Månsson: Majas berättelse visar hur kritisk situationen är

Polisen slog till mot AIK Tifo på fredagskvällen. Fotot är taget av en supporter som var där.

BLOGG. Det kom ett mejl.

Annons

Inte en dag utan nya turer i den stora konflikten runt fotbollen.

Det är så många kapitel i den här historien att jag knappt kan hålla reda på alla längre. Jag har varit pessimistisk från start, från de omdiskuterade visiteringsfilmerna till OH-flaggorna som skulle förbjudas i Sundsvall. Det här är bara början, argumenterade jag, och jag ser ingen anledning att revidera den dystra prognosen.

Det är fortsatt bara början. Polariseringen blir starkare för var dag. Lösningarna blir allt mer avlägsna. Situationen, rent allmänt, blir allt mer kritisk. Det här är inte ett läge där insatserna bör höjas, men det är precis vad som händer.

Den senaste nyhetshändelsen handlar om banderoller, AIK Tifo och polisen. Om det finns ett direkt samband mellan händelse ett (avskyvärda banderoller mot polisen på Norra stå – något som Mårthen Bergman och jag diskuterar i veckans AIK-podd) och händelse två får var och en spekulera i. Men den andra händelsen var i alla fall när polisen plötsligt dök upp när AIK:s tifogrupp jobbade med sina saker vid “tifoförrådet” vid Friends arena på fredagskvällen.

Händelsen har rört upp känslor. Jag fick det bland annat det här mejlet från “Maja”, 17, vars pappa har godkänt att vi publicerar det. Maja är engagerad i AIK Tifo och ”lever för” verksamheten enligt hennes pappa. Hennes berättelse, som liknar andra vittnesmål som vi har nåtts av, säger det mesta om hur kritisk situationen är. Inte nödvändigtvis i sig, det kan vara alltid vara ett ”olycksfall i arbetet” eller parametrar som man inte känner sig, men som en bit av ett stort pussel med ett olycksbådande motiv.

Vi på Fotboll Sthlm har varit i kontakt med polisen, men än så länge inte fått deras version av det inträffade. När vi väl får den kommer vi även att ställa ett antal frågor med Majas berättelse som utgångspunkt. Det finns, som vanligt i de här här historierna, en hel del att reda ut.

Här är Majas mejl:

”Jag var vid containern med AIK tifo för att rensa och städa. Från ingenstans kör det in 3 polisbilar med blåljus, en som ställer sig uppe precis framför oss och två som ställer sig nere på vägen. I början vet jag inte riktigt vad dom sa för då sprang jag runt och letade efter sopsäckar. Men vad jag hörde så frågade dom typ vad vi gjorde och varför vi var där och vi förklarade att vi var där för att städa containern.

Dom börjar sen fråga hur gamla folk är och då jag inte är 18 utan bara 17 år så var det en polis som tog iväg mig och ville prata. Jag följde med honom bort till en polisbil där han först frågade om mitt personnummer. Han höll mig hårt i överarmen som att han ville försäkra sig om att jag inte skulle springa därifrån.

Han frågade varför jag var där och jag förklarade igen att jag var där för att städa containern. Han undrade även ifall mina föräldrar visste att jag var där vilket dom visste så jag svarade ja. Han började sedan snacka om att han ska socanmäla mig. Jag frågade varför och han svarade med att jag ”hänger i fel kretsar” och att det är hans jobb som polis att göra det. Flera gånger frågade han om jag tyckte detta var en bra miljö för mig att vara i och jag svarade, ja varför skulle det inte vara det? Han frågade även om jag var där på fri vilja.

Enligt honom var det jättehemskt att jag umgås med folk och städar en container på en fredagkväll då det var hög musik och låg saker överallt på marken, vilket inte var så konstigt då vi städade. Jag förklarade flera gånger att jag var där för att göra mer för AIK men det verkade han inte förstå sig på. Det kommer nu en till polis som ställer ungefär samma frågor som innan, typ hur gammal jag är och om mina föräldrar vet att jag är här. Den första polisen tar nu tag i min arm igen och denna gång frågar jag ”måste du hålla i min arm?” Han svarar då irriterat ”gud vad folk har problem med beröring här ikväll”.

Jag svarar då att jag blir obekväm och då släppte han mig. De ber nu om min pappas nummer vilket jag ger dom och den andra polisen går då iväg för att ringa min pappa. Min pappa svarade inte så han kommer tillbaka och frågar om min mammas nummer. Min mamma svarar inte heller så jag säger att jag kan ringa till min pappa från min mobil då jag vet att mina föräldrar inte brukar svara på skyddat nummer. Jag slår in min pappas nummer och direkt rycker första polisen telefonen ur min hand. Den andra polisen säger att det är bäst att jag pratar först så jag får tillbaka den. Min pappa svarar, jag hinner säga ”Hej pappa! Polisen är här och vill” sen rycker den första polisen min telefon ur handen igen och ger den till den andra polisen som går iväg och pratar med min pappa. Polisen kommer tillbaka till mig efter att ha pratat med min pappa och jag frågar då vad min pappa hade sagt.

Polisen säger att min pappa sa att han visste att jag va där, att jag fick stanna där och att dom kunde låta mig vara. Polisen säger att jag får vara kvar men att jag nog vet bäst själv vad jag egentligen borde göra. Jag svarar att jag vet det och går tillbaka till mina kompisar.

Maja lägger sedan till:



“Dom bötfällde även bilar som skulle köra bort skräp.”

LÄS MER. Så svarar polisens om Majas berättelse: ”Är inte fotbollsrelaterat”