SALOBRE. Det har tisslats och tasslats om europeiska storklubbar, men Keita Kosugi ska ingenstans. Han har saker ogjorda i Djurgården och tycker att han behöver bli bättre innan han tar nästa steg. Fotboll Sthlm träffade den väluppfostrade 18-åringen från Japan som alltid ser till att det är snyggt och rent efter honom. [show_ad id=3] När Djurgårdens träningspass i Salobre är slut går Keita Kosugi in på planen och hämtar utspridda bollar. Därefter plockar han ihop vattenflaskorna som ligger utslängda i gräset. Innan dess har han tränat extra med några av lagkompisarna i en skottövning, något som han har stämt av med lagledaren Daniel Granqvist först. Keita hade ju en intervju inbokad och ville inte att reportern skulle behöva vänta. – Jag är den yngsta spelaren och det är min uppgift att samla ihop sakerna. Men vi har ju en finsk spelare (Matias Siltanen) som kommer snart. Han blir yngst så då får han göra det, säger 18-åringen och skrattar. Sedan blir han mer allvarlig. – Vi behöver städa upp efter oss, det har Jani (Honkavaara) tryckt på. Jag tycker att man ska visa repekt och visa upp ett gott uppförande. För mig som kommer från Japan är det normalt. Det är kulturellt att man ska göra det fint efter sig. De flesta i Japan har de principerna, men det kommer också från min mamma och pappa. Vad säger de? – Att du ska ta ansvar för dina handlingar. Om jag slänger soporna är det ett bra beteende. Gör man bra saker händer bra saker för dig. Karma? – Ja. När den rekordlånga säsongen 2024 var över strax före jul reste Keita Kosugi hem till Japan och stannade i knappt en månad. – Jag var med familjen och gamla vänner. Det var en värdefull tid för mig och det var skönt att prata mitt eget språk. Hade de många frågor om livet i Sverige? – Egentligen inte, för familjen var på besök i Sverige i höstas. De var där i två veckor så de vet hur jag har det. Den gången frågade de mycket om hur livet var, hur fotbollen gick, hur jag tog hand om kroppen och så. Det är ju första gången som jag bor själv. Keita Kosugi kom till Djurgården strax före den allsvenska starten i fjol. Han tycker att det gick ganska kvickt att komma in i det svenska samhället trots att han flyttat från den ena sidan av jordklotet till den andra. Maten var han tvungen att vänja sig vid, men efter ett tag började han uppskatta det svenska köket. Inte minst husmansklassikern panerad fisk med kall sås föll honom i smaken. – Ja, jag gillar det! När vi får det i matsalen äter jag mycket. Vit sås och en citron till, säger Kosugi och ler. Är det inte ett nedköp jämfört med sushi? – Haha. Sushi är speciellt för mig. Jag saknar det, misosoppa och sushi. Men det finns ju japanska restauranger i Stockholm. Varför gick det fort att komma in i Djurgården? – Alla hjälpte mig. Lagkompisarna och lagledarna. Jag kunde bara prata lite engelska när jag kom hit, men nu kan jag kommunicera med alla, så det hjälper till. Keitas genombrott på planen kom också fort. Till en början var han långt efter Samuel Dahl som imponerade så pass mycket att han togs ut i landslaget, men när Dahl såldes till Roma på sommaren var platsen som vänsterback öppen. Djurgården värvade Viktor Bergh från IFK Värnamo för en respektabel övergångssumma, men det var tonåringen från Japan som gick först. – Det var konkurrens med Viktor, som är en väldigt bra spelare som jag respekterar och lär mig av, men jag försökte ta platsen efter Samuel. Jag lyssnade på vad tränarna ville och det gör jag nu också. Var du överraskad över att det gick så fort? – Det måste jag säga, att jag var ordinarie efter ett halvår. Under hösten blev det 14 allsvenska matcher för Keita, varav elva på raken från start i säsongsavslutningen. Även i Conference League spelade han match efter match. I hemmamötet mot Vitoria SC som Djurgården förlorade med 1-2 kom han snett i en löpduell på sin kant vilket ledde till det avgörande målet och efter matchen var Keita nedslagen och tog självkritiskt på sig förlusten. Därefter gick det betydligt bättre både för honom och Djurgården som avslutade med fyra raka segrar i ECL-ligaspelet. Den tredje kom på Island då Vikingur besegrades med 2-1 sedan Kosugi avgjort med en tjusig yttersida i krysset. – Tokmac Nguen passade i sidled, jag fick yta och sköt. Det var ett värdefullt mål för laget. Vi hade många chanser innan målet utan att göra mål. Vi fick mycket energi efter mitt mål. Var det ditt bästa målet i karriären? – Det tror jag. Jag gjorde aldrig mål när jag var 16-17 och gick på high school. Detta måste vara det vackraste som jag har gjort. Jag träffade här, säger Keita och pekar på utsidan av foten. Målet och insatserna i Allsvenskan och Conference League har inte passerat obemärkt förbi. Ryktena har kommit och gått om stora bud och stora klubbar på kontinenten, men Keita vill inte gå någonstans. Faktum är att han stänger dörren helt för en utlandsflytt för stunden. – Jag har hört lite rykten, men jag vill inte lämna klubben. Det är inte tid för det. Jag måste spela här. Vi har Conference League-spel snart, vi börjar Allsvenskan mot Malmö som är en stor match. Vi har derbymatcher mot AIK och Hammarby. Och Brommapojkarna är ju också från Stockholm. Det är många matcher där jag måste visa upp mig, säger Keita och funderar lite. – Senast vi spelade mot Malmö förlorade vi med 0-4. Vi måste slå dem. Själv vill han också bli bättre innan han tar steget vidare. – Jag kan förbättra mig mycket. Lucas Bergvall och Samuel Dahl kunde gå till topp fem-ligor för att de var SÅ bra. De stod verkligen ut på planen. Vi har 22 spelare i truppen men de två var alltid bland de bästa i träning och på match. Jag måste bli så bra först. Jag måste fortsätta med att försöka, försöka, försöka, utvecklas, utvecklas, utvecklas. På sikt har Keita däremot höga ambitioner. Han drömmer om att spela på världsnivån och ska göra allt för att ge sig själv chansen till det. – Först och främst vill jag spela i landslaget, men jag drömmer om att spela i en av de största klubbarna i Europa. Vinna Champions League med Manchester City, Barcelona, Real Madrid, den typen av klubb. Som ett steg på vägen mot toppen passar Djurgården perfekt tycker Keita. Han menar att fler unga japanska spelare borde ta steget till Sverige då man får chansen på ett annat sätt än i den inhemska ligan. – Jag har hört att Djurgården är lite intresserade av att ta fler japanska spelare. Men det är komplicerat då man bara kan se spelarna på video, det är ju svårt att vara där och scouta. Det är synd, för som japansk ung spelare får man sällan chansen i J-League. Det finns många talangfulla spelare som sällan spelar 90 minuter. Det är ofta veteranerna eller de som är runt 25 som startar medan de yngre oftast får börja på bänken. I Sverige finns det däremot många unga spelare i startelvorna. Nu har du fått en ny tränare. Vad har Jani pratat med dig om? – Jag frågar honom om hur jag till exempel kan bidra till offensiven och då kommer han med sina svar. Så det är du som frågar honom och inte tvärtom? – Ja. Det låter som att det ligger i linje med din personlighet. – Om jag frågar honom förstår jag hur han tänker fotboll och jag vill ta del av hans kunskap. Om jag spelar enligt eget huvud går det kanske okej ett tag, men då följer jag inte tränarens taktik. När jag frågar får vi kontakt, kan lita på varandra och får en gemensam förståelse av situationen. Sedan är det enkelt. Det är bara att anpassa sig efter det som vi har kommit överens om.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription