Hammarby stack ut under fjolåret med ett modigt och aggressivt presspel. Nu finns det bara en väg att gå, menar Stefan Billborn. Att bli ännu modigare, ännu aggressivare. [show_ad id=3] Det går undan när Stefan Billborn snackar. Hammarbys tränare är allt annat än svårintervjuad. Det räcker egentligen att fråga om hur läget i laget är och en ordrik utläggning kommer som på beställning. När Fotboll Sthlm träffar Billborn efter ett träningspass i fotbollstältet på Nacka IP kommer orden mycket riktigt fort. Samtalet är inte längre en kvart, men när jag stoppar inspelningen tycker jag mig ha en rätt klar bild om hur Hammarby vill spela sin fotboll under 2019. Klart är att grundideologin står fast. Hammarby ska pressa och stressa motståndarna och basera sitt spel på bollinnehav. Som i fjol alltså – bara mycket mer. Men taktiken ska också utvecklas under året. – Ja, vi kommer att skruva en del. Från sommaren och framåt hade vi (tränarteamet) en massa idéer om hur vi skulle gå vidare. Vi skruvade lite redan då men valde att inte implementera allt under säsongen. Vi ser det som en process och det finns en massa bitar som vi ska jobba på i år, säger Billborn. Finns det en stolthet i att spela på ert sätt?  – Ja, det tycker jag. Jag tycker att Jocke (Björklund) sa det bra i fjol. Att man skulle veta vilket lag som var Hammarby även om lagen hade spelat utan sina klubbfärger. Det känns som att spelarna känner en stolthet: det här är vi, det är så här vi spelar. Jag tycker inte att så många klubbar kan säga det, och jag tror att det bidrog till att jag fick det här jobbet från början. Hammarby har ju en tradition av att lira med klacksparkar, teknisk fotboll och full fart framåt. Under de senaste tio-tolv åren har det varit ganska rakt och fysiskt men om man går tillbaka 80-talet eller början av 2000-talet fanns det en stolthet i att vara offensiva och spelglada. Jag tycker att man ska anamma det. Men det ställer krav?  – Ja, det är svårare att försvara högt än lågt om man ska släppa in lite mål. Och det är svårare att spela sig upp än att gå mer rakt. Det blir mer felkällor i alla moment. Men vi tror vi på det, och spelarna tror på det. Vi vill spela en fotboll som man själv skulle vilja titta på. Det hade varit jobbigt att vara tränare och försöka implementera ett spel som man inte själv tror på. Har ni tålamod för det? – Det tror jag. Man måste tro på sin egen förmåga. Vi pratar hela tiden om att vi äger vår egen framgång. Om vi ska vinna matcherna så är det någonstans vi som bestämmer om vi att kommer lyckas med det. Det ska inte vara någon annan, eller tillfälligheterna, som styr. I slutändan ska vi jobba hårt, vara modiga och vilja bli bättre hela tiden. Säg att ni skulle tappa försvarsmässigt i en match. Är det inte lättare att falla lägre, ta det säkra för det osäkra?  – Ja, kanske. Och man kan inte pressa högt i 90 minuter. Men desto mer som vi har bollen, desto mindre behöver vi bry oss om det. Man kan inte vara naiv, det finns en motståndare, men när det fungerade i fjol gick det väldigt bra. Resultatmässigt gick det fantastiskt på våren men inte lika bra hösten, men när vi har tittat på det i efterhand blir analysen tvärtom. Vi är mycket bättre på hösten. Vi är spelmässigt mycket bättre de sista 18 omgångarna än de första tolv. [show_ad id=1] Nu är vi inne på ett intressant ämne. Efter tolv omgångar ledde Hammarby serien – när säsongen var slut låg de fyra. Många har dragit slutsatser om att motståndarna bjöd på ytor under våren, men att Hammarby blev en aning “sönderlästa” till sist – och att de hade problem med lag som täppte igenom centralt mellan backlinje och mittfält. Billborn opponerar sig till stora delar mot den bilden. När han och hans kollegor har analyserat säsongen säger siffrorna närmast det motsatta. – All data säger egentligen är att vi är bättre under de sista 18 omgångarna. Den säger att vi ska vara trea/fyra i serien under våren men där hade vi marginalerna med oss. Vi vann till exempel mot Göteborg och Djurgården med 2-1 efter två övertidsmål. På hösten var det tvärtom. Vi var bättre än motståndarna i en del matcher som vi förlorade och i slutändan är det inte så stor skillnad mellan succé och att komma fyra. På hösten hade vi större bollinnehav, fler passningar på sista tredjedelen, fler inträden i farliga ytor – flest i Allsvenskan. Vi hade även flest skott. Så datan säger att vi är bättre. – Om vi jämför när vi mötte samma motståndare på våren och hösten är det en enorm skillnad. Spelet böljade mer på våren. Vi hade sämre positionering, sämre återerövring. Men samtidigt hade vi Pa Dibba som drog nytta av det böljande spelet, han var så skicklig i omställningsspelet. På hösten kom motståndarna inte upp och vi fick inte lika många omställningar. Och ni vi väl fick dem var vi usla, vi kom oftast inte till avslut fastän vi kunde komma tre mot tre i fart. När jag pratade med Nikola Djurdjic sa han att han ville vara mer i straffområdet i år. Att han droppade ner och ut för mycket, och att det därför blev tomt framför mål. Hur ser du på det? – Vi hade den diskussionen under hösten. Många spelare tyckte det och även vissa supportrar. Jag tyckte inte att det var något problem. För mig handlar det om beslutsfattande. Om man droppar ut på kanten och överbelastar med bollen där man kan allokera sju-åtta motståndare med fem av våra spelare. Då måste man kunna vända på spelet, attackera på andra kanten. Billborn pekar ut mot planen och drar armen från den vänstra till den högra sidan. – Om Nikola droppar ut och spelarna förstår att bollen ska över eller in framför mål är det inga problem. Men om vi inte lyckas med det, eller om ingen spelare kommer där… eller om det bara är Hamad som är 1,60 – ja, då funkar det inte. Billborn står på sig om att hösten var bättre än våren spelmässigt. Men han tillstår att det dalande poängsnittet inte bara handlade om sämre effektivitet. Han tycker att laget inte tog tillvara på ytorna som bjöds, till exempel i djupled på kanterna. – Det blir lätt så när man har spelare på kanterna som gärna går inåt, som Hamad och Khalili. Men det gäller även Rodic som är en annan, snabbare, typ. Vi gjorde inte det tillräckligt och det vet spelarna om. Vi ska transformera spelet till ännu fler målchanser. [caption id="attachment_6342" align="alignnone" width="1000"]

Nyckelspelare i Hammarby 2019: Nikola Djurdjic. FOTO: BILDBYRÅN[/caption] Vi byter spår till försvarsspelet. Det kommer också att ändras i år, berättar Billborn. Eller förstärkas kanske är ett bättre ord. – Vi ska bli ännu mer aggressiva i pressen, ha mer markeringsinslag. Vi började med lite av det mot Häcken och Sundsvall (i slutet av förra säsongen). Svenska lag ska av tradition täcka-täcka-täcka även när man går högt i pressen. Vi vill vara lite mer… vi ska springa in i motståndarna. Gå tuffare, bryta bollen. Jag tror att svenska lag generellt har svårt att spela ur sig en sådan press. För att det försvarsspelet ska lyckas är aggressivitet nyckeln, poängterar tränaren. – Det tar ju på krafterna. Jag läste en utvärdering om varför Manchester City gått sämre under julen. De var säkert slitna för att det är tätt matchande, men det kan också vara mentalt: det är tredje året med Guardiola och de har bara Fernandinho som defensiv spelare. Det kostar på. Man kunde se hur motståndarna klarade av att spela sig ur pressen oftare, och City hade färre bollvinster. Det är ju så: om man spelar högt och inte lyckas vara aggressiv blir man slaktad. Billborn tar en liten paus, förmodligen den enda i intervjun. – Det är inte alltid lätt att få offensiva spelare att förstå vikten av det. Det gäller att ta det ansvaret. Men få offensiva spelare har det i sitt DNA. Billborn berättar också att tränarteamet har idéer om balansera om mittfältet. Att spela med två offensiva centrala spelare istället för en. Det vill säga att ibland “vända på triangeln” i mitten av planen. – Vi hade ett flytande system redan förra året och vi vill utveckla det. Om man spelar med två offensiva spelare centralt kan man få ett helt annat tryck. Jag tycker att de nya spelarna som har kommit in kan spela på flera platser. Det gäller att få dem i ytorna där de är bäst med bollen. De nya spelarna som har kommit in på mittfältet är Darijan Bojanic, Tim Söderström och Dusan Jajic som återvänt från sitt lån till IK Frej. Dessutom har Dennis Widgren ersatt Neto Borges till vänster i försvaret vilket också påverkar Billborns försäsongstankar. – Darijan kan spela på samtliga fem mittfältspositioner som jag ser det. Med Widgren får vi kanske inte vilda västern som med Borges där han plötsligt kunde kliva framåt, men vi får en mycket bättre passningsspelare. Då får vi leka med det. Kanske vi kan spela in bollen med större kvalitet på förutbestämda ytor? Tim Söderström är också en jättespännande spelare. Han har ett steg som är helt enormt och då undrar man ju var han ska spela. Balans eller på kanten? Jag tror att han skulle kunna spela på alla sex offensiva platser. Är Tim underskattad? – Det skulle jag säga. Det ser ut som att alla andra står still när han sätter fart. Då kan man använda honom till att bryta motståndarnas linjer, han kan passera två av dem när han kommer rättvänd. Det gjorde han flera gånger när vi mötte BP i en U21-träningsmatch i fjol, han var totaldominant mot vårt mittfält. Kan Jeppe Andersen gå ner i “Junior-rollen”? – Det kan han göra. Jag tycker att Jeppe var den som växte allra mest under året. [caption id="attachment_6343" align="alignnone" width="1000"]

UNDERSKATTD? Billborn har höga tankar om Tim Söderström. FOTO: Bildbyårn[/caption] Det är tydligt att Billborn ser många alternativ på mittfältet. Försäsongen ska utvärderas noggrant för att se vilka som imponerar och vilka behov som eventuellt kommer att finnas. – Det gäller att se vilka spelare som tar steg och vilken nytta som vi kan dra av dem. Vi har ett par spelare som var bra i fjol men som vi kan få ut mer av. Leo Bengtsson är en sådan. Khalili kan gå en ny vår till mötes, det är ingen dålig spelare. Sedan har vi Tankovic, Svendsen, “Dulle” (Jajic) – det är spännande. Vi har så många spelare som har potential att åtminstone en eller två borde ta stora steg. Det är lite roligt när läget inte är så självklart, det är lite av en skräckblandad förtjusning. Men i början av april ska det nog se bra ut. Det var inte så många som trodde på oss i fjol. I år är det nog något fler. Orden smattrar när vi pratar om möjligheter och potential i truppen, men Billborn vill samtidigt mana till lugn. Om saker och ting inte sätter sig som han vill under de första veckorna finns det möjligheter att agera på transfermarknaden. – Det finns muskler i klubben numera. Om vi i mitten av mars sitter och tänker “shit, de här två positionerna måste vi förstärka på” vet vi vad vi kan göra. Då kan vi köpa två riktigt bra utländska spelare. Men om våra spelare tar kliv känns det onödigt. Då kan vi lägga pengar på att utveckla organisationen istället. LÄS MER: Silly season-bloggen – allt om 08-klubbarnas övergångar

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier