrapoäng så här i början av säsongen.

Mer om de här tankarna kommer som sagt snart i poddform. Håll utkik!