Månsson: Dokumentet som visar på framtiden bortom villkorstrappan

Ett intressant dokument damp ned i mejlkorgen igår.

Det var visserligen bara en förstaversion av Polisens nya ”handbok”, men jag tror att den kommer ha stor betydelse för framtiden.

Dessvärre, får jag lägga till.

Annons

Efter en längre tid av myndighets-silenzio stampa höll Polisen i början av april i år en presskonferens där de berättade att villkorstrappan skulle tas bort. Beskedet fick stora rubriker och togs emot som en seger i Fotbollssverige, men snart hopade sig frågetecknen.

För vad innebar det egentligen?

Det som Polisen hade framfört var att villkorstrappan var borta ”som begrepp” vilket fick vissa av oss att ana att något inte stod rätt till.

Eftersom Polisen inte bjöd in Fotboll Sthlm till pressträffen – vi får utgå från att de råkade glömma bort oss – fick jag tjata till mig en intervju något senare. Det blev 35 minuters samtal innan Stefan Hector från Noa, den nationella operativa avdelningen, och Magnus Roglert från Rättsavdelningen tröttnade på följdfrågorna. På 35 minuter hinner man vanligtvis förklara en hel del, men när vi la på förstod jag fortfarande inte vad den avgörande skillnaden mellan då och nu skulle vara.

Polisens budskap handlade om att agera enhetligt, förutsägbart och proportionerligt, men undertecknad kan tycka att en myndighet inte behöver hålla en pressträff för att förklara att de ska arbeta på ett rimligt sätt.

Vid tidpunkten hade Polisen arbetat fram en kommunikationsplan som handlar om att äga narrativet eftersom myndigheten anser att många har fel bild av vad konflikten handlar om. I maj/juni skulle även ett dokument som kallas för Handbok vara färdigt och det skulle ersätta villkorstrappan. För en tid sedan förklarade emellertid Polisen att handboken inte var färdig och – när den direkta frågan kom – att villkorstrappan i själva verket fortsatt gällde.

Att den kollektiva bestraffningen fortsatt gäller har vi även sett exempel på vid AIK:s senaste hemmamatcher. Där är Norra stå numera uppdelat i två sektioner med ett stängsel – som inte precis ser ut att förbättra säkerhetsläget – i mitten av läktaren. 400 personer på varsin sida får stå där, till följd av pyroteknik och villkorstrappa. Från AIK:s håll är tonläget snudd på desperat, men från politikernas håll är det lika tyst som alltid.

När AIK mötte Häcken för en vecka sedan protesterade Norra stå genom att skicka ut en ensam bengalbrännare, förmodligen för att illustrera det absurda i polisens ingripa på läktaren-argument. Alla vet att det vore idiotiskt att gå upp på läktaren för att försöka stoppa pyrotekniken, men från Polisens rättsavdelning upprepas ändå budskapet.

(Det som förbättrar säkerhetsläget är att ändra förutsättningarna genom en legalisering, det finns inga hinder för ett sådant system. Tänk om vi gått den vägen som regeringens utredare – en Björn Eriksson i en annan tid – förespråkade redan 2012…

Det näst bästa alternativet? Att identifiera, utreda och lagföra i efterhand.)

Igår var jag gäst hos AIK-podden Vår värld som ska ta ett större grepp om villkorstrappan och konflikten mellan fotbollen och Polisen. På frågan om vad som kommer hända härnäst förutspådde jag ett dödläge under resten av säsongen eftersom Polisens arbete tar sådan tid, men igår kväll dök det upp ett intressant dokument i mejlen.

Under dagen hade förbundet och Sef, och därmed elitklubbarna, fått ett utkast från Polisen med den nya handboken. Ett arbetsdokument som ännu inte är färdigställt men som skickats ut, får man anta, på remiss till motparterna. Det ska alltså betonas att det inte är slutgiltigt, men den visar på riktningen som Polisen har stakat ut.

Jag ägnade fredagskvällen åt att läsa handboken och min spontana bedömning är dessvärre att det är svårt att förstå vad som egentligen har ändrats. Den stora konflikten handlar om att klubbarna tycker att kraven på dem är omöjliga att uppfylla och när de omöjliga kraven inte uppfylls straffas klubbarna, och de som vill gå på fotboll, som ett kollektiv genom olika former av begränsningar.

Allt detta kvarstår, såvitt jag kan bedöma. En möjlig tolkning är att handboken inte är lika tvingade vad gäller publikneddragningar som tidigare vilket lämnar större handlingsutrymme för regionerna och lokala förhållanden, men det är inte nödvändigtvis goda nyheter för klubbarna. Om vi utgår från hur det har fungerat i regionerna tidigare skulle det kunna vara positivt för lagen i södra och västra Sverige, men oförändrat eller negativt i Stockholm.

I övrigt framstår systemet som jag läser om precis som villkorstrappan. Vid ordningsstörningar såsom pyroteknik handlar de föreslagna villkoren om bättre visitation (fungerar ej), mer personal (fungerar ej) samt att dra ner publikkapaciteten (fungerar ej) med 10-25 procent per gång.

Och i andra änden: vid en förbättring av ordningsläget ska publikkapaciteten återgå till det förra steget.

Trappa upp, trappa ned.

Till sist vill jag åter poängtera att materialet inte är det slutgiltiga – det lär bli färdigt först till nästa säsong. Klubbar och förbund ska, förhoppningsvis, säga sitt. Det kan också vara så att jag missat något grundläggande i materialet eller i intervjuerna som gjorts, men jag har i ärlighetens namn svårt att se vad det skulle kunna vara. Isåfall har Polisen också missat möjligheten att förklara det, trots pressträffar och noggranna kommunikationsplaner där man ska äga narrativet.

Därför är min prognos lika dyster som tidigare. Någon framtida, avgörande förbättring av klimatet eller säkerhetsläget runt fotbollen är svår att föreställa dig.