Diogo Tomas kommer från en läkarfamilj men det stod tidigt klart att han skulle gå sin egen väg. Med personlig utveckling och psykologi i fokus jobbar han för att uppnå sin potential både på och vid sidan av planen. – Fotbollen är fysik och taktik men jag har alltid varit mest intresserad av det mentala, säger han. [show_ad id=2] Diogo Tomas kommer ut från AIK:s klubbhus på Karlberg och slår sig ned i solen. Mittbacken har precis avslutat dagens träningspass och bär på en vattenflaska i högerhanden. Det har gått nästan på dagen en månad sedan finländaren skadade sig på träning och han bär fortsatt ett skydd på vänsterarmen, men det ska han bara göra i lite drygt en vecka till. – Jag mår bra och känner mig motiverad att komma hit varje dag. Jag har bra stöttning för att kunna sköta min rehab och vara i så bra fysisk och mental form som möjligt när jag kommer tillbaka. Jag kan göra fotbollsövningarna, springa och 99 procent av allt, säger han och berättar att han snart kan vara tillbaka i spel igen: – Jag har en andra operation inplanerad till den 30 september. Då tar de bort metalldelarna (i armen) och efter det kommer vi diskutera med läkarna och fysios. Därefter är min plan att vara tillbaka. Det låter som att du kan vara tillgänglig under de resterande matcherna i höst? – Ja, jag hoppas det. Vad var din första tanke när olyckan var framme? – Jag tvivlade på att det var så illa som det var. Jag ville först inte acceptera det och fortsatte att spela även med en bruten hand. När det blev klart för mig att jag behövde opereras så var det med ledsamhet och mycket känslor. Värvningen av Diogo Tomas presenterades den första augusti och mittbacken var tänkt att förstärka den skadeskjutna lagdelen under hösten. Kontraktet sträcker sig över säsongen 2026 med option på två år till men han menar att han inte har funderat kring hur skadan kan påverka om han får fortsätta karriären i AIK eller inte. – Det var ett litet bakslag för klubben också eftersom jag togs in för att hjälpa till och så hände det här. Det var inte optimalt men i fotboll kan det hända saker fort så vi satte bara upp en plan för fortsättningen. Det fanns inte så mycket mer vi kunde göra. Det hjälper inte att överanalysera situationen. Skadan kom bara dagarna efter segern mot Djurgården på 3Arena och 29-åringen menar att den halvtimmen han fick på planen kan betyda mycket under hösten. – Det var kul att få derbymatchen och beviset för egen del att min fysiska nivå är ganska hög och att även fotbollsdelen finns där. Min fysik har aldrig stoppat mig tidigare och nu är jag i bättre form än när jag kom hit. Jag har haft möjligheten att bara fokusera på träning den senaste månaden. Men livet som allsvensk spelare är mer än fysik och "fotbollsdelar", som Diogo Tomas kallar det. För Fotboll Sthlm berättar han om sitt intresse för psykologi. – Jag har alltid varit tävlingsinriktad och har lärt mig vilka knappar jag behöver trycka på för att få rätt mentalitet till matcherna. Jag har jobbat mycket med mig själv och det mentala, och jag tror att det har hjälpt mig att nå högre nivåer i fotbollen, säger han och fortsätter: – Jag har jobbat med mentala coacher under de fem senaste åren. Fotbollen är fysik och taktik men jag har alltid varit mest intresserad av det mentala och hur den psykologiska delen kan hjälpa till att få ut så mycket som möjligt av en själv. Hur har det intresset kommit till dig? – Det är troligtvis från ambitionen av att bli den bästa av fotbollsspelaren och människan man kan bli. I slutändan är vi fotbollsspelare under tre eller fyra timmar om dagen men därefter lever vi ett vanligt liv. Det är från intresset av att lära sig om en själv för vi alla är olika och har olika knappar att trycka på. En del spelare som jobbar med mentala coacher får tipset att skriva dagbok. Gör du också det? – Ja, jag gör det mer eller mindre varje dag. Det är ett krävande jobb med mycket press och en del bakslag. Jag tror att de verktygen kan hjälpa till att hantera livet och det man ställs inför. Vad stod det i dagboken när du skadade dig? – Jag minns inte. Jag ser sällan tillbaka på det. Någon dag kanske jag gör det men det handlar mer om ett sätt att uttrycka mig, säger han. Båda Diogo Tomas föräldrar och hans bror är läkare men han menar att det aldrig varit aktuellt för hans egen del att gå i deras fotspår. – Nej, jag var alltid familjens svarta får, säger han och skrattar: – När jag vill irritera dem så börjar jag prata om placeboeffekter och hur du kan läka dig själv med hjärnans hjälp istället för genom det medicinska. Men jag känner stor stolthet för vad de gör. Som fotbollsspelare ger vi människor underhållning men det finns folk på sjukhusen som räddar liv och gör ett viktigt jobb så det är också något att vara stolt över. 29-åringen menar att han tidigt förstod att han skulle gå sin egen väg men att det skulle sluta i att han blev fotbollsproffs - det fanns inte på horisonten. – Jag har alltid förstått att jag inte velat bli läkare och var aldrig tvingad åt det hållet. Jag var mer intresserad av psykologi, matematik och idrott. Jag insåg egentligen aldrig att jag ville bli fotbollsspelare, det bara hände. Jag ville bara tävla och spela fotboll och när jag var 18-19 år blev jag ett erbjuden ett kontrakt där jag skulle få 100 euro och jag blev förvånad att man kunde få pengar för att spela fotboll. Efter det första kontraktet i Ilves har Diogo Tomas avverkat klubbar i Finland, Norge, Nederländerna och nu Sverige. 29-åringen tror att han har tio år kvar av karriären och menar att det finns mycket att se fram emot. – Det finns alltid drömmar och mål. Vad jag har insett under min karriär så är det sällan det går som man planerar. Fotbollen kommer ofta med hinder och när du ser tillbaka kan du se att saker och ting händer av en anledning. Jag är tacksam för det som har skett men ja, jag har fortfarande mål och riktningar dit jag vill gå, säger han och berättar att det främst handlar om det personliga målet att maximera sin potential. Är det någon del av karriären som har varit extra speciell såhär långt? – Jag har alltid känt att jag ska ge mitt allt till den klubben som jag spelar i. Jag har känt att det finns en anledning till att jag är i den klubben i det skedet av karriären, men det är svårt att peka på ett ställe. Det fanns speciella tillfällen i både Den Haag och HJK Helsingfors, och här är det är kul att se alla unga spelare som spelar sin första match i AIK, säger han och minns tillbaka: – Jag kommer också ihåg mina första matcher och det är speciellt att komma igenom akademin. Det är något av det svåraste i fotbollen och skedet där flest spelare försvinner. Hur mycket ser du tillbaka på det du har varit med om hittills i karriären? – För att vara ärlig så har jag inte sett tillbaka så mycket. Jag har dokumenterat mycket under min karriär genom att skriva ned saker och spara videoklipp. Det har varit intressant men jag har inte tittat så mycket på det. Jag tror att jag kommer göra det efter karriären men jag känner att jag är i min bästa ålder nu och är motiverad och hungrig, säger han och berättar om intrycken i AIK såhär långt: – Jag visste om supportrarna och atmosfären innan jag kom hit. Att det är en klubb där du förväntas vinna och nu när jag är här känner jag av precis det. Det finns en ambition av att vara bäst och det känns som att jag är på rätt plats just nu.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription