Spelet var riggat.

Regeringen visste vad de ville ha och använde sig av ja-sägare till experter medan kritiska röster med djup kunskap hållits på behörigt avstånd.

Vilka slutsatserna skulle bli var inte så svårt att räkna ut.

Foto: Regeringens hemsida

Annons

Ursäkta en vad-var-det-jag-sa-inledning men det var lätt att se skeendet framför sig för två år sedan. När regeringen beställde utredningen om Tryggare idrottsevenemang var uppdraget tydligt och slagsidan bland experterna gick inte att ta miste på.

Låt oss först se på uppdraget.

Med anledning av den oroliga läktarsäsongen 2023 initierade regeringen utredningen. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) och socialminister med ansvar för idrottsfrågor Jakob Forssmed (KD) tog ledningen medan den förre SVFF-chefsjuristen Anders Hübinette fick uppdraget.

Utredningen skulle ta ställning till följande:

– Om man ska skärpa tillträdesförbuden
– Om man ska skärpa straffskalor
– Om man ska underlätta för kameraövervakning
– Om man kan ställa hårdare krav på arrangörerna
– Om man kan/ska ändra lagar

Det var med andra ord inte en utredning som skulle ta reda på vad den samlade kunskapen säger eller vad som är effektivt i ett större perspektiv. Det var en tipskupong där allt talade för idel hemmasegrar. Att utredaren skulle komma tillbaka och säger ”nej, vi ska INTE skärpa straffskalorna” var naturligtvis inget gångbart politiskt alternativ. Att komma tillbaka och säga att det behövs mer följsamma metoder med stöd i forskning och erfarenheter var en nästan lika långsökt tanke.

För att göra beställningsjobbet bekvämt anlitades sju experter. Utöver detta fanns en ”referensgrupp” som tillfrågades vid fåtaliga tillfällen. Jag har pratat med flera ur referensgruppen som upplever att deras synpunkter inte fick något genomslag. Det fick däremot experterna som har en tydlig hårdare tag-lutning:

Lena Sahlin, säkerhetschef i Riksidrottsförbundet. Lever tillsammans med Abbe Törsleff och skrev av allt att döma remissvaret till utredningen tillsammans med denne. Fotboll Sthlm granskade 2019 hur Törsleffs vaktbolag gynnades av Polisens strategi som Sahlin var involverad i.

Abbe Törsleff, säkerhetschef i hockeyförbundet med (en kontroversiell) bakgrund i Djurgården. Se ovan.

Per Eliasson, säkerhetschef i Svensk Elitfotboll. Eliasson har hållit fotbollens linje på slutet, det vill säga en kritisk hållning till utredningens svepande repression. Samtidigt var det Eliasson som 2023 bakom klubbarnas rygg mejlade polischefen Per Engström och föreslog att man måste våga tömma läktarna om det blir stökigt.

Martin Fredman, säkerhetschef i fotbollsförbundet som i fjol kom med ett förslag på ett nytt säkerhetsregelverk som möttes av hård kritik från supporterrörelsen.

Marie Bastin, åklagare. Var med i Aktuellt i fjol och framförde att det vore en lämplig åtgärd att bryta oroliga matcher och spela utan publik, samt hävdade att hon inte kände till någon som vågade ta med sig barn till derbyn.

Maria Emanuelsson, jurist på Polisens rättsavdelning som har jobbat med idrottsfrågor tidigare, bland annat under tiden med villkorstrappan.

Andreas Persson, jurist med integritetsexpertis.

Informationen i gruppen hölls tajt, uppger mina källor. I referensgruppen fick man däremot ingen eller knapp information om vad som pågick, enligt två personer som jag talat med.

Eftersom jag varit med ett tag känner jag igenom hur olika sidor argumenterar i ämnet och att utredaren valt polisledningens problemformulering är genomskinligt. Att det finns goda skäl att ifrågasätta den har Fotboll Sthlm visat på återkommande gånger. Noterbart är också att Polisen har skrivits ut ur ekvationen. Hur myndigheten agerat och påverkat konflikten har i allt väsentligt förbisetts.

Kritiska röster och djupare kunskap tycks samtidigt ha hållits på behörigt avstånd från slutsatserna. Vad exempelvis experterna på Enable menade verkar inte ha spelat någon större roll. Istället hänvisades det bland annat till en parodisk ”studie” om riskerna med pyroteknik som Uefa beställde 2016 och fick till svar att det mesta var mer eller mindre livsfarligt. Med andra ord: beställningsjobbet lutade sig mot ett annat beställningsjobb.

Ovanstående betyder inte att jag är kritisk till allt i utredningen. Exkluderingsstrategin är så länge den följs i praktiken logisk med sitt fokus på individer snarare än kollektivet. Bättre kameror på arenorna är välkommet då Polisens utredningsarbete har en tendens till att sega. Rätts- och träffsäkra tillträdesförbud tror jag är en framgångsfaktor, men det gäller samtidigt att de är proportionerliga. Om förslagen ska vinna legitimitet hos den den stora massan behöver de spegla resten av samhället och för mig är det uppenbart att supportrar mäts med en annan måttstock.

Om förslagen kommer att klubbas igenom återstår att se, men jag tror dessvärre att utredningen som sådan kommer orsaka mer skada än nytta. Det viktigaste för att förbättra miljön runt fotbollen är att dämpa prestige- och konfliktnivån samt lyssna på beprövad kunskap om exempelvis normativt arbete och regeringens utredning har till stora delar gjort det omvända.