Oskar Månsson: Ett batongslag måste alltid vara en sista utväg

BLOGG. Några tankar om tumultet vid AIK:s playoff-match.

Annons

Två vakter slår 15 hårda slag mot åskådare.

Vad som händer i övrigt på det två minuter långa filmklippet från Celtic-supportern Michael McCahill är svårare att se. Men att det är bedrövliga, ovärdiga scener står bortom allt tvivel. Jag vet inte hur omfattande skadorna blev, men att ta emot batongslag från adrenalinstinna män är ingen lek.

Vad ordningsvakterna fick ut av sitt agerande? Ingenting.

Vad de skapade? Kaos och fara, rubriker och anmälningar.

Anledning till att ordningsvakterna gick upp på läktaren var, enligt polisen, att en utbrunnen bengal kastats på en person från säkerhetspersonalen. Om så är fallet finns det inget att relativisera, det är till och med en brottslig handling och den skyldige bör lagföras. Men att som svar konfrontera kollektivet på det sättet framstår som vansinne.

Att jag är kritisk till polisens villkorstrappa, både premissen för den och tillämpningen, har ingen missat som läst mina bloggar under året. Men det mest provocerande är direktiven från polisen om att man bör gå upp läktaren vid ordningsstörningar. För det är som sagt vansinniga rekommendationer. Uppenbart farliga, potentiellt katastrofala. Eftersom poliserna och säkerhetspersonalen för det mesta har låtit bli att agera på det sättet – som man enligt direktiven egentligen bör göra i var och varannan match – har situationen trots allt inte har spårat ur på fotbollsarenorna under sommaren. Men vid de få tillfällena som vakter eller poliser har varit på väg att bryta in på läktarna har det blivit tumultartat, till exempel vid majmatcherna Helsingborg-AIK och Djurgården-Östersund. Lyckligtvis skadades inga personer allvarligt vid de tillfällena, vare sig personal eller åskådare, men situationerna var på väg att bli kritiska.

Jag tror också att det är hög tid att granska vilka som har tillåtelse att jobba på matcherna. Professorn och polisforskaren Stefan Holgersson har i sina studier noterat att ett fåtal poliser står för ett stort antal av anmälningarna om misshandel. Samma sak gäller rimligen ordningsvakter där vissa hanterar de emellanåt svåra situationerna i fotbollssammanhang väl, medan andra inte är lämpliga för att jobba under sådana omständigheter. De två glasögonprydda männen som vevar med batongerna på filmen lär till exempel hamna i den senare kategorin.

Jag har fått information om att dialogen mellan fotbollsrörelsen och polisen har återupptagits på strategiskt nivå på slutet. Det är ett gott litet tecken, för situationen är i grunden inte bättre än den var i våras när debatten rasade som värst. Villkorstrappan och de kontraproduktiva direktiven kvarstår trots allt kritik. När min kollega Simon Pålsson pratade med polisens presstalesperson igår lät det som det brukar: tydliga beskrivningar om vad supportern/supportrarna har gjort men inga kommenterar om den andra sidans agerande. Filmen (som alltså var två minuter lång) gick i vanlig ordning heller inte att kommentera.

Samtliga problem kvarstår alltså, och det är hög tid att komma framåt med en lösningsorienterad dialog. I supporterrörelsen bör rannsakan alltid stå högt på agendan, och från ordningsmaktens sida krävs en omedelbar fokusförflyttning för att förbättra situationen. Att identifiera och lagföra individer som missköter sig bör vara prioritet ett, två och tre istället för kollektiva bestraffningar och provokationer.

Men framförallt måste poliser och ordningsvakter sluta att slå. Ett batongslag måste under alla omständigheter vara en sista utväg.

Till sist: Efter matchen uttalade sig en presstalesperson för Celtic till skotska tidningar om att Hammarby-anhängare infiltrerat bortasektionen vilket skulle vara en anledning till oroligheterna. Om det finns någon sanning i det påståendet kan jag inte avgöra just nu, men att Celtic beskyller AIK för att ha sålt biljetter till svenskar till bortaläktaren låter orimligt. Det är nämligen bortalaget som ansvarar för försäljningen till sin sektion vid europeiska cupmatcher.

Foto: Bildbyrån