Oskar Månsson: En ny plan som kommer att skada fotbollen

Om det är nya direktiv eller samla gamla från polisen är något av en tolkningsfråga.
En annan sak är tydligare: fotbollen kommer att ta skada på nytt.

Annons

Den stora konflikten runt fotbollen fick en oväntad paus under fjolåret. Mitt i all bedrövelse var det faktiskt rätt skönt att vi slapp se konsekvenserna av polisens galna korståg mot supportrar och klubbar.

Under tiden har jag ägnat mig att gå tillbaka för att försöka förstå var det hela började. Med hjälp av juridisk expertis begärde Fotboll Sthlm och Dagens Nyheter ut samtliga protokoll som polisens idrottsråd har upprättat under de senaste åren och till vår förvåning var plötsligt nästan allt offentligt. Tidigare hade sidorna varit kraftigt maskade på grund av svårbegriplig sekretess (med hänvisning till bland annat rikets säkerhet) men nu släpptes samtliga protokoll.

Det är deprimerande läsning. Sida upp och sida ned av förbluffande faktaresistens. Rådets ordförande Ulf Johansson – han som gillar att ge bort lägenhetskontrakt till sina nära ”behövande” – har ofta sista ordet i diskussionerna och slutsatserna handlar för det mesta om att myndigheten ska agera enhetligt. Regionerna ska jobba på samma sätt och inte minst härda ut, vilket innebär att villkorstrappan och andra repressiva åtgärder ska genomföras oavsett vilket motstånd som det möter eller vilka konsekvenser som de för med sig.

Facit har vi. Polisens strategier är usla. Kontraproduktiva och resursslukande på samma gång. Om polisen har ett intresse av att förbättra klimatet runt fotbollen måste de ändra sin grundpremiss, men ingenting tyder på att så blir fallet även om myndigheten har chansen att starta om i samband med att en ny avdelning (Noa) har tagit över huvudansvaret.

Det senaste dokumentet som vi har fått loss har den anspråkslösa titeln ”handlingsstöd” och är som sådan inte särskilt explosiv. Det är först när man sätter den i sitt sammanhang som man förstår hur polisen ska jobba med fotbollen när publiken återvänder.

Om klubbarna inte kommer till rätta med ordningsstörningar med så kallade ”mindre ingripande åtgärder” kommer de straffas hårt. Om en individ missköter sig eller begår ett lagbrott i ett folkhav blir det inte bara kraftiga publikneddragningar, utan hemmaklubben ska i nästa match även ansvara för säkerheten för ett större område utanför arenan.

Den som kan förklara logiken eller poängen bakom det får gärna räcka upp en hand.

Det finns heller inga förslag för hur klubbarna ska komma till ordning med störningarna, det vill säga vad de ”mindre ingripande åtgärderna” faktiskt ska bestå av. Det är bara något som polisen ständigt tjatar om, samtidigt som de är väl medvetna om att klubbarna inte har någon möjlighet att uppfylla kraven. Ändå följs de provocerande direktiven upp av kollektiva bestraffningar som enbart förvärrar situationen för samtliga inblandade parter.

Ja, historien upprepar sig som en hackig skiva. Jag ber om ursäkt om jag också upprepar mig, men det enda sättet att komma till ordning med stöket runt fotbollsmatcher med nuvarande system med villkorstrappan är att ta det hela vägen in i mål.

Med tomma arenor blir det inga ordningsstörningar. Om man stänger ståplats och enbart har gles sittplats som bevakas av batongförsedd säkerhetspersonal kommer man kanske också rätt nära en nollvision, i alla fall inne på arenan.

Med andra ord kan operationen faktiskt lyckas – även om patienten råkar dö på vägen. Jag antar att vi helt enkelt får vänta till sommaren och se hur långt polisen är redo att ta det, samt om politikerna fortsätter att vara tysta medan vansinnet pågår.

Vill du läsa ett mer konstruktivt förslag för hur man förbättrar klimatet runt fotbollen? Här finns ett sådant!