Snart kommer kanske en brytpunkt, men än så länge ökar agenternas inflytande för varje dag som går.

I väntan på att transparensmotionerna kickar in behöver klubbarna och indoktrinerade fotbollsföreträdare se sig själva i spegeln.

Annons

En gardering att börja med:

Det är inte lätt för klubbarna att navigera i dagens agentlandskap. Spelarna är ofta lojala mot sina agenter, vad som än framkommer om dem. De ljusskygga aktörerna gömmer sig gärna bakom mellanmän och ställer krav om att betalningarna ska skickas till svårspårade företag, samtidigt som affärerna inte sällan sker under tidspress.

Vem som jobbar med vem och vem som får betalt i slutändan kan vara svårt att ta reda på. Agentbranschen har under de senaste åren tagit initiativet medan de ombytliga klubbarna har blivit allt svagare i relationen. Lägg därtill att vissa agenter jobbar med utpressningsliknande metoder (”om er talang ska förlänga ska vi ta en stor del av nästa övergångssumma”) och bilden blir än mer komplicerad.

Men med detta avverkat måste man konstatera att svensk fotboll har misslyckats kapitalt. Personer med stort våldskapital och digra brottsregister rör sig fritt på träningsanläggningar. Supportrarnas pengar hamnar delvis i kriminellas fickor. Barn och ungdomar hamnar i beroendeställning ett eller ett par steg från den organiserade brottsligheten, samtidigt som det sprängs och skjuts i svallvågorna av stora transfers.

Fotbollen och klubbarna har bidragit till detta. På sistone har supportrarna mobiliserat via transparensmotioner samtidigt som Svensk Elitfotboll har visat intresse för frågan, men att vi kommit hit är ett rungande underbetyg för hela branschen. Om jag hade fått hundra kronor för varje samtal som jag haft med fotbollsföreträdare som förklarat för mig att ”det inte går att ändra” och det-måste-vara-så här-resonemang hade jag varit en rik man i dag. I helgen var jag på en konferens för grävande journalistik och när jag förklarade läget för kollegor utanför fotbollsbubblan trodde de knappt att ovanstående var sant, men dessvärre var det verkligheten som jag beskrev.

En sak som har retat mig på slutet är att även klubbarna har upprepat de ljusskygga agenternas favoritargument.

Senast i raden var Mattias Fri, Hammarbys ordförande. Fri har på sätt och vis varit en frisk fläkt i och med att han argumenterat för varför medlemmarnas motion om transparens är viktig, vilket inte varit en självklarhet i Bajen tidigare. För ett par år sedan menade vd:n Richard von Yxkull att övergångarna borde vara affärshemligheter trots att diskussionen kom upp i samband med att Hammarby berikat Hasan Cetinkaya Management, vars kopplingar till den organiserade brottsligheten hade kartlagts av oss på Fotboll Sthlm tillsammans med Expressen.

Poäng till Fri alltså, men i Olof Lundhs podcast visade ordförandens svar att vi har en lång väg att gå. Lundh tog upp att Hammarby betalade smått otroliga 63 miljoner till agenter under 2025, vilket Fri tillstod inte var optimalt. Men sedan kom resonemanget om att man ibland behöver agenter för att ta bra betalt vid en försäljning:

– Det var en stor debatt om det för en massa år sedan när Alexander Isak såldes. Jag vet att Björn Wesström förklarade det på ett bra sätt: ”Det som är viktigt för oss som klubb är hur mycket vi får in på en transfer i netto. Om någon kan hjälpa oss så att det nettot blir större, då har vi tjänat på det.” Sedan kan man tycka att det är orimligt att den andra parten tjänar en viss summa. Det är jag helt med på. Men i den situationen uppfattar jag det tydligt som att det gav ett värde för AIK att göra på det sättet, och då förstår jag att de gjorde det, sa Mattias Fri.

Lundh: Du menar att det finns ett värde för er också?

– Ja, absolut. I vissa situationer gör det absolut det.

Ledsen för att vara petig, men minns Mattias Fri vilka som var inblandade i Isak-affären?

Jo, Universal, vars chef Vlado Lemic kanske har förekommit i fler suspekta sammanhang än någon annan agent. Jo, de facto-Sverigechefen Masireh Jadama, vars omfattande band till kriminella nätverk har granskats av oss och andra och som ledde den spektakulära infiltrationen av AIK som vi på Fotboll Sthlm avslöjade. För inte så länge sedan greps Jadama i Wien och nu sitter han häktad misstänkt för olika ekonomiska brott. Jadamas gamle bekante Eddie Jobe greps för övrigt också i Wien ungefär samtidigt, misstänkt för mord. En annan person som fick synnerligen gott betalt var Dickson Etuhu, som var i centrum för den mycket uppmärksammade matchfixningshistorien knuten till IFK Göteborg–AIK för några år sedan.

För att nämna några personer som var involverade i den övergång som fått kanske allra värst konsekvenser för svensk fotboll.

Visst kan man snacka om netto hit och netto dit. Ibland får klubben säkert bättre betalt i enskilda affärer, men det finns också en annan sida av myntet. Agenturer som gärna sitter på tre stolar vid en övergång tenderar nämligen att i andra änden använda sina spelare för att sätta press på klubben i olika sammanhang. Jag vet inte hur många historier som jag har hört om hur en viss typ av agenturer ställer till ett helvete för sportchefen med orimliga krav och utpressningslika metoder, men det tycks vara lätt att glömma när en stor affär kickar in.

Det är förstås heller inte huvudsaken. För i slutändan, när kriminellt kopplade agenter förgiftar sporten inifrån, kan vi koka ner allt till en fråga till våra klubbföreträdare runt om i landet.

Vad sägs om att ta ansvar på riktigt?