Månsson: Dokumentet som visar på splittringen inom Polisen

Polisregionerna ute i landet har generellt en rimligare syn på fotbollen än vad man har i huvudstaden.
Problemen är emellertid två:

I) Regionerna ute i landet får inget genomslag

II) Det hjälper inte att vara rimlig i en diskussion där utgångspunkten är absurd

Annons

Det var 2019 som eländet började. Det var då som polisen inledde sin offensiva tillämpning av villkorstrappan vilket ställde till med en rad problem utan att lösa ett enda.

Hur det hade sett ut 2020 med publik på läktarna kan vi inte veta, men ingenting tyder på att det hade blivit bättre.

Bland alla polisdokument som vi på Fotboll Sthlm har kommit över tycker jag särskilt ett är värt att lyfta. Nyhetsmässigt faller det lite mellan stolarna eftersom det handlar om en intern diskussion, med olika remissvar, inför polisens så kallade inriktningsbeslut 2020. Det blev alltså inaktuellt ganska fort då säsongen avgjordes inför tomma läktare.

Hur som helst är innehållet intressant och ger en hint om var vi står idag. I dokumentet kan man läsa om vad olika regioner tycker om arbetet 2019 och hur det bör fortskrida. Arbetet (där region Stockholm var huvudansvariga) och förslaget för 2020 (från Rättsavdelningen) får både ros och ris. Men det är tydligt att region Väst, Öst och Syd har kritiska synpunkter.

Region Väst menar att villkorsarbetet har forcerats fram utan att tillräcklig hänsyn tagits till reaktionerna som uppstått. Man anser vidare att förslaget till inriktningsbeslut för 2020 sänder en onödigt hårdför och repressiv signal och efterlyser tydliga långsiktiga strategier och mål. Dessutom varnar region Väst för att kraftiga publikneddragningar kan medföra oroligheter på andra ställen än på arenan.

”Vår tro är att harmoni mellan operativ verksamhet, villkorsarbete och samverkan ger resultat” lyder sammanfattningen.

Region Öst varnar för att en alltför nitisk tillämpning av riktlinjerna kan bidra till onödiga motsättningar mellan inte bara polisen och idrottens företrädare, utan även polisen och allmänheten.

Region Syd tycker också att tonen är alltför repressiv och att problembilden är mer mångfacetterad än att bara handla om pyroteknik. De varnar också för, om ni tillåter en förenkling från min sida, för kaos vid kraftiga publikneddragningar och har en hel del att säga om den interna arbetsgången.

Överlag vettiga invändningar med andra ord, med tanke på grundpremissen. Mellan raderna läser jag in en bitvis stor frustation över hur Stockholm och Rättsavdelningen kör över resten av regionerna. Det intrycket har jag också fått när jag pratat med poliser och andra insatta under de senaste åren.

Och som sagt: vettiga invändningar med tanke på grundpremissen, det vill säga den absurda villkorstrappan. Så länge den ska tillämpas är det omöjligt att förbättra situationen om man vill ha ”säkra och stämningsfulla arrangemang” då modellen är så uppenbart kontraproduktiv. Det enda som man kan göra är att mildra skadorna något genom att inte tolka regelverket så nitiskt. Var och en får bedöma långsiktigheten i det.

Nej, det finns bara en sak att göra om man vill påbörja ett förbättringsarbete. 

Att skapa en ny villkorstrappa som utgår från samverkan snarare än repression och där arrangörerna bedöms utifrån hur de sköter sitt säkerhetsarbete istället för vilka handlingar som individer begår (eller inte begår) i samband med match.

Ingenting tyder på att Noa, Nationella operativa avdelningen, som nu har huvudansvaret har något intresse av det, men om rimligheten styrt hade det skett redan imorgon.

PM 2016:21, beslutad av dåvarande rikspolischef Dan Eliasson, där villkorstrappan beskrivs för första gången borde arkiveras snarast möjligt.





Fotnot: Fotboll Sthlm har frågat om en intervju med idrottsrådets nuvarande ordförande Per Engström. Svaret från myndigheten blev nej även denna gång med hänvisning till ”pågående arbete”.

LÄS MER. Polisens plan: Villkorstrappa och hårda straff mot klubbarna