I dagens lucka finner vi ”Ljusvattnets Henry”. Petter Andersson slog igenom med dunder och brak som tonåring i Hammarby under säsongen 2004. Senare blev han bland annat lagkapten i Groningen, men de återkommande skadorna gjorde att han inte fick ut allt av sin stora begåvning.
Namn: Petter Andersson
Ålder: 33
Spelade i Hammarby: 2003-2008
Position: Mittfältare
Annons
Var bor du?
– I Årsta.
Familj?
– Sambo och två barn.
Vad gör du nuförtiden?
– Jag är entreprenör och jobbar som mentor för andra fotbollsspelare. Fotbollsvärlden är hård, det är mycket produkttänk och business. Människorna bakom spelarna glöms ofta bort. Med hjälp av erfarenheterna från min egen karriär vill jag skapa tryggare personer som därmed utvecklas och blir bättre fotbollsspelare. Kristoffer Olsson som jag jobbar med är ett bra exempel på det.
Vilken roll spelar fotbollen i ditt liv?
– Väldigt stor roll. Inte bara affärsmässigt, utan även intressemässigt.
Vad har du för andra hobbies?
– Det känns ju fel att svara familjen, men mycket tid går åt det. Idrottsmässigt är det golf på sommaren. Men nu i vinter ska det bli rull- och längdskidor. Fokus är på Vasaloppet. Jag anmälde mig för snart ett år sedan, men jag har märkt hur motivationen har pendlat.
Annons
Vilket är ditt bästa minne från Hammarby?
– Mitt första derby 2004 när jag avgjorde mot AIK på Råsunda. Det var otroligt stort. Jag minns också när jag kom tillbaka efter en skada 2007 och gjorde två mål mot BP, det var en mäktig bekräftelse när jag hade kämpat så länge.
Vad minns du från derbyt?
– Det var superspeciellt. Jag var 19 år och det var min första säsong. Att då får avgöra och se vilken hype som det blir… det var osannolikt. Häftigt och stort. Men också utmanade för jag var väldigt försiktig och blyg av mig.
Hur påverkade det dig?
– Jag blev nog ännu blygare eftersom det var så mycket uppståndelse. Men det var kul också förstås.
Vilket är ditt sämsta minne från Hammarby?
– Spontant tänker jag på cupsemin mot Kalmar 2008. Vi förlorade i förlängning. Det var ett hemskt minne för jag hade sett framför mig att vi skulle vinna en titel innan jag lämnade klubben. 2006 var som helhet också en besvikelse, sett till vilket lag som vi hade. Vi ledde serien men fick skador, sålde Björn Runström och fick tre poängs avdrag efter derbyt mot Djurgården. Till sist blev vi trea. Det var en surrealistisk säsong där vi borde ha vunnit serien.
Vilket är ditt märkligaste minne?
– Alla småhändelser som kunde inträffa före derbyt. Spelare som blev uppringda på natten till exempel. En gång inför ett derby (mot AIK 2008) hade någon placerat ut en massa kors på Årsta IP. På korsen stod våra, spelarnas alltså, personnummer. Om det är mitt märkligaste minne vet jag inte, men vad ska man säga om det? Helt sjukt.
Annons
Hur följer du Hammarby idag?
– Jag har bra koll. Dessutom hjälper jag Leo Bengtsson och Sander Svendsen så då följer man ju dem extra tätt.
Vem är din favoritspelare i dagens lag?
– Under den här säsongen är det Junior som har imponerat mest på mig. Han har varit superduktig, så det var synd med skadan.
Hur tror du det kommer gå för Bajen 2019?
– Jag är övertygad om att det kommer att gå bra. De har hittat ett koncept som fungerar med tränarteam och organisationen runt. De har förändrat och förbättrat, så det naturliga steget är att utvecklingen fortsätter nästa år.
Vad önskar du dig i julklapp?
– Jag ska fira julen i Åre så då får jag önska mig rejält med snö.
LÄS MER. Monday James: ”Hammarby borde spela i Champions League!”
LÄS MER. Ronnie Hellström: ”Den moderna läktarkulturen startade i Bajen”
LÄS MER. Gustaf Grauers: ”Jag stod på planen och grinade som ett barn”
