Den monumentala, globala sportswashingen äter upp allt mer av fotbollen.

Nu har den nått en ny nivå med Saudiarabiens fullskaliga intåg, men inget tyder på att Fredrik Reinfeldt, Andrea Möllerberg eller någon annan på förbundet kommer göra något särskilt för att motverka den.

Det strider ju mot traditionen av minsta motståndets lag.

✓ Krönikan publicerades först i april 2024

Annons

För något år sedan var Lise Klaveness med i ett julprogram i norsk tv. Formatet var avslappnat och garden var nere när hon fick frågan om vad hon egentligen kände då hon som nyvald president för det norska fotbollsförbundet höll ett flammande tal i Doha inför Fifa-topparna.

”Jeg var redd før å drite meg ut” svarade Klaveness. Jag var rädd för att göra bort mig.

Det krävdes mod att göra vad hon gjorde. Inte oväntat blev qatarierna och diverse Fifa-folk rasande på vad som framfördes. Klaveness pratade om det skamliga förfarandet bakom VM 2022, mänskliga rättigheter, HBTQ-personers villkor, döda gästarbetare och andra ämnen som fick åhörarna, vana vid trygga rum, att tappa hakan.

Lise Klaveness stod för något som ledare.

I Sverige har vi en förbundstradition av motsatsen. Att man glider med etablissemanget. Karl-Erik Nilsson ställde sig bakom Gianni Infantino och manövrerade sig till en topptjänst i Uefa. Qatar var länge inget problem för Sverige, landslaget åkte till Gulfstaterna och njöt i många år och slutade inte förrän 2022 då allsvenska supporterprotester satte stopp.

Innan dess hade de mötts av kritik, och lanserade efter några år en ”påverka på plats”-linje som mynnade ut i olika möten där den mest återkommande parten var The Supreme Committee, den statliga propagandaorganisationen och andra mer eller mindre köpta aktörer. I slutändan påverkade SvFF naturligtvis inte Qatar ett enda dugg. VM 2022 blev en PR-triumf och rapporterna från landet är lika mörka nu som då.

2024 har vi nått next level i sportswashing-branschen. Häromveckan stod det klart att genomkorrumperade Fifa beslutat att U17-VM ska spelas i Qatar – fem år i följd. En bisarr nyhet, men blott en bris jämfört med Mohammed bin Salmans och Saudiarabiens storoffensiv med omvälvande ligasatsning, Newcastle-köp och VM 2034 som Fifa generöst bjöd på. Syftet är det samma som alltid, att de spektakulära satsningarna ska tvätta landets smutsiga byk, att skenet av fotbollen ska blända så att förtrycket inte märks.

Andrea Möllerberg, ny generalsekreterare i SvFF som gjort sig känd för en rivig ledarstil och underlig tajming, uttalade sig i veckan i Dagens Industri på ett sätt som gav ett bekant eko: ”Min grundinställning är att vi sysslar med fotboll – vi kan inte ta ansvar för vad andra länder gör eller inte gör. Jag tror inte heller bojkott är rätt väg att gå för att åstadkomma förändring. Vi är tydliga med var vi står i de här frågorna och vi vill påverka via fotbollen för att göra det bättre för kvinnor i Saudiarabien”.

Starkt. Jag tror att kvinnorna i Riyad inte kan bärga sig till att SvFF kommer ner och påverkar på plats.

Fredrik Reinfeldt, förbundets ordförande, uttalade sig i liknande ordalag när han tillträdde på sin tjänst. Att han kommer göra något konkret för att motverka den internationella korruptionen eller sportswashingen är lika orealistiskt då det bryter mot minsta motståndets lag. Landslagchefen Stefan Pettersson lär inte lyfta ett finger och fotbollschefen Kim Källström har redan sin Qatar-fadäs på meritlistan då han lät sig charmas av landets propagandaapparat och förklarade att man inte ska tro på allt som man läser i svenska medier innan han gjorde en halvpudel.

Någon annan på förbundet? …

Att diskussionen om idrotten och storpolitiken är svårnavigerad säger sig självt. Vad man kan åstadkomma i enskilda, men samtidigt globala frågor är vanskligt att överblicka eller sätta upp prognoser för. Bojkott av ett mästerskap kan vara trubbigt och Sverige har utbyten och gör affärer med Saudiarabien sedan decennier tillbaka. Var fotbollen och dess ansvar kommer in i ekvationen går att diskutera, att se frågan som svart eller vit är lönlöst.

Samtidigt är det tio år kvar till VM 2034. Om man inte vill att den grymma diktaturen ska arrangera världens mest spektakulära idrottsevenemang för att stärka sitt anseende kan man visa det när man företräder Sveriges största folkrörelse. Det går att höja rösten som Klaveness gjorde, och alltjämt gör, såsom när hon nyligen efterlyste en Qatar-rapport som Fifa inte verkar ha lust att offentliggöra. Det är möjligt att stå för något, även om det kommer med en risk å drite seg ut.