Både Djurgården och AIK misslyckades att ta sig vidare i svenska cupen trots tydliga favoritskap. De två rivalerna hade problem i varsitt straffområde och det finns utrymme till förbättring inför den allsvenska premiären. Fotboll Sthlms statistikredaktör Anders Lindberg sätter siffror på cupmisslyckandena. [show_ad id=3] Både Djurgården och AIK fick se sig utslagna ur svenska cupens gruppspel under förra helgen. De två lagen hade problem i varsitt straffområde, och det finns en del att peka på efter säsongens tre första tävlingsmatcher. I texten hämtar vi datan från Wyscout, och observationer från både pressläktaren och videoanalys.

Full fart framåt - noll tätt bakåt

Jani Honkavaara har basat över Djurgården i lite drygt en och en halv månad, och vi börjar att se skymten av hans idéer. Han har pratat om sin ”heavy metal fotboll” och hur det ska gå undan i offensiv riktning när laget spelar. Det finns ett begrepp som kallas för PPDA i fotbollsdatan och det är en förkortning av ”passes per defensive action”. En svensk förklaring är hur många passningar som motståndarna tillåts att slå innan laget står för en ”defensiv aktion” i form av till exempel en brytning, en tackling eller en duell. Det den säger är hur pass pressintensivt ett lag är, och Jani Honkavaaras Djurgården placerar sig som fjärde lag på listan i cupspelet. Det höga presspelet och bollvinsterna resulterade bland annat i det tidiga 1-0 målet mot Sandviken i den första matchen. Mål har det också blivit - sju stycken till antalet - och det är en liten överprestation till de 5,69 som man förväntats göra (xG). De 59 avsluten som Djurgården fått iväg (nästan 20 st per match) är näst flest och det är bara BK Häcken som överträffar det med ett avslut till. Noterbart är dock att Djurgården har fått iväg alla sina avslut från öppet spel, där de också är bäst i cupen. Svagare har man däremot varit i eget straffområde och det blev lagets fall. Målvakten Jacob Rinne har fått bära hundhuvudet, och även om han har underpresterat så ska han inte lämnas ensam i skamvrån. Hela försvaret har kunnat göra det bättre, och 6 insläppta mål är dubbelt så många som de 3,14 man förväntats ha släppt förbi sig (xGA).

Två nya vapen

Med ny tränare brukar en del spelare få nya roller och någon får mer förtroende än tidigare. Med Jani Honkavaara har Djurgården nyttjat Jacob Rinne på ett betydligt mer offensivt sätt än tidigare, och hans passningsspel sticker ut ordentligt. Inte minst mot Sandviken såg vi hur hans fötter användes för att nå Djurgårdens offensiva kvartett, och han har slagit fler passningar till den sista tredjedelen än vad många utespelare har lyckats med under cupen. Av Djurgårdens mittfältare är det bara Daniel Stensson som slagit fler passningar av den typen - det är iögonfallande! I övrigt noterar vi att Patric Åslund visar lika fina siffror som han visat aktioner på planen, och nyförvärvet från Västerås SK ser ut att kunna blomma ut i år. Med ett mål och en assist har han fått utdelning på sitt spel, och även andra underliggande siffror som antalet avslut och skottassist visar att han kommer att göra fler mål och assist inom kort.

Är AIK:s momentum på dekis?

AIK:s höst var spektakulär och förvandlingen under Mikkjal Thomassen gav en tredjeplats till slut. Det verkade som att ingenting kunde stoppa laget, men tappade nyckelspelare och potentiella matchvinnare kan komma att kosta. Det tunga AIK som pressar sina motståndare och trycker ned dem i skorna, de har vi framförallt sett under inledningen av matcherna på Strawberry Arena. Frågan är däremot om lagets momentum börjar att komma av sig lite nu. Degerfors och Värnamo lyckades att äta sig in i matcherna, och den allsvenska nykomlingen åkte från Nationalarenan med en poäng. Tittar vi på begreppet PPDA - som vi använda i Djurgårdsperspektivet ovan - så ser vi att AIK faktiskt placerar sig som 14:e laget i svenska cupen, och nummer 11 av de allsvenska lagen. Det rimmar inte så väl med det högintensiva och pressande laget som de vill vara? Trots det så har man lyckats att sätta sitt försvarsspel relativt väl, och det blev bara två insläppta mål under de tre matcherna. En fin prestation, inte minst med tanke på att både Degerfors och Värnamo hade högre xG(förväntat antal mål) än AIK i de två hemmamatcherna. I offensiv riktning har man däremot underpresterat spelmässigt, och överpresterat sett till utdelningen man fått. Fyra stycken fullträffar noteras, men xG-värdet landar på 2.44 och vi ser att man gjorde åtminstone ett mål mer än man förväntats göra. Det målet som framförallt drar upp den differensen är Thomas Isherwoods kanon borta mot Trelleborg som förväntas gå i mål vid 2% av gångerna. Det är för övrigt - avrundat uppåt - samma andel av oseedade lag som har lyckats att kvala sig in i Conference Leagues ligafas. Det är med andra ord ungefär lika troligt att Thomas Isherwood ett likadant mål igen som att laget får till ett europaäventyr under hösten 2025. Kanske ingenting man ska ha allt för höga förhoppningar på? Innan dess att John Guidetti nickade in 2-0 mot Värnamo så hade AIK gjort alla sina mål från en position utanför straffområdet. Det är ingen slump då 18 av de 40 avsluten man tagit har varit just därifrån. Avslut från distans har lägre sannolikhet att gå i mål och därmed ett lägre xG-värde. Därför är det ingen större överraskning att AIK lägst värde sett till xG per avslut av samtliga lag i svenska cupens gruppspel. Vad säger då det? Jo, att avsluten man tar är från sämre positioner än konkurrenterna och därmed är sannolikheten att man gör mål också mindre. Något som nog många AIK:are kan känna igen sig med då man inte bara saknar en ersättare till Ioannis Pittas - som kunde skapa lägen på egen hand - utan man har också haft förtvivlat svårt att etablera ett anfallsspel i- och runt offensivt straffområde.

En justerad position och en trio nyförvärv

Så vad kan vi se på individuell nivå? Jo, att Bersant Celinas fina passningsfot är vital för AIK. Att använda honom som en mer sittande mittfältare än tidigare kan visa sig vara ett klokt val. Han slår en större del av lagets passningar till den sista tredjedelen, och många av dem når dessutom fram till rätt adress - bra! I Aron Csongvai och Filip Benkovic har Thomas Berntsen värvat skickliga bollvinnare. Csongvai vinner 80% av de dueller där han inte är bollförande, och den kroatiska mittbacken har nästan ”gått rent”. 9 av 10 dueller går i hans favör och i luftrummet han har bara förlorat en enda duell - starka papper! Johan Hove däremot, där finns det en del att fundera på. Norrmannen slängdes in i hetluften helt utan förberedelser och det måste man väga in. Men han har haft svårt att hävda sig, och varken inlägg eller dribblingar har lyckats. Dessutom har han bara skrapat ihop en förväntad poängskörd (xG+xA) på 0.12. Skulle han fortsätta i samma spår skulle 24-åringen bara göra fyra poäng under säsongen. Det är naturligtvis en på tok för tidig slutsats att dra, men trots allt ett riktmärke kring hur pass svag inledning han har haft i sin nya klubb.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription