Tim Söderström bryr sig inte, han bara kör. Det gör han helt rätt i. [the_ad_placement id="under-ingress-hammarby"] Försäsongen 2019 var Tim Söderström het. När jag pratade om nyförvärvet från BP med Stefan Billborn efter en januariträning i inomhustältet på Nacka IP var Bajentränaren smått lyrisk. – Det ser ut som att alla andra står still när Tim sätter fart, skrockade han. Billborn hade vid det laget följt Tim Söderström i många år – ingen av dem har lämnat 08-området i sina karriärer – och kände att något stort var på gång. Framförallt var det där rycket, som visserligen alltid funnits där, som förbluffade. En månad senare gjorde Söderström en kanoninsats mot Shonan Bellmare på träningslägret i Side, Turkiet. Det är rättvist att säga att han var överlägsen på plan när Hammarby vann med 3-1 mot det japanska laget. Jag följde matchen från ett litet kommentatorsrum vid långsidan och bredvid mig satt en turkisk scout, jag tror att han representerade Trabzonspor. Inför avspark och i början av matchen ställde scouten en massa frågor om olika spelare i Sverige, men efter ett tag märktes det att det bara var en person som han var intresserad av: den där innermittfältaren som gjorde som han ville framför ögonen på oss. När jag berättade att Söderström var 25 såg den turkiske scouten direkt besviken ut. Jag fick känslan av att om jag hade svarat 21 hade han ringt sin president och bett honom att lägga ett 30-miljonersbud utan att googla. Säsongen 2019 blev inte alls som man kunde ana vid den tidpunkten. Trots att Junior var borta halva året hittade Tim Söderström inte in på innermittfältet. Efter ett tag var det fullkomligt självklart att Darijan Bojanic skulle spela bredvid Jeppe Andersen. När Tim hade fått chansen i skarpare lägen hade han inte kommit till sin rätt. Beslutsfattandet klickade, samarbetet med de närmast lagkompisarna stämde inte riktigt. Efter ett tag var känslan att han inte passade in i Billborns spelsätt där bollen (och inte Tim Söderströms ben) alltid skulle göra jobbet. Den känslan kvartsår i grunden. Tim Söderström har bokstavligen spelat på alla positioner förutom målvakt i sin karriär, men har egentligen ingen naturlig plats. Å andra sidan kan man vända på resonemanget: Tim kan spela överallt och han kan göra det bra. Mot Örebro SK var han bäst på plan – som vänsterback. Om Tim accepterar att kastas mellan bänk och startelva på ständigt nya positioner kommer han bli något av en drömtruppspelare för Billborn, men för Tims personliga utveckling vore det bästa att stanna på en position. Inte ens den mångsidige Tim kommer få maximal utväxling genom att hoppa runt, vilket gör det hela till en delikat situation på sikt. Hur det kommer att gå är svårt att sia om. Här och nu kan vi i alla fall konstatera att Hammarby har en mycket formstark spelare som länge gick under radarn på samma sätt som Junior gjorde under alla åren i BP. Är Tim 08-fotbollens bäst bevarande hemlighet rentav? Det som saknas för att han ska bli en viktig spelare i ett topplag är att utveckla värderingsförmågan, framförallt om han ska spela som innermittfältare där de snabba besluten är ständigt utslagsgivande. En roll som ytterback är mer ovan för Söderström, men passar förmodligen bättre i nuläget. Med tanke på vilka extrema förmågor som han besitter är chansen stor att han bara manglar i en hel korridor likt han gjorde mot Örebro. Nyckeln just nu, tror jag, är i alla fall bara att ösa på, att inte konstla till saker och ting, vilket Tim uppenbarligen också var inne på efter matchen mot ÖSK. – Jag spelar med ett enormt självförtroende nu, sa Tim som om det vore en självklarhet. – Jag känner jag att jag ska vara bäst. Det är så jag tänker hela tiden: ”nu ska jag framåt”, ”nu ska jag köra”. Jag bryr mig inte, jag bara kör. Kaxigt? Helt klart. Riktigt resonerat? Ja, det också. LÄS MER. Tim Söderström har hittat formen: ”Känner att jag ska vara bäst”

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier