Berggren och Andersson på Tele2 arena. Foto: Djurgården Fotboll

När Henrik Berggren och Bosse Andersson klev in i Djurgården vintern 2013 var föreningen i ett närmast konkursmässigt skick.
2019 slåss klubben i toppen – och på vägen dit har spelare sålts för 250 miljoner.
Fotboll Sthlm satte sig ner med ”det gifta gamla paret” som tror stenhårt på 80/20-nyckeln.

Annons

I höstas hade Henrik Berggren bestämt sig för att sluta som vd för Djurgården. En tjänst på Svensk Elitfotboll lockade… och tja, allt var ju klart. Ett pressmeddelande skickades ut där Berggren tackade klubben och sina forna medarbetare på ett högtidligt vis. Bosse Andersson, sportchefen som jobbat så tätt med Berggren i många år, övervägde också sin situation. Duon hade ju bestämt sig för att sluta tillsammans, så kanske var det här vägs ände även för Bosse?
– Det är klart att man funderar på framtiden, tillstod sportchefen när Expressen ringde upp.

Men så svängde Berggren, eller Henke som han kallas fördes mesta. Han klarade helt enkelt inte att lämna Djurgården.
– Jag älskar det här jobbet för mycket. Hjärtat sa att jag skulle stanna. Jag älskar närheten, den absoluta närheten, varje dag till fotbollen, säger Henke när Fotboll Sthlm träffar Djurgårdens vd och sportchef på träningsanläggningen Kaknäs.
Hur har händelsen påverkat dig?
– Bra fråga. Säkert ganska mycket. Men jag har inte tänkt så mycket på det efteråt. För mig är det enkelt: det är här jag vill vara. Det hade säkert blivit jättebra på Sef men det här känns viktigare.
Är det alltid kul på jobbet?
– Nej. Ibland är det jobbigt. När det är tuffa tider, det kan handla om vad som helst, så gäller det att bita ihop och fronta det. Men vi har alltid hanterat det ihop. Det är så vi gör. Och jag vill understryka att det NÄSTAN alltid är kul att gå till jobbet.
Hade du tänkt att sluta, Bosse?
– Alltså, jag visste att det var jobbigt för Henke. Så vi diskuterade fram och tillbaka. Jag tyckte inte att vi var färdiga här. Men visst, allting ställdes på sin spets.
Ska ni fortsatt sluta tillsammans?
– Det får vi se. Men nu ser vi bara framåt. Henke har haft bra energi sedan i höstas och tagit kloka beslut. Han är ju en fantastisk kille!
Hade det inte varit trist att sluta i höstas? 2019 var ju året då det var möjligt att satsa igen?
– Jag tänkte aldrig så, jag tror inte att det finns några perfekta tillfällen, säger Henke och fortsätter:
– Nu ser vi framåt och vi ser långsiktigt på Djurgården. Det viktiga är att jag och Bosse tillsammans med styrelsen kan driva klubben i riktningen som vi tror på.
Hur länge kör ni på nu?
– Man styr inte över allt själv i den här världen. Vips kan det hända grejer som man inte förutsätt. Men som det är nu ser jag inget slutdatum för vårt engagemang. Men då måste klubben drivas så som vi tror är bäst. Vi kan nog inte ändra vår ledarstil, vi är ju 50-åringar nu.
Vad är viktigast för dig just nu, Henke?
– Det svåraste är alltid att hantera förväntningar. Det är härligt att det tycks en massa saker runt klubben men det gäller för oss att parera det. Annars handlar det att långsamt bli bättre på allt. Utveckla ekonomin, utveckla spelare, ta steg uppåt i tabellen. Det är en klyscha, men det är mitt bästa svar.
Och för dig, Bosse?
– Fortsätta. Vi har kommit en bit på vägen och fått stabilitet på och utanför planen. Det viktiga är att vara med där uppe och slåss om Europaplatserna.

Bosse och Henke jobbade tillsammans i Djurgården redan i början av 2000-talet. De har också drivit bolaget Club consulting tillsammans – här på en bild på 2011. Foto: Bildbyrån

Både Bosse och Henke beskriver Djurgårdens utveckling de senaste åren som ett lagarbete. De opponerar sig mot bilden av att det är de två som styr och ställer i klubben. Att Djurgården har vänt den halvt hopplösa ekonomiska situationen från vintern 2013 handlar om ett stort gemensamt arbete, poängterar duon.
– Det är 35-40 personer som jobbar inom organisationen. Alla ska lika mycket kredd, säger Bosse.
– Ja, det är viktigt att få fram, säger Henke och fortsätter:
– Vi har många anställda som är skickliga och självgående inom sina respektive områden. Jag kan inte styra alla detaljer och det ska jag heller inte göra. Men vi är ansiktena utåt. Vi får mer beröm när det går bra och får mer skit när det går dåligt. Det är en del av vår roll. För mig är det viktigt att andra i klubben får ta del av berömmet, att det går fram.
Ni ligger efter toppkonkurrenterna vad gäller sponsor- och publikintäkter. Hur jobbar ni där?
– Vi har ändå haft en bra utveckling på publiksidan, även om 2018 var sämre när vi inte fick resultaten som vi hade hoppats på. Nu får vi sätta in smartness och resurser för att göra det bättre, säger Henkre.
– Fast vi har redan satt till resurser, bryter Bosse in.
– Ja, det är ett prioområde, vi har tillsatt resurser för jobba med strategier, kommunikation och arrangemangen. Det finns ingen knapp att trycka på, för då hade vi gjort det varje gång. Det gäller att kavla upp ärmarna inför varje match. Vi vill också ha lika bra arrangemang, fast i mindre skala, på damernas matcher. Vi är jäkligt stolta över att vara den enda klubben som har representation både i herr- och damallsvenskan, säger Henke.

Att Bosse bryter in i Henkes svar är ingen slump. Duon är ofta inne på varandras huvudsakliga ansvarsområden även till vardags. Ibland får vd:n hjälp av sportchefen, ibland får sportchefen hjälp av vd:n.
– Jag tror att det är en fördel, en jävla fördel, säger Bosse och fortsätter:
– En ledig dag hörs vi ändå ett par gånger, det finns alltid något att snacka om. Henke har alltid koll på spelarförsäljningar och jag har koll på sponsring och den vardagliga driften. Jag tror att det är unikt att vi är så pass involverade i varandras områden. Henke brukar snacka om 80/20-nyckeln.
80/20-nyckeln?
– Han lägger 20 procent på sporten, jag lägger 20 procent på att hjälpa Henke. Jag tror aldrig att man får en engagerad huvudsponsor om man inte får känna lukten att ett omklädningsrum. Det har visat sig vara en framgångsrik modell.
Henke:
– Alla får ju organisera sig som de vill, men för oss har det varit rätt modell. Bosse hade mitt jobb i tio år innan så han vet ju det mesta om hur det funkar med arrangemang och sponsring.
Och ni sitter tätt på kontoret?
– Ja, det är ju rätt trångt. Vi har inte mycket till val, säger Bosse och skrattar till.
– Vi delar ett pyttelitet rum på kansliet på Stadion. Vi vet alltid vilka möten den andre har. Och vi behöver inte båda gå på alla möten, det är bara slöseri med tid. Vi vet ju hur den andra tänker, säger Henke.
Som ett gift gammalt par?
– Precis så, säger Henke med ett leende.
Vilka möten går ni båda på?
– Vi vet att av erfarenhet att man bör vara två som representerar när man diskuterar spelaraffärer, säger Henke.
Varför?
– Det är en svår värld med stora pengar. Vi har ju gjort väldigt mycket spelaraffärer de senaste åren. Det har varit många gråa hår. När vi sålde Felix Beijmo höll vi på i ett halvår med den processen. Vi hade bud redan på vintern 2018 men hade is i magen till sommaren. Det var framgångsrikt, säger Bosse.

Sportchefen berättar om en annan affär som testade tålamodet. Sommaren 2018 såldes Tino Kadewere för runt 20 miljoner kronor till Le Havre. En bra affär, men priset sjönk ändå drastiskt mot slutet.
– Vi hade konkreta, långt gångna diskussioner innan han plötsligt blev skadad. Fönstret öppnade den 1 juli och så skadade han sig, och skulle vara borta en längre tid, den 30 juni. Då slet man sitt hår. Det fanns fortsätt bättre alternativ för oss, men vi hade en bra dialog med La Havre som var seriösa och hade en bra plan för Tino. Då får man göra en bedömning tillsammans med spelaren.
Vilka summor var aktuella före skadan? 40 miljoner?
– Nja, svarar Bosse.
35 miljoner?
– Absolut, det hade vi kunnat få. Men det här blev ju också bra. Le Havre har alla möjligheter att klättra i seriesystemet vilket blir bra för Djurgården i framtiden.
Henke bryter in:
– I drömvärlden vill man att alla ska vara nöjda efter en affär. Det är viktigare än vad man tror. För oss är det många parametrar: hur mycket vi får direkt, när betalningarna kommer, vidareförsäljningsklausuler och så vidare. Men den köpande klubben och spelaren ska också vara nöjda. Jag vill att spelaren ska känna “fan, min tid i Djurgården var ändå jävligt bra och nu kan jag utvecklas vidare.” Och vad gäller klubbarna så möts man ju ofta en andra gång. Det handlar om relationer.
Djurgården har sålt för ungefär 250 miljoner sedan ni kom in vintern 2013. Varför är ni bra på att sälja?
– Vi är alltid tillgängliga. Vi jobbar hårt, eller hur Henke? svarar Bosse.
Ja, men det är det fler som gör. Men långtifrån alla säljer på samma sätt.
– Vi har bra kontakter och ser till att bra information. Kunskap är nyckeln, säger Bosse.
Vilken typ av kunskap?
– Att ta reda på så mycket som möjligt om den andra klubben. Vad vill de? Vad har de för andra alternativ? Normalt sett jobbar klubbarna med olika spår och då gäller det för oss att lägga ett pussel. Om man lyckas vet man vilka resurser som finns tillgängliga och vilka alternativ som är på den andra klubbens lista, säger Henke.
Kickar tävlingsinstinkten in i förhandlingarna?
– Ja, det gör den. Det är själva drivkraften: att göra det bra för spelaren och göra det bra för Djurgården. Nu har vi varit med så länge att vi vet att vi kan göra ett bra jobb där, säger Bosse.
Hur firar ni en stor affär?
– …det brukar vi inte göra. Det finns ingen tid till det, säger Henke efter viss tvekan.

DYRGRIPAR. Två spelare som sålts för höga summor till utlandet: Tino Kadewere och Aliou Badji. FOTO: Bildbyrån

I flera av de allsvenska toppklubbarna finns en tydlig scoutingorganisation med en scoutingchef som jobbar under sportchefen. Hos de närmaste konkurrenterna är Tobias Ackerman (AIK) och Mikael Hjelmberg (Hammarby) ansvariga för området, men i Djurgården finns ingen sådan titel. Faktum är att hela scoutingverksamheten är något av ett mysterium för en utomstående. Djurgården plockar ofta in talanger från både när och fjärran men det är oklart vem som förtjänar kredden.
– Vi har valt att inte ha någon scoutingansvarig. Vi har diskuterat det, men har inte prioriterat och organiserat så. Vi har många som är delaktiga i processen, säger Henke.
Vilka?
– I Sverige har vi ett gäng killar som kollat jävligt mycket fotboll i Allsvenskan, Superettan och division 1. Det är inga som märks överhuvudtaget, de jobbar på i det tysta. Vi har köpt många spelare från Stockholmsområdet som vi har haft koll på sedan länge. Afrikanska spelare har vi varit framgångsrika med och nu har vi tagit upp konkurrensen med Norges största klubbar om talanger därifrån, säger Bosse.
Men vilka är det som scoutar?
– Hugo (Berggren, assisterande tränare) är en nyckelperson. Vi har (ex-spelaren) Matte Janssons organisation som driver det inhemska. Och sedan har vi som sagt bra kontakter i Afrika.
Killarna som du nämnde i början, vilka är det?
– De är inte anställda av klubben, säger Bosse.
– Ideella krafter, fyller Henke i.
Och väldigt hemliga, uppenbarligen?
– Vi syns kanske inte så mycket, men vi är där på matcherna hela tiden. Det finns ingen anledning att berätta var vi har representanter någonstans. Eller berätta när vi är utomlands, det finns ingen poäng i det, säger Bosse.
Henke fyller i på nytt:
– Det är lite det här som vi vill få fram. Det är inte ”Bosse å Henke” som styr klubben utan det är ett stort lagarbete. Vi behöver alla för att lyckas.

LÄS MER: Från korpfotboll till titeljakt – Fotboll Sthlm möter Curtis Edwards