Hammarbys matcher i år: Förlust 0-4. Kryss 1-1. Förlust 2-4. Förlust 2-3. Jag håller dem som favoriter att vinna Allsvenskan i år. [the_ad_placement id="under-ingress-hammarby"] Jag tror att Elfsborg spottar upp sig i år. De gulsvarta bygger om efter ett par sega säsonger av vattentrampande. Redan i år (men kanske framförallt om tre) kommer vi förmodligen se en positiv effekt. Det betyder att jag sorterar in Elfsborg bland Häcken, IFK Norrköping och IFK Göteborg bland kandidaterna till femteplatsen. Kanske ska även AIK in där – men för tillfället får de stanna på fjärdeplats när jag flyttar post-it-tabelltipparlappar upp och ner. Topptrion ser jag ingen anledning att rubba på. Djurgården ser minst lika bra ut i fjol och Bosse Andersson har lovat att behålla samtliga bärande spelare under hela säsongen. Inget ska ju lämnas åt slumpen under ett CL-kvalår. Djurgården kommer att gå bra, allt tyder på det, men de har fortsatt inte riktigt samma samma kvalitetstoppar som sina närmaste konkurrenter. I fjol vann DIF på 67 poäng. Bajen och Malmö FF landade på 66 medan AIK:s vanligtvis starka 62 inte räckte på långa vägar. Jag tror inte att poängskördarna blir lika höga i år. Med Europaspel under sommaren 2019 hade varken Djurgården eller Hammarby samlat ihop så mycket poäng – det kan man nästan vara säker på. Jag är det i allafall. Och jag gissar som sagt att det inte krävs lika mycket pinnar för att få lyfta Lennarts pokal 2020. Malmö FF under Uwe Rösler var en vinstmaskin. Klubben vann inte Allsvenskan under hans knappa två år i klubben, men poängsnittet och Europaframgångarna talar för sig självt. Jag förstår mycket väl MFF:s bakomliggande strategi att plocka in Jon Dahl Tomasson, men det finns en del frågetecken i Malmö post Uwe. Är det rätt modell? Rätt taktik? Är truppen verkligen SÅ bra? Hur pallar den, och de gamla nyckelspelarna, att på nytt spela en i princip året runt-säsong? Hur mycket kommer Rosenberg att saknas? En gång i tiden satte Daniel Andersson snudd på varenda värvning, men hans track record på senare år är faktiskt inte särskilt imponerande. [caption id="attachment_24750" align="alignnone" width="636"]

Oddsen från Unibet.[/caption] MFF är MFF. Rikast och mest framgångsrika. Klara oddsfavoriter även i år. Men jag hade hellre lagt mina kulor på Hammarby där lagbygget ser urstarkt ut. Målvaktssidan är något oklar, vilket kan röra till det. Aron Johannsson visar få tecken på att vristerna/kroppen är redo för att närma sig fornstora dagar. Ytterbackspositionerna hade mått bra av mer bredd eller spets — även om Sandberg och Widgren (andra halvan) gjorde bra ifrån sig i fjol och är än mer inkörda nu. Men i övrigt är det supervass trupp som alltjämt befinner sig i utveckling. Stefan Billborns Hammarby är på väg framåt och uppåt. På hemmaplan vinner Bajen inte bara för jämnan, man fullkomligt kör över motståndet gång efter annan på det snabba underlaget. Mittbackarna är bättre än vad folk (som sällan tittar på Bajen) tror och från innermittfältet och framåt har man seriens vassaste uppsättning. Truppbredden känns väl avvägd också: inte för många, inte för få. På innermittfältet har vi Jeppe Andersen och Darijan Bojanic. Toppklass med andra ord. Som tia räknar jag med Abbe Khalili – som jag tror visar sig bli en mycket fin (sportslig) värvning med tiden. På kanterna stoppar vi in Alexander Kacaniklic och Muamer Tankovic som båda är snudd på landslagsmässiga och där framme bör Paulinho gå först när han i form då jag inte vågar räknar in Aron Johannsson som startspelare. Så vad har vi då kvar att slänga in? Jo, Junior på innermittfältet, Bajens kanske bäste spelare under 2018. Nämnde Aron, den lojale Imad Khalili och jokermässige Gustav Ludwigson längst fram. Samt inte minst Vladimir Rodic – som faktiskt har riktigt fin statistik sedan han kom till Bajen. ”Floppvärvningen” har gjort nio mål från mittfältet i Allsvenskan på en speltid som motsvarar tjugo 90-minutersmatcher. Sammanlagt är den en oerhörd slagstyrka, en rent brutal offensiv uppställning i ett allsvenskt sammanhang. Dessutom är de flesta redan inkörda med varandra. Med tanke på bredden kommer Hammarby förmodligen att parera ett troligt Tankovic-tapp under sommaren. Om Kacaniklic säljs? Ja, då blir det knepigare. Inte på längre sikt eftersom Hammarby isåfall blir en avsevärt rikare klubb, men för säsongsplaneringen. Där lämnar vi ytterligare ett frågetecken för stunden. Att Hammarbys försäsong bestått av förluster och insläppta mål i mängder lägger jag däremot ingen vikt vid med tanke på hur medvetet nedtränat laget varit. Mer relevant är istället att tänka tillbaka på höstens avslutning med åtta raka vinster i Allsvenskan. En del boll ska spelas. En lottning ska göras. Men om jag fortsätter med prognoser och gissningar tror jag att både Hammarby och Djurgården får det tufft i sommarens EL- och CL-kval där seedning och bristande erfarenhet talar emot dem. Däremot har alla MFF möjligheter att klippa minst ett nytt gruppspel – i fjol behövde de knappt anstränga sig för att ordna det (när AIK föll med 1-6 mot Celtic i playoff gjorde MFF 4-0 på Bnei Yehuda Tel Aviv). Men Europaframgång är också, som alla bör känna till vid det här laget, en faktor som gör det aningen svårare att gå för den inhemska titeln. Så nu var det bestämt. Mitt tips är att Hammarby vinner guldet i år.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier