Händelserna väckte starka reaktioner och förvandlade tillvaron för en småbarnsfamilj till en förtvivlad kamp.

Trots en uppmärksammad film, gott om vittnen och en illa skadad supporter lades utredningen ned eftersom den varken kunde styrka brott eller bevisa vem som slagit.

Fotboll Sthlm granskar det våldsamma polisingripandet utanför Olympia i Helsingborg.

Annons

När Landskrona Bois Adam Egnell satte straffen i nät i den 96:e minuten var lyckan total på Olympias bortaläktare. Bois hade slagit ärkerivalen Helsingborgs IF med 2-1 och för supportern Joakim var det årets bästa fotbollsögonblick.

En stund senare upplevde han sin värsta. Än idag lider Joakim av det som hände vid supporterbussarna utanför arenan. Joakim fick flera skador och var tvungen att operera sig. Han har fortsatt ont i munnen och säger att han saknar känsel i tänderna, samtidigt som han är övertygad om att det kunde ha varit värre, mycket värre.

För familjen, som består av Joakim, sambon Malin och två små barn, har de senaste månaderna varit en pärs. Dels till följd av skadorna, dels hur händelsen präglat deras fyraåriga son som föräldrarna beskriver som traumatiserad.

Sonens reaktion är det värsta för familjen, men frustrationen över att Polisens internutredning inte lyckades bevisa vem som slagit Joakim plågar dem nästan lika mycket.

Landskrona Bois firar efter slutsignal. Foto: Bildbyrån

Derbyt på Olympia mellan Helsingborgs IF och Landskrona Bois spelades den 29 augusti 2023 inför över 10 000 åskådare. Inramningen var spektakulär, men det fanns också en oro i luften sedan vårens möte mellan lagen. Då hade det blivit stökigt med ett avbrott för pyroteknik och skandalartade scener efter matchen då Bois-supportrar kastade stenar rakt in i HIF-klacken.

Men Joakim, Bois-anhängare sedan barnsben, tog sig an höstens Skånederby med gott humör. Inför matchen hade han, som är en rejäl och bredaxlad man på strax över 30, enligt egen utsago druckit fem öl och efter slutsignalen stod han kvar med sin bror och andra bekanta på bortaläktaren för att hylla spelarna. Joakim var bland de sista att lämna arenan. När han kom ut från Olympia var det hetsigt mellan supportrarna till de två lagen.

Enligt Polisen var det ett våldsamt upplopp som pågick. 100-200 personer drabbade samman rapporterade Aftonbladet som hade pratat med kommenderingschefen Patric Isaksson.

Fotboll Sthlm har pratat ingående med två vittnen som befann sig mitt i händelserna, utan att själva vara involverade i det värsta tumultet. De menar att uppgiften i Aftonbladet är kraftigt överdriven, att några supportrar inte drabbade samman fysiskt och att situationen därefter var odramatisk när Landskrona Bois-anhängare gick till bussarna som skulle ta dem tillbaka till sin hemstad.

Men plötsligt attackerade, enligt vittnena, poliser och ordningsvakter ett antal supportrar som befann sig i ett trångt utrymme mellan ett stängsel och bussen, varpå kaos utbröt med pepparsprej och våld. Samma version av förloppet ger Joakim. Han beskriver stämningen som ”glad och lugn” innan det brakade loss.

Kort efter matchen spreds ett filmklipp från Twitter-kontot Polisnytt som blev viralt. På den ser man en trång situation vid sidan av en buss där obehagliga scener utspelar sig. Framförallt en civil polis utmärker sig då han med upprepade, kraftiga batongslag slår mot någon som ser ut att ligga eller sitta ned. Klippet avslutas med bilder på en man som ligger på marken täckt av blod.

📍 Helsingborg för en halvtimme sen. ⚠️

Helsingborg – Landskrona pic.twitter.com/XXhJq1CXKz

— Polisnytt (@PolisNytt) August 29, 2023

Klippet ger delvis en god bild av våldsamheterna, men är samtidigt missvisande då filmen är redigerad. Personen som blir slagen på filmen (enligt vittnet Anders så grovt att ”tänderna krasade”) har inte polisanmält och Fotboll Sthlm har inte identifierat personen. Det är nämligen inte han som ligger ned på marken i slutet av klippet, utan det är Joakim.

Istället blev Joakim slagen i huvudet i ett senare skede. Under filmens förlopp stod Joakim nära den som filmade och det var först därefter som han blev slagen. Men han vet själv inte vad han har utsatts för då han har vissa minnesluckor.

– Jag minns att min bror blev nedbrottad. Han har en pacemaker så jag skriker till dem ”sluta, han har en pacemaker!” De skulle sätta sig på honom. Sedan blev det svart för mig. Jag minns att jag vaknade upp på marken, vände mig och då blev jag pepparsprejad. Och då blir det svart igen.

Joakim bedyrar att han inte hade gjort något mot poliserna eller någon annan. Han blev heller inte anmäld för något. Han förstår inte alls varför poliserna gick så brutalt fram mot Bois-anhängarna utanför bussen.

Han fortsätter sin berättelse:

– Jag märker att en polis drar i mig för att jag ska komma upp, men jag kan inte stå på foten. Jag har tappat skon och tror först att jag vrickat foten men det måste vara ett batongslag på foten, skadan ser ut så, och det gjorde jävligt ont. Poliserna tar bort mig till ett staket där jag märker att jag är täckt i blod och jag frågar om jag kan få ett papper. Men nej, det skulle jag minsann inte få.

Joakim säger att en polis hånflinade åt honom. När ambulansen körde till sjukhuset var det ingen polis som åkte med. Inte heller på akuten var någon med. Joakim tycker att han hade tur i oturen men drabbades av tre frakturer i ansiktet, framförallt en komplicerad sådan på näsbenet där benfragment blivit intryckta.

Tre dagar senare åkte Joakim och Malin till Eslövs polisstation där de gjorde en anmälan, vilket följdes av en utredning som pågick i fem månader. Ett stort antal personer, främst poliser, förhördes och förundersökningen spänner över drygt 300 sidor. Ändå beslutade åklagaren den 29 januari att lägga ned ärendet. Utredningen kunde inte styrka att brott begåtts. Det gick heller inte att bevisa vem som var gärningsmannen till misshandeln av Joakim.

”Det är olyckligt att målsäganden skadades i samband med händelsen, men som framgått ovan kunde polismännen enligt min mening inte agerat på något annat sätt för att lösa uppgiften.” skrev åklagaren Lars Morand i beslut.

En sjukvårdare och Joakim efter slagen, samt de nedblodade kläderna. Foto: Privat

Förundersökningen lades alltså ned för att man inte kunde bevisa vem det var som hade slagit Joakim. Däremot pekades tidigt en civilpolis ut som misstänkt. I förhör beskriver han hur han tog sig till Olympia efter att ha larmats om att det rådde “rött läge” utanför arenan. Där skildes han från sina kollegor och greps av panik när supportrarna inte ville lägga sig ner på marken. Då började han slå med batongen.

“Sedan började kroppen gå av sig själv. Det är svårt att beskriva. Det är som att köra bil när man inte tänker på vart man är på väg. Allting går automatiskt. Huvudet var inte med kroppen. (…) [Polismannen] har ingen aning om hur länge han höll på”, säger han i förhör.

Den utpekade polismannen säger dock att han inte har något minne av att han slog en supporter i ansiktet. Däremot känner han igen sig själv på filmen från skede ett, där han slår med batong mot supportrar mellan bussen och staketet. Men att det var han som slog Joakim i skede två har inte utredningen kunnat styrka.

När Fotboll Sthlm går igenom utredningen om misshandeln av Joakim finns det två saker som sticker ut.

Dels vittnar en kvinnlig polis, som arbetade i uniform, om att hon såg en civilklädd polis slå mot en samling supportrar. Därefter såg hon hur supportrarna skingrade sig och hur en man med skador i ansiktet satt på marken. Mycket talar alltså för att den kvinnliga polisen bevittnade misshandeln av Joakim. Eftersom förundersökningen lades ned delvis på grund av att man inte kunde identifiera gärningsmannen borde den kvinnliga polisens vittnesmål ha varit av stort intresse.

Den kvinnliga polisen kände inte igen civilpolisen som slog, men hon lämnade ett signalement som stämmer in på den utpekade polisen. Men av förhöret framgår det att Polisen inte visade henne klippen på den utpekade polismannen. Därför kunde hon inte koppla samman honom med polisen som hon såg slå.

Hade det inte varit en idé att visa henne videorna från ingripandet, så kan man se om hon känner igen polisen som hon såg slå?

– Säger hon inte att hon… Ja, nej, det är möjligt att det hade varit, att det hade kunnat… Det är mycket möjligt, säger åklagare Lars Morand.

Istället menar Lars Morand att den tekniska bevisningen friskriver den utpekade polismannen. När man tog hans pepparsprej och batong i beslag visade det sig att pepparsprejen var oanvänd och batongen saknade DNA-spår från Joakim.

En supporter hade sagt att den utpekade polisen både använde pepparsprej och slog, så då måste han ha sett fel, menar polisen Fredrik Bratt, som utredde misshandeln.

– Där har vi med hjälp av vittnesuppgifter och film kommit fram till att det inte är fastställt att polismannen var på platsen, utan befann sig bakom. Efter händelsen tog sig den polismannen fram. Vittnet där berättar också att polismannen förutom att ha slagit med batong har sprejat med sin sprejburk. Vi har tagit sprejburken i beslag och undersökt den på NFC, den är oanvänd. Vi har också uppgifter från en annan polisman som säger att det är han som sprejat. Så vi kan inte knyta sprejningen till slaget och mannen på platsen. Därför har inte åklagaren kunnat gå vidare med de vittnesuppgifterna, säger polisen Fredrik Bratt som utrett händelserna.

Att vittnet misstar sig just på vilken polis som sprejar, är inte det rätt rimligt sett till att det är ett kaotiskt händelseförlopp?

– Den uppgiften vi fick från vittnet var att han är 100 procent säker på att polismannen som slår också är polismannen som sprejar. Då får åklagaren värdera uppgifterna därefter.

Men det finns ett problem. Händelserna vid Olympia ägde rum den 29 augusti och husrannsakan mot den utpekade polisen skedde den 29 november. Om det fanns DNA på den utpekade polisens batong är det inte säkert om det var kvar vid tidpunkten för husrannsaken. Det medger också åklagare Lars Morand.

– Det är klart att vi tappar tid där och det gör vi redan från sekund ett, i någon mening. Om jag uttrycker mig så här: Om det skulle vara den polismannen, och det skulle vara blod och annat på den batongen som man inte vill ska framgå, då har man ganska goda möjligheter att ganska omedelbart städa till sånt. Jag tror inte att det är så i det här fallet, men rent generellt, säger Lars Morand.

Den utpekade polisen hade inte kunnat bindas till batongslagen och en annan polis, som i förhör nämner att han kan ha slagit en supporter, menar man agerade inom ramen för ingripande i ett stressat läge. När förundersökningen lades ned hade den alltså inte visat mycket mer än att Joakim skadades av batongslag och att den som höll i vapnet var en polis.

– Med all sannolikhet är det ett batongslag. Det är en rätt rimlig slutsats, utifrån skadorna, rättsintyg och händelseförloppet, säger åklagare Lars Morand.

Du skriver i bedömningen att “polismännen inte kunnat agera på något annat sätt”. Att slå någon i huvudet med en batong låter väldigt farligt. Fanns det verkligen inget annat sätt att handskas med den här situationen?

– Den polismannen som vi har delgivit misstanke har vi inte kunnat knyta till de batongslag som träffade den målsägande. Sedan har vi vittnesmål från en annan polis som säger att det skedde en attack mot poliserna vid ett tillfälle och att han där fick värja sig med batongen. Den andra polismannen vet inte om han träffar någon med batongen, men han säger att han kan ha gjort det. Det betyder ju inte att han medvetet slagit mot ansiktet i avsikt att orsaka de här riktigt allvarliga skadorna på målsägande. Det är det som jag syftar på, säger Lars Morand.

Joakim målsägandebiträde i fallet var advokat Magnus Jansson. När Fotboll Sthlm når honom befinner han sig på semester och har inte hunnit ta del av förundersökningen, men baserat på de uppgifter som Fotboll Sthlm tagit fram håller han med om att det tycks finnas brister i utredningen.

– Det hade varit mycket lämpligt att låta den kvinnliga polisen se filmerna, självklart. Det andra håller jag också med dig om. Nu har det gått tre månader, frågan är då vilken betydelse avsaknad av DNA-spår egentligen kan ha, om det kan försvinna? Det säger jag med reservation för att jag inte är expert på DNA. Jag inbillar mig att det är svårt att rengöra en batong helt från DNA-spår, men det måste jag ta reda på med hjälp av experter, säger Magnus Jansson.

Att en förundersökning är nedlagd är inte ett definitivt beslut. Det kan överklagas med följden att utredningen måste göras om, och att åtal då kan väckas. Det kan bli aktuellt i Joakims fall, men i dagsläget har inte han och advokat Magnus Jansson bestämt sig.

– Vi enades om att när jag kommer tillbaka och har gått igenom förundersökningen, att vi då ska diskutera att begära överprövning av beslutet, säger advokat Magnus Jansson.

– Det kommer sluta med att någon dör.

Fotboll Sthlm pratade två dagar efter händelsen utanför Olympia med vittnet Anders som syns i förgrunden på den spridda filmen. Det är Anders som vädjande höjer handen och ropar ”lugn, lugn!” när batongslagen är som mest intensiva, varpå han själv motas bort. Anders är en medelålders man som var på matchen med sin son. Han ger ett samlat intryck och berättar detaljerat, men är samtidigt skärrad. Våldet framför ögonen på honom var så brutalt att han har haft svårt att sova.

Anders uppfattning, att det bara är en tidsfråga innan någon dör, delas av vittnet Simon Bergsten. Även han är Bois-anhängare och var på plats vid händelserna. Han säger att han ringde till Polisen några dagar efter det inträffade för att vittna, men fick beskedet att han inte kunde göra det med den oväntade motiveringen att han inte var målsägare, vilket han tidigare har berättat om i Helsingborgs Dagblad.

Simon Bergsten noterade inte när Joakim blev slagen, men våldet utanför bussen såg han tydligt. Han lade märke till en särskilt aggressiv ordningsvakt som vevade med batongen, men den som stack ut mest var civilpolisen som syns på filmen. Simon Bergsten beskriver det som att polismannen ”bara matade slag”.

– Jag hoppas verkligen att det överklagas. Det var Polisen som startade det själva, det här var en situation där det inte behövdes något våld. Hade det varit en annan grupp i samhället, demonstranter till exempel, hade det aldrig hänt, men när det kommer till ståplatspublik verkar det som att allt är tillåtet. Bara för att man inte ser vem som blir träffad kan det inte vara rättfärdigt att poliser slår oskyldiga människor. Det är helt sjukt att poliser kan komma undan med sådan här skit.

Nej, Simon Bergsten är inte överraskad, och en tillbakablick på relaterade fall backar upp hans magkänsla. När Offside granskade polisvåld mot supportrar 2016 kom det fram att ingen polis blivit fälld för misshandel av en åskådare i samband med en fotbollsmatch trots mängder av uppmärksammade fall. Statistiken är intakt till dags datum och empiriskt är det därför lätt att dra en slutsats: en polis som slår en supporter kommer alltid undan.

För Joakims familj, som bor i ett samhälle några mil från Landskrona, har tiden efter händelsen vid Olympia blivit en kamp. Inte bara för att Joakim lidit av sina skador och behövt vara sjukskriven, utan även för att familjens fyraårige son blivit skärrad av att se sin pappa så illa slagen. När far och son träffades dagen efter matchen blev det en chockartad upplevelse.

– Jag såg som värst ut då, säger Joakim.

– Man såg knappt mitt öga, så svullet och blått var det, och då blev min son väldigt rädd. Han frågade vad som hade hänt, och jag fick ljuga ihop att jag trillat i en trappa, det gick ju inte att berätta för en fyraåring att Polisen slår folk.

Är det fortsatt versionen som ni har?

– Ja. Jag får fortfarande höra ”gå försiktigt i trappan, pappa”. Usch, det är tufft, det gör ont i själen.

Veckan efter händelsen opererades Joakim och ingreppen blev lyckade. Joakim är inte återställd, men vardagen med jobb och familj har i delar återvänt. Han är tillbaka på läktaren när Landskrona Bois spelar, vilket han är glad för. Men där hemma och för sonen är det fortsatt kämpigt.

Sambon Malin stakar sig när hon berättar.

– Vi kan fortsatt inte lämna bort vår son. När Joakim lämnar oss säger han alltid ”pappa, du kommer hem idag?”. Det är mycket tårar. Det har fortsatt inte lugnat sig och vår son har utvecklat migrän som vi misstänker hänger ihop med vad som hände hans pappa.

Hur har det varit för dig?

– Det har varit tufft. Jag fick förstås panik när det hände, jag var gravid, satt hemma i huset och kunde inte ta mig någonstans. Till sist kom Joakim hem och jag fick tvätta hans blodiga kläder, det var så mycket blod att de nästan kunde stå för sig själva.

Malin beskriver en förlamande känsla av hopplöshet.

– Jag undrar bara: vad har man för rättigheter? Det verkar som att de får göra precis vad som helst i en situation när den klassas som våldsamt upplopp. Och hur kan de inte veta vem som har slagit Joakim? Det var ju massor av folk runt omkring. Det här har förstört så mycket för vår familj och tagit bort allt förtroende som jag hade för poliskåren.