MARBELLA. Som tioåring hade han ingen fritid alls. Nu är han fokuserad på att plugga in rörelsemönster för att kunna hjälpa sin nya klubb och sin familj. Fotboll Sthlm lärde känna Hammarbys nyförvärv Bernard Acheampong, 18. [show_ad id=1] Samma dag som det till slut blev officiellt att Bazoumana Touré lämnar Hammarby för en allsvensk rekordsumma kom också en annan nyhet, som också den har varit på gång ett tag. Efter att ha fyllt arton år dagen innan annonserade Hammarby på sin hemsida att Bernard Acheampong, som anslutit till laget här i Marbella, har skrivit på ett fem år långt avtal med klubben. En vindsnabb ytter från Västafrika ut – en vindsnabb ytter från Västafrika in. Jämförelsen är uppenbar och Kim Hellberg ser den också. Han är både optimistisk och manar till tålamod: – Jag tror att Bernard om ett år kanske kan ta den rollen som Bazou hade när han kom, säger tränaren. – Det är en jätteduktig spelare men han är skolad i någonting helt annat än vad Bazou var. Normalt tar det ganska lång tid för spelarna därifrån att komma in i det, när de som Bernard är utomlands för första gången. Det är ett projekt som egentligen inte är intressant för Hammarbys a-lags tävlingssäsong förrän nästa år. Acheampong har alltså mycket att lära. Men han har börjat redan nu. Efter det att vår intervju har avslutats, cirka nio på kvällen i Puerto Banús, sätter han sig genast med assisterande tränare Vedran Vucicevic för att analysera och förbättra sitt rörelsemönster med och utan boll. Fast förhoppningsvis har han lite fritid också. När vi pratar om den första akademin han kom till i Ghana, då han var tio år gammal, minns han det hårda schemat där med en rysning. – Det var väldigt svårt för mig, berättar Acheampong. – Vi gick i skolan hela dagen. Sen tränade vi i två timmar efter det. Hade ni ledigt något sen? – Nej. Man duschade bara, och gick och la sig. Det låter tufft. – Ja. Och fysiskt också. Särskilt många möjligheter att hälsa på familjen – som han lämnat för akademin – fanns inte heller. – Det smärtade mig att åka ifrån dem. Jag har fem syskon, och jag är äldst. De bor fortfarande med min mamma. Att genom sin fotbollskarriär kunna hjälpa sina syskon till ett bättre liv är en av Bernard Acheampongs främsta drivkrafter. Hans pappa finns inte med i bilden, utan det är hans mamma som tar hand om syskonen på egen hand, och försörjer dem genom att sälja bröd på marknaden. Hur reagerade din familj när du berättade att du skulle skriva på för Hammarby? – De var väldigt glada för min skull. Men också ledsna eftersom jag lämnar Ghana. – Jag måste göra det. Det här är min möjlighet att make it, och det hjälper dem också. – Jag måste arbeta hårt och tjäna pengar så att jag kan stödja dem. Jag skulle vilja att mina syskon gick i en bättre skola, så att de kan lära sig mer. Det är en hel del för en artonåring att bära på sina axlar. Bernard Acheampong gör också genomgående ett fokuserat intryck när man träffar honom. Under intervjun lyssnar han på frågorna med spänd uppmärksamhet och ger korta men genomtänkta svar. Engelska lärde han sig att förstå under de långa skoltimmarna på den första akademin, och känslan är att Vucicevic i honom kommer att ha en flitig student för sin videoanalys. Men inte för flitig, får man som sagt hoppas. Det är nämligen tydligt att Bernards liv förbättrades väsentligt när han som tolvåring scoutades av Asanska FC och flyttade till deras akademi istället för den första, väldigt strikta. – Det är en väldigt bra akademi. Jag trivdes bättre där, konstaterar han apropå Asanska. – De såg alltid till att jag kunde träffa min familj. Och där hade man också chansen att göra vad man ville ibland. Det är från Asanska som han så småningom anslöt till Hammarby, efter att bland annat ha imponerat på Micke Hjelmberg i en agentturnering. Hur har det varit för dig att komma hit? – Det har varit bra, eftersom spelarna är så vänliga. – Träningen är lite annorlunda, men det är normalt. Vad är den största skillnaden? – Det är nog att de har planerat allt i hela träningen på förhand här. Något som underlättar Acheampongs anpassning till den nya miljön är att han redan här i Marbella har två landsmän med sig, Kingsley Gyamfi och Raymond Dwomoh, som sitter i lobbyn under vår intervju och även väntar på Bernard efter videoanalysen. Väl i Stockholm ska han dessutom dela lägenhet med en annan landsman, i form av Nicholas Ablido. Det finns alltså kvicka fötter (de syns), snälla lagkamrater, en tålmodig huvudtränare och ett gott läshuvud för att ta till sig allt det nya – rätt bra förutsättningar om Acheampong så småningom ska kunna uppnå sina mål med Bajen, som är väldigt konkreta: – Jag vill göra mål och assist för laget.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription