Månsson: Djurgårdens start är lovande – och skräckinjagande

BLOGG. Några tankar om ett effektivt passningsspel och en skadeskjuten trupp.

Två cupmatcher avverkade och på ett sätt ser det riktigt bra ut för Djurgården. Spelet har har varit koncentrat och målmedvetet på ett sätt som man sällan ser i cupen mot sämre lag – ofta blir det ju lite för trögt och osynkat i den här typen av tidiga matcher. Men 2-1-segern mot Frej – den som borde ha varit större – följdes upp av tre odiskutabla noll mot Hässelholms IF på en studsig och kall matta.

Annons

Nej, det är ingen bragd att vinna mot ett divison 2-lag på bortaplan, men beslutsamheten var tydlig. Inför matchen hade Kim och Tolle tjatat om att starta i högt tempo, och från första anfall förstod man att Hässleholm (som skrällde mot Trelleborg i fjol och ledde mot Elfsborg innan kollapsen kom) inte skulle ha en chans även om de sjönk lågt och tätt och gjorde allt för att freda sig. Det syntes lika tydligt att det har gnuggats uppspelsfas till förbannelse på Bosön och Tele2. Det glimrade kanske inte om spelet, men Djurgården nötte ner sin motståndare passning för passning. Efter två nickmål av de båda målfarliga mittbackarna var det game over. Andra halvlek var en transportsträcka till tre poäng och eftersom Elfsborg trasslade till det hemma mot Frej är Djurgården storfavoriter att vinna gruppen.

Dessutom utan nya skador, vad det verkar, vilket var viktigaste. Det är ju en rätt skräckinjagande lista vid det här laget med sju frånvarande tilltänkta startspelare: Erik Berg, Aslak Fonn Witry, Jonathan Augustinsson, Fredrik Ulvestad, Astrit Ajdarevic, Nicklas Bärkroth och Mohamed Buya Turay.

Erik Berg sägs vara på gång, men han känns allt mer som en kritisk värvning. Hur många matcher blir det i år? De andra bör vara med i spel snart eller hyfsat snart, men tävlingssäsongen är igång och Allsvenskan närmar sig oroande fort. Den stora frågan just nu är hur långt tid det tar innan Djurgården – som ju har plockat in ett helt gäng nyförvärv – är samspelta. Varningsflagg bör hissas, även om truppen på pappret ser välkomponerad ut.

Tre spelare är extra efterlängtade:
Aslak Fonn Witry som är den enda offensiva högerbacken av klass.
Mohamed Buya Turay som är den självklara nian och målskytten.
Astrit Ajdarevic som är den finurliga mönsterbrytaren som Kim och Tolle vill ha i sitt lag. Nu har Jonathan Ring spelat som spets på tremannamittfältet och gjort det skapligt, men Ring har inte samma repertoar som Astrit. Nu ska Astrit inte vara så långt ifrån spel men med tanke på hans tyngd och matchovana lär det behövas en startsträcka.

De andra spelarna är som sagt också tilltänkta startspelare, men där finns det goda ersättare. Men utan den nyss nämnda trion är Djurgården ett klart sämre lag.

Idag fortsätter cupen med bortamöten mot Norrby och Eskilsminne för AIK och Hammarby – två nya matcher att se fram emot. När gruppspelsupplägget infördes för ett antal år sedan var jag försiktig positiv och jag gillar konceptet mer och mer för varje säsong. Ibland får vi riktiga publikmatcher redan i februari och när storlagen spelar borta ser det ofta ut som det gjorde i Hässleholm: en sliten konstgräsplan på idrottsplatsen där bakom Rusta, provisoriska läktare med termospreppade familjer och en högljudd bortaklack sida vid sida. Och så på kortsidorna: gubbar med kikare, gubbar med reklammössor, gubbar i bilar med tändningen på.

En underbar fotbollsmiljö, med andra ord.

FOTO: Bildbyrån