Per Engström vevar i medierna, regeringen utreder med en uppenbar slagsida och det talas om terrorhot på ståplatsläktarna när bara veckor återstår till allsvensk premiär.
What can possibly go wrong?
Annons
We never learn, we′ve been here before, som Manchester United-supportern Harry Styles skaldade.
Måndag hela veckan. Fotbollsstöket är på agendan med sedvanligt tonläge. Polisen kontaktar väl valda medierepresentanter – Fotboll Sthlm ingår ej – för att få ut sitt nya senaste ”vi har fått nog”-utspel med obligatorisk indignation från klubbarna i huvudstaden som följd. Noa-chefen Per Engström, känd från det beryktade containertestet, är tillbaka i en huvudroll. Offentliga handlingar beläggs med sekretess. Ett förbud mot väskor är infört. I Skåne talas det om terrorhot med svårsmälta motiveringar. En ny rapport om stöket i fotbollen har presenterats av Polisen – det brukar finnas skäl att ifrågasätta faktaunderlaget i sådana – och bilden är mörk. Regeringen har tillsatt en utredning, ständigt dessa utredningar, som ska vara klar om drygt ett år och… innan dess?
Ja, då blir det three strikes and you’re out.
Tre hörnor straff, för att skriva på svenska. Tre bangers eller raketer och matchen bryts. Eller? Det framstod först vara direktiven från Svensk Elitfotboll, men demeterades sedan. Frågan är känslig och det verkar som att det jobbas febrilt med narrativ om att det i själva verket inte är så mycket nytt.
Kanske är det heller inte det i praktiken, låt oss återkomma till ämnet.
Istället kan vi konstatera att det finns saker att ta tag i. Utvecklingen runt fotbollen har varit delvis oroande på senare år. Under tiotalet såg vi en positiv trend på läktarna i allt väsentligt vad gäller säkerhetsläget, men efter att läktarna fylldes post pandemin har det blivit mer av allt på gott och ont. Mer publik, mer fest, vackrare tifon men också fler upplopp, bangers och tiebreaks i bengaltennis.
Ovanstående är inte unikt för Sverige, utan följer en europeisk trend. När jag i somras var med Djurgården i Schweiz pratade jag med anställda i FC Luzern om en verklighet som lät bekant. Luzern hade mer publik och bättre stämning än tidigare, men utanför arenan var det stökigare och relationen till ordningsmakten hade nått fryspunkten. I medierna var det polariserat, populistiska politiker såg sina chanser och det mesta ledde till återvändsgränder.
I veckan har Per Engström pratat om att klubbarna måste börja tömma läktarna vilket kunde ha gjorts 24 gånger under fjolåret då arrangören enligt myndigheten hade tappat kontrollen över sin tillställning. Engström må vara snäppet mer balanserad i sina senaste utspel än förr om åren då han bland annat påstod att drogerna styr Norra stå och att spelarna ska hålla käft, men hans uttalanden påminner fortsatt mer om en så kallad sanningssägare till morbror fyra öl in på släktmiddagen än en högt uppsatt myndighetsrepresentant.
Det är olyckligt. För att förbättra klimatet runt fotbollen krävs en samverkan mellan dess olika parter. Att man söker förståelse för varandras roller och intressen, att man rannsakar sig själv, att man lägger prestigen åt sidan och är pragmatisk och lösningsorienterad. Idag träffades representanter för Polisen, regeringen, SvFF, Sef och SFSU för att diskutera om ordningsläget runt fotbollen och det är välkommet att samtal förs. Samtidigt hyser jag inga större förhoppningar om att det kommer att lösa upp så många knutar med tanke på bakgrunden och tonläget i debatten, samt det faktum att jag varit med ett tag.
Regeringens utredning som leds av SvFF:s förre chefsjurist Anders Hübinette, mest känd för sin slappa inställning till agentlicenser vilket banade väg för kriminella element, tror jag heller inte så mycket på. Slagsidan för hårdare tag-linjen hos experterna som anlitats ser ut att vara rejäl, och jag ställer mig på förhand tveksam till hur objektivt arbetet kommer att bedrivas. Exempelvis agerar det gifta paret Lena Sahlin och Abbe Törlseff, säkerhetschefer på RF respektive hockeyförbundet, experter och det brukar vara ett säkert tecken på att egenintressen kommer att spela in.
Nä. Det här lär inte gå särskilt bra. Vi har varit här förr, och vi lär oss inte.
