AIK:s hemmamatcher behandlas som topphemligheter av Polisen.

När Fotboll Sthlm begär ut rapporter från arrangemangen förhalar myndigheten i över en månad innan materialet skickas.

När det väl kommer är det mesta överstruket.

– Beteendet som ni har stött på är väldigt typiskt för Polisen, säger polisforskaren Stefan Holgersson.

Annons

Efter varje match i Allsvenskan upprättar Polisen en rapport där de följer upp hur tillställningen gick ur ett säkerhetsperspektiv. Där kan man ta del av hur arrangemanget bedömdes av myndigheten, vilka ordningsstörningar som inträffade, hur mycket pyroteknik som förekom, hur många polisanmälningar som gjordes och en del annat.

Rapporterna, som är offentliga handlingar, kan vara en källa till nyheter. Efter säsongen 2024 gjorde exempelvis Fotboll Sthlm och SVT – med olika vinklar – genomgångar av samtliga rapporter för att summera den allsvenska läktarsäsongen.

I slutet av förra säsongen kunde Fotboll Sthlm med hjälp av matchrapporterna visa att Hammarbys visiteringar sköttes korrekt i det avbrutna derbyt mot Djurgården, trots att Per Engström, chef på Polisens nationella operativa avdelning, tidigare hade uttalat sig om motsatsen.

För en dryg månad sedan begärde Fotboll Sthlm ut rapporterna från AIK:s hemmamatcher i samband med ett nyhetstips. Åtta dagar tog det för oss att få svar från Polisens och då med en motfråga om vilka handlingar vi vill ha ut, trots att vi har angett detta och att ärendet enligt offentlighetsprincipen ska hanteras skyndsamt. En vecka senare meddelade Polisen att de hade problem med formatet som handlingarna sparats ned i. Tolv dagar senare skrev de att de inte kan skicka handlingarna på mejl. Istället gick det ytterligare ett par dagar innan de anlände till postlådan i utskriven form.

Handlingarna är dock inte mycket till hjälp. Det går att få fram hur många bengaler som tänts och vissa andra uppgifter, men majoriteten av informationen är överstruken. Polisen hänvisar i beslutet till en paragraf i Offentlighets- och sekretesslagen som handlar om ”Sekretess till skydd främst för intresset av att förebygga eller beivra brott.”

Paragrafen lyder:

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Stefan Holgersson är polisforskare vid Linköpings Universitet. Han har under många forskat om myndighetens verksamhet och känner igen mönstret.

– Beteendet som ni har stött på är väldigt typiskt för Polisen. 2021 gjorde jag en studie på hur myndigheten efterlever offentlighetsprincipen och kunde visa att de i princip sätter den ur spel genom en utdragen process, samt gör hänvisningar till paragrafer som gör att de kommer vinna en eventuell överklagan, oavsett om motiveringen har bäring eller inte i ett verkligt förhållande, säger han till Fotboll Sthlm.

Om man vill överklaga ett beslut från Polisen, exempelvis skälen till sekretess, gör man det till Kammarrätten i Stockholm.

– Kammarrätten kan välja att göra en annan tolkning, men vad gäller faktauppgifter från Polisen utgår rätten från att de är korrekta. Exempelvis att det tar tid att sammanställa material eller att myndigheten gör korrekta hänvisningar till det brottsförebyggande arbetet. Det är naturligt eftersom en myndighet ska redovisa sakliga uppgifter, men i rapporten visade jag att det ofta inte var så.

Stefan Holgersson menar att en vanlig orsak till att Polisen förhalar och sekretessbelägger beror på att de vill undvika granskning.

– Det finns en strategi som går ut på att journalister som är något på spåret ska tröttna, och i de flesta fall fungerar det, säger han.