Annons
Djurgården höll jämna steg med IFK Göteborg under 40 minuter.
Trots det gick man in i paus med det 1-3-underläge som stockholmarna aldrig reste sig ifrån.
Här är våra spaningar från 1-5-förlusten i P19 Ligacupen.
Annons
På valborgsmässoafton säkrade Djurgården finalplatsen efter att ha besegrat Västerås SK med 4-1 på bortaplan. Två av målen gjordes av Ahmed Saeed, men yttern fanns inte med i finalen mot IFK Göteborg och startelvan innehöll totalt tre förändring jämfört med hur det såg ut i semifinalen.
Eide; Hyllenbom – Haeberlin – Fredricson – Selfvén; Stenberg – Larsson – Abdulle; Jansson – Bolbotinovic – Andersson;
Trots att det stod 3-1 i paus så dröjde det nästan en halvtimme in i matchen innan nollan spräcktes och det var hemmalaget IFK Göteborg som gjorde det.
I matchminut 40 nickade Hjalmar Fredricson in en kvittering på hörna men i efterhand skulle den mest få akademisk betydelse.
Blåvitt svarade upp med två snabba mål precis innan paus och ett direkt efteråt, och Djurgården var aldrig nära att resa sig ifrån underläget.
I slutminuterna utökade IFK Göteborg ledningen med ytterligare ett mål när de fastställde slutresultatet till 5-1.
Inget snack om saken
IFK Göteborg sågs som favoriter inför finalen och hemmalaget höll för trycket. Djurgården kom visserligen ut på tårna och inledde bra men efter en kvart åt sig Blåvitt in i matchen på ett sätt som de aldrig släppte helt.
Det var inte 75 minuters totaldominans därefter men de fick matchen dit de ville och de psykologiskt tunga målen precis innan och efter paus hjälpte dem på traven. Det går inte att säga annat än att finalsegern var lika klar som rättvis.
Distinkta passningar före dribblingsräder
Djurgårdens start lovade gott. Anfallaren Luka Bolbotinovic pressade hemmalagets målvakt från första sekund och de längre bollarna lyckades mittbacken Hjalmar Fredricson vinna högt upp i planen – men därefter sattes lagdelarna på prov på ett annat sätt.
Blåvitts två passningsskickliga innermittfältare slog ut Djurgårdens dito med raka och direkta passningar, och om de inte nådde lagkamrater i fickorna framför backlinjen så fick de löpa in bakom den samma.
Den första halvleken var hemmalaget betydligt mer distinkta och samspelta än ett Djurgården som snarare bröt mönstret med individuella löpningar med bollen och mot ett samlat försvar fick det inte alls samma effekt.
Med en tremålsledning att försvara tilläts Djurgården att spela ut lite mer efter paus men närmare än en reducering som vinkades av för offside kom man inte.
Men många förstår nog nu
Det är inte helt enkelt att följa akademilagen för gemene man och för många är det först när de unga spelarna dyker upp i a-lags sammanhang som man snappar upp namnen. Djurgården har varit svaga på att slussa upp sina talanger under många år men med fotbollschefen Maximilian Hahns intåg i klubben finns förhoppningen att det ska bli bättre.
Supertalangen Alexander Andersson och Carl Selfven, som gjort debut i både allsvenskan och Conference League, är två av de namnkunnigare spelarna i finallaget. De som såg matchen inser nog varför det är just de två som har fått chansen. Bra individuellt och ännu bättre tillsammans kunde de visa upp den vänsterkant där så gott som allt Djurgårdens anfallsspel kom ifrån den här eftermiddagen.
