På attraktiv mark i södra Stockholm har Djurgården Hockey fått markanvisning till två hallar värda gissningsvis hundratals miljoner. Processen har gått snabbt, men dokumentationen bakom beslutet är bristfällig och när Fotboll Sthlm undersöker det hela uppstår nya frågetecken. Det här är historien om hur det som kunde blivit allmänhetens fotbollsplan blev två privata hockeyhallar. [show_ad id=3] 15 juni 2022: Den här markanvisningen gör vi med kort varsel och med mindre information än vi brukar ha. 4 juli 2022: I samråd med stadens jurist kom det fram att vi inte kan kräva att Hemsö ska ha Djurgården Hockey som hyresgäst. Staden kan inte motivera varför en enskild aktör ska gynnas. Däremot kan ni teckna ett långsiktigt hyresavtal sinsemellan. Mejlen är skickade från en medarbetare på exploateringskontoret till Djurgården Hockey. De handlar om två ishallar som ska uppföras på Tallkrogens Bollplan, en övergiven grusplätt stor nog för en elvamannaplan som många andra klubbar, däribland Hammarby, också visat intresse för. För Djurgården är projektet en game changer. Enligt styrelseledamoten Göran Tidström handlar betyder det att Djurgården “på sikt ska kunna överleva och ha en ledande roll i Stockholmshockeyn”. När Hovet rivs 2026 behöver Djurgården en ny hemvist. Här blir det en nybyggd träningshall och en matcharena för damlaget med plats för 2000 personer. En bättre lösning än Tallkrogens BP är svår att tänka sig i en stad där marken är dyr och idrottsklubbar slåss om liten yta. Så hur gick processen till? [caption id="attachment_77993" align="alignnone" width="1000"]

Tallkrogens BP i augusti 2022.[/caption] Under den föregående mandatperioden drev Stockholms idrottsborgarråd Karin Ernlund (C) linjen att anläggningsbristen skulle lösas genom OPS, offentlig-privat samverkan. Rätt sätt att få bukt med huvudstadens eftersatta anläggningspark var att “släppa in privata aktörer på marknaden”, skrev hon i ett debattinlägg 2019. Under våren 2021 drev hon sedan på för att Stockholms stad skulle låta privata aktörer bygga hallar som staden sedan skulle hyra in sig i. Det slutade i att Brännkyrkahallen såldes till byggbolaget Nystad, att byggbolaget Hemsö fick i uppdrag att bygga två hallar för att ersätta Sätrahallen och en multisporthall på Vårbergs IP. Det går att dra paralleller mellan de avtalen och den markanvisning som Djurgården, tillsammans med Hemsö, slutit med Stockholms stad. En skillnad är att hallarna inte byggs på stadens initiativ eller för skattebetalarnas pengar, projektet är finansierat av Hemsö som i gengäld får en pålitlig hyressgäst och möjlighet att exploatera mark för bostadsbyggande. En annan är att marken inte tjänar till annat än utomhuslager för trafikkontoret. Mer idrottsyta på en plats som inte går att använda, utan att staden behöver sticka till en krona? På sätt och vis framstår hockeyhallarna på Tallkrogens BP som ett självklart projekt. Samtidigt har beslutet fått sex fotbollsföreningar, däribland Hammarby, i området att gå i taket.

De svenska kommunernas självstyre är inskrivet i regeringsförordningen. Hur de ska organiseras är däremot inte detaljreglerat av lagen. Det innebär att små kommuner, som Åsele i Västerbotten exempelvis, klarar sitt uppdrag med en kommunfullmäktige, en kommunstyrelse, en miljö- byggnadsnämnd, en valnämnd och tre utskott. Huvudstaden Stockholm, däremot, har 101 ledamöter i kommunfullmäktige, 13 ledamöter i kommunstyrelsen, 14 ledamöter i borgarrådsberedningen, nio olika rotlar, sex utskott och råd i kommunstyrelsen, 13 stadsdelsnämnder, 15 facknämnder med politiker, 15 opolitiska förvaltningskontor och 16 kommunala bolag. Att få överblick över hur ett beslut tas kan därför vara svårt; bara för att man kan en kommuns beslutsprocesser kan man inte nödvändigtvis alla andras. En grundregel är att mycket avgörs av tjänstemännen på förvaltningskontoren, snarare än hos politikerna i facknämnderna. Det har sin logik: det är svårt för fritidspolitiker att styra en kommun, men lätt att vända sig till heltidsanställda experter i förvaltningarna. En idrottsplats, till exempel, byggs inte av idrottsförvaltningen. Först måste exploateringskontoret hitta en markanvisning, sedan måste stadsbyggnadskontoret ta fram detaljplanering med hänsyn till buller och klimatanpassning, stadsdelsnämnden se till att byggnationen tar hänsyn till närliggande grönområden, sedan ska fastighetskontoret säga sitt, det kommunala bostadsbolaget sitt, sedan ska idrottsförvaltningen förvalta dem. Ska man bygga en ishall i Stockholm måste man alltså ta sig igenom en mycket lång byråkratisk process. Då hjälper det förstås om en instans bestämmer sig för att ta beslut på "kort varsel" och med "mindre information". [caption id="attachment_81250" align="alignnone" width="1000"]

Så styrs Stockholm. Montage av stadens organisationskarta och mejl från exploateringskontoret om Tallkrogens BP.[/caption] Över Klara sjö och Kungsbron tornar på Fleminggatan tre stora kontorsbyggnader med pistagegröna takåsar upp sig. Där ligger Tekniska nämndhuset, huvudkontor för bland annat Stockholms exploateringskontor, fastighetskontor och stadsbyggnadskontor. Den 22 april 2020 träffade där exploateringskontorets Johan Castwall och Gunnar Jensen Djurgården Hockeys ordförande Kaarel Lehiste, byggföretaget Wallenstams Mathias Aronsson och Stadshuset AB:s Krister Schultz. På det mötet diskuteras för första gången tankarna på en träningsanläggning för Djurgården Hockey på Tallkrogens BP. När de kliver ut från mötet är de mer eller mindre redan överens. Tre månader senare skrev Kaarel Lehiste i ett mejl om mötet att “Dif Hockey och Wallenstam är väldigt intresserade av projektet”. Byggbolaget var också, enligt Kaarel Lehiste, “rejält intresserade av att exploatera marken bakom träningsanläggningen för bostadsändamål”. Exploateringskontorets förvaltningschef Johan Castwall ska ha avslutat mötet med att “ambitionen från exploateringskontorets sida [är att] landa i en eller flera markanvisningar”. Våren kommer, sommaren går, och först i november hålls nästa möte. Då har planerna hunnit bli ännu tydligare. Nu beskrivs planen i tre etapper, först ska DIF få en träningsanläggning, sedan ska man kanske bygga en konstgräsplan eller bostäder åt nyanlända och till sist ska Wallenstam få användamarken till bostadsutveckling. En månad senare, på ett möte där Kaarel Lehiste visar ritningar för hockeyhallarna, berättar exploateringskontoret att de fått kännedom om andra användningsområden för marken. Exakt vilka de är framkommer inte av mejlet Fotboll Sthlm läst, men det gör Djurgården ännu mer angelägna. Kaarel Lehiste understryker i ett mejl att han står till exploateringskontorets förfogande även under mellandagarna. Från den här tidpunkten dröjer det ungefär ett och ett halvt år innan markanvisningen kommer. Det dröjer också drygt två månader innan idrottsförvaltningen nämns i mejlkorrespondensen som beskriver mötena. Då är det Kaarel Lehiste som pratat med dem, förvaltningen är "inspelade" på planerna, skriver han. Att kontrollera hur inspelade idrottsförvaltningen varit på planerna visar sig vara vanskligt. När Fotboll Sthlm ringer upp exploateringskontorets enhetschef Jonas Norberg menar han att han haft kontakt med idrottsförvaltningens Hans Eriksson. – När jag har varit med har det varit avstämningar med Hans Eriksson som jobbar med planering på idrottsförvaltningen, säger Norberg. Men Hans Eriksson själv menar att han inte haft någon insyn i projektet eller någon längre kontakt med Jonas Norberg. – Vi två har inte haft någon kontakt över huvud taget, säger Hans Eriksson. Det är isåfall min närmaste chef som haft den kontakten med honom. Jonas har jag varit med och lyssnat på vid några enskilda möten, annars har vi inte haft någon direktkontakt om Tallkrogens BP. Jag har inte varit involverad eller haft någon dialog. Mejlkorrespondensen mellan Norberg och Eriksson vittnar heller inte om att några längre samtal har förts. De diskuterar Tallkrogens BP vid ett tillfälle, Jonas Norberg berättar att det finns intresse för platsen och säger att det kanske är läge för idrottsförvaltningen att väcka frågan. Men den diskuteras aldrig bland politikerna i idrottsnämnden. Under 2021 fortgår mötena mellan exploateringskontoret och Djurgården. Att kommunikationen med idrottsförvaltningen tycks så sparsam kan vara en förklaring till varför den förening som kritiserat planerna som hårdast får så lite genomslag. I oktober 2021 publicerar Hammarby ett öppet brev tillsammans med fem andra Söderortsföreningar, där man vill att planen ska beläggas med konstgräs. De kraven hörsammas inte. I bakgrundssamtal med olika Hammarbyföreträdare framkommer mer eller mindre samma bild. Föreningen ligger på idrottsförvaltningen och idrottsborgarrådet Karin Ernlund för att få gehör för sina behov av fler planer: "historiskt är det Ernlund vi pratat mest med", säger en Hammarbyföreträdare. Problemet är bara att de instanserna inte tycks ha någon riktig information om Tallkrogen, beslutet fattas av exploateringskontoret. Hammarby skriver öppna brev, lanserar en hashtag och ställer upp på intervjuer i Mitt i Södermalm. – Det känns lite märkligt att DIF Hockey ska lägga en träningshall i Söderort och ta fotbollsyta från föreningar i Söderort, säger Hammarbys VD Richard von Yxkull till lokaltidningen. Men vad gäller kontakter med staden tycks Söderklubben vända sig till fel instanser. Mötena mellan Djurgården, Hemsö och Stockholms stad fortsätter under våren 2022. När sommaren nalkas börjar markanvisningsförslag skickas emellan parterna. Det är då exploateringskontoret skriver om att beslutet tas på kort varsel och med mindre information än brukligt, samt att staden inte kan kräva att Djurgården blir ensam hyresgäst. Personen som skickat mailet vill inte prata med Fotboll Sthlm, istället skickar hen ett mejl där det står att "staden kan inte gynna en enskild aktör. Därför kan hyresgäst inte villkoras i ett markanvisningsavtal", skriver hon på mejl till Fotboll Sthlm. Ändå är det i praktiken vad projektet landar i. Att få svar på hur idrottsförvaltningen ställt sig i frågan är svårt. Jenny Berg, presstalesperson på idrottsförvaltningen, säger först att hon bara jobbat i sin nuvarande tjänst i två veckor och saknar insyn i ärendet. Den tjänsteman på idrottsförvaltningen som borde känna till mest om planerna, idrottsdirektör Marina Höglund nekar å sin sida intervju och hänvisar tillbaka till Berg. “Vi har stämt av internt, så vi är samordnade i det Jenny förmedlar”, skriver Högland på sms. Jenny Berg skriver på sms om en “ständigt pågående dialog” mellan idrottsförvaltningen och exploateringskontoret. Exakt vad den dialogen består av, och om den finns dokumenterad, vill hon inte berätta. – Det vet jag inte, helt enkelt, säger Berg. Jag vet inte om någon kan svara exakt på vilka möten som varit. Det är ju så en verksamhet drivs, att man är i dialog och driver frågor. Sen fattas det beslut och då behöver det dokumenteras. Mer än så har jag egentligen inte att säga. Nu har exploateringsnämnden fattat beslut och det står vi bakom. Kan du beskriva dialogen med exploateringskontoret? – Det är ju det här beslutet som finns. Som sagt, det är bara att begära ut och se vad som finns. Jag vet inte vilka exakta handlingar som finns, men det kan du få om du begär ut från registraturen. På sms skriver du att “vi har funnits med i dialogen sedan ett tidigt skede där vi diskuterat fram den bästa lösningen för en ny hall när Hovet läggs ned”. Det är den dialogen jag är nyfiken på. Finns det mejl man kan begära ut? Finns det mötesprotokoll? Finns det minnesanteckningar? – Det är det som registraturen är till för. Jag vet inte alls vilka mejl som är skickade, men finns det handlingar så kan du begära ut dem. Det är du förstås välkommen att göra, men jag vet inte exakt vilka mejl som skickats till vem. Eller om det alls har skickats mejl. Det som jag vet finns är beslutet som exploateringskontoret tagit, och vi har varit i dialog med dem. Det är det som är essensen av det hela. Planerna på ishallar på Tallkrogens BP finns beskrivna i en över två år lång mejlkorrespondens som Fotboll Sthlm tagit del av. Den involverar huvudsakligen exploateringskontoret och Djurgården Hockey, samt Wallenstam och Hemsö, de två byggbolagen som tackade ja till uppdraget. Det framgår av mejlkorrespondensen att parterna träffade varandra sammanlagt nio gånger. Men exakt vad som sades på mötena, och varför just Djurgården fick markanvisningen i konkurrens med tolv andra intressenter, går inte att fastslå. När Fotboll Sthlm begär ut mötesprotokollen svarar exploateringskontoret att sådana inte finns. Från de avgörande mötena finns anmärkningsvärt nog alltså ingen dokumentation. Kommunikationen mellan exploateringskontoret och idrottsförvaltningen framstår som oklar. Det fick politiska konsekvenser: politikerna i idrottsnämnden fick aldrig underlag i den här frågan och den diskuterades aldrig i idrottsnämnden. När Fotboll Sthlm först ringer upp Hassan Jama (V), vice ordförande i idrottsnämnden, menar han att ledamöterna i idrottsnämnden inte hade någon information i ärendet, de fick läsa om beslutet i tidningarna. Som idrottspolitiker är han kritisk till förslaget, genom att inte äga idrottsanläggningarna själv riskerar staden att förlora rådighet över idrotten, menar han, och drar kopplingar till de Hemsöaffärer som staden utreds för av konkurrensverket. Han är inte ensam med att vara skeptisk mot upplägget. – Får man svära när en journalist ringer upp? undrar en kvinnoröst på finlandssvenska. Det är Mirja Räihä som svarar i telefon. Socialdemokraten, som fram tills nyligen var ledamot i idrottsnämnden, har inte mycket till övers för upplägget på Tallkrogens BP. Men hon har en teori om varför det processen skyndades på i somras. – Nu är jag konspiratorisk, men jag tror att den avgående majoriteten har velat ha de här ärendena klara innan valet. Det tycker jag är väldigt fräckt, att man tar så här principiella avtal till fullmäktige i juni när vi har ett val i september. Man har bundit kommande majoriteter till den här typen av avtal. Det är bråda dagar för Mirja Räihä. Nyligen har hon blivit invald i riksdagen och samtidigt måste överlämna sina funktioner som ordförande för Kommunal i Stockholm. Men tills nyligen var hon ledamot i Stockholms idrottsnämnd och följde i den rollen förslaget om ishallarna i Tallkrogen. – Det finns inget som förbjuder Hemsö från att höja hyrorna. Det hade vi kunnat undvika om staden ägde anläggningen. Nu hamnar vi fullständigt i händerna på marknaden. Det känns väldigt läskigt. Man kan upphandla en byggnation på ett helt annat sätt än att ge sig in i de här snåriga upphandlingarna. Men när Fotboll Sthlm ringer upp oppositionspolitikerna en vecka senare är det annat ljud i skällan. Nu vill inte Hassan Jama kommentera ärendet, och Mirja Räihä säger att hon vill prata med Emilia Bjuggren, oppositionsborgarråd i Stockholm, innan hon ger kommentar. Något har hänt, men det är svårt att veta vad. Ena veckan är oppositionspolitiker kritiska, andra veckan råder total borgfred i ärendet. Plötsligt har läget blivit så känsligt att alla kritiska röster tystnat. Moderaten och exploateringsnämndens ordförande Johan Nilsson är hursomhelst positiv till affären. – Det var ett bra beslut därför att det är en lämplig plats att bygga på och eftersom det finns ett behov av hockeyhallarna. Det är en yta längs med Nynäsvägen som inte används idag och som ska utvecklas i stort, det kommer bli annat också, så det är ett lämpligt och bra läge att lägga hallarna på. Stockholm behöver träningsytor oavsett klubb och här är det Djurgården som kommer lägga ytor, säger Johan Nilsson. Enligt Göran Tidström, styrelseledamot i Djurgården Hockey, innebär hallarna förutsättningar för att Djurgården Hockey "på sikt ska kunna överleva och ha en ledande roll i Stockholmshockeyn". Lösningen med Hemsö beskriver han som i linje med den avgående majoritetens vilja att involvera privata byggherrar i byggnation av idrottshallar. – Den majoriteten som vi haft i stadshuset har haft en programförklaring att involvera privata investeringar som en komplettering till vad staden orkar med själva. Det vet jag att man gjort med hallarna i Sätra, de i Vårberg, Brännkyrka, Västertorp och så vidare. I det avseendet är inte unikt. Men för Djurgården Hockeys del? – Ja, vi hade ju varit väldigt glada om Stockholms stad hade sagt inför rivningen av Hovet att de bygger en träningsanläggning för att fylla vår verksamhets nödvändiga behov. Vi har arbetat för en träningsanläggning som är jämförbar med motsvarande klubbars i över ett decennium. Man får intrycket att ni haft mest dialog med exploateringskontoret, där andra föreningar kanske oftare går till idrottsförvaltningen? – Så var det inte. Vi har haft en diskussion med idrottsförvaltningen, idrottsborgarrådet och fastighetsborgarrådet för att se på vilket sätt det är möjligt att få en träningsanläggning. Om vi inte bidrar själva ligger frågan i knät på staden den dagen Hovet rivs. Jonas Norberg, enhetschefen på exploateringskontoret som var med och tog beslutet, menar att hockeyhallar var ett av få realistiska förslag på platsen som annars skulle stå tom. – Det ligger så nära Nynäsvägen, så det är inte lämpligt för bostäder, sett till risk för buller, säger Jonas Norberg. Då vill man hellre ha verksamhet som inte påverkas av buller. När man tittar på ett område längs med stora vägar så passar det ganska lämpligt med kontor eller annan verksamhet, de får ju en funktion av bullerskydd. Den här anläggningen kan ligga inom riskavstånd för buller, för det är inte stadigvarande verksamhet. Samtidigt står det i mejl att Hemsö är intresserade av att bygga bostäder? – Där kommer ju den här byggnaden in. Genom att placera den mot Nynäsvägen blir den ett bullerskydd och då kan man exploatera marken bakom hallen.

Norberg och Nilsson är båda inne på samma spår: det hade inte gått att bygga bostäder och platsen stod ju ändå tom. Men att Tallkrogens BP är tom yta är ingen naturlag. Enligt en källa med insyn på idrottsförvaltningen var det ett politiskt beslut. 2016 avslog Stockholms stad tankarna på att upprätta en bandyhall på Tallkrogens BP. I diskussionerna om vad som skulle göras med platsen föreslog istället Hammarby att Tele2:s använda konstgräs skulle läggas på platsen, vilket Tallkrogens IF uttryckte sitt stöd för. Trafikkontoret, idrottsförvaltningen och fastighetskontoret upprättade en ansökan, som enligt källan på idrottsförvaltningen stoppades "i sista stund". – Vi hade i princip ett ärende färdigskrivet. Men det stoppades, säger källan. Av vem då? – Ärendet drogs ur. Det var på högsta nivå, naturligtvis. Framförallt var det från politiken. Idrottsborgarråd när beslutet fattades om att inte lägga konstgräs på Tallkrogens BP var Emilia Bjuggren, som under den senaste mandatperioden var andra vice ordförande i exploateringsnämnden. Idag är hon vice ordförande i exploateringsnämnden och tycker att ishallarna är ett bra initiativ. Men varför det inte blev något konstgräs på Tallkrogens BP påstår hon sig inte minnas. – Nej, inte på rak arm. Var inte du idrottsborgarråd då? – Jo, precis. Om du vill att jag ska kolla upp det kan jag göra det. Jag pratade med en på idrottsförvaltningen som sa att beslutet stoppades av politiken, minns du något om det? – Nej, inte på rak arm. Men jag kan kolla upp det. Jag lägger på efter samtalet med Bjuggren, transkriberar intervjun och konstaterar att jag den senaste veckan pratat med ett femtontal olika personer med insyn i projektet, de flesta av dem mer än en gång. Det är fortsatt svårt att få grepp om hur processen gått till. Uppgifterna är motstridiga. Personer som jag pratar med hinner ändra sig från ena veckan till den andra. Andra påstår sig inte minnas avgörande detaljer. Viktiga protokoll saknas helt. Ofta tycks beslutsvägarna hopplöst långa. Andra gånger tycks de rundas, men då kan ingen på ett begripligt sätt förklara varför och på vilket mandat. Intrycket man får är att viktiga politiska frågor, som här om allmän tillgång eller privat drift av en idrottsyta, delegeras och försvinner bland opolitiska tjänstemän som inte sparar sina mötesprotokoll. En sak som emellertid inte kan ifrågasättas är att Djurgården är vinnarna. På Tallkrogens BP finns snart drömförutsättningar för klubben. När andra föreningar har skrivit öppna brev och hashtagkampanjar har DIF bokat möten med beslutsfattare, ordnat finansiering och drivit frågan från start till mål. De sex fotbollsföreningarna var arga, men mycket tyder också på att de var helt offside i frågan.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription