Bosse Andersson har planen för säsongen klar. Under 2020 ska inte Djurgården sälja en enda spelare. Fotboll Sthlm satte sig ned på sportchefen för att prata om årets strategier, klimatet i branschen och varför han litar på sina hemliga kontakter i Afrika. [the_ad_placement id="under-ingress-djurgarden"] Natten till lördagen stängde de flesta betydande transferfönstren i Europa. Vanligtvis kan de sista dagarna i januari bli rejält stressiga för en sportchef i en svensk storklubb, men den här gången höjdes Bosse Anderssons puls inte nämnvärt. Den här gången var det aldrig nära att bli en stor affär. – Vi ville inte sälja någon och det gjorde vi inte, sammanfattar han. Skönt? – Klart att det är skönt. Det är varmt och soligt i Kapstaden där Djurgården är på försäsongsläger. Bosse sitter på en avbytarbänk och bevakar träningen bakom sina solglasögon. Spelarna ute på planen är i stora drag de samma som i fjol. – Vi har haft tre tydliga målsättningar fram till nu. Behålla spelarna, värva Kalle Holmberg och förlänga med Jesper Karlström, så det känns bra att vara i mål med det. Det hade varit olyckligt om vi skulle ut i Europa och haft stora förändringar i truppen. Det är jävligt svårt att presentera då. Hur ser dina utmaningar ut nu? – Rent allmänt är det ju svårt att försvara en titel. Utmaningarna för 2020 är att några kontakt går ut. Vi måste bygga upp en trupp där vi naturligt klarar av att ersätta spelare som lämnar. Men det kommer inte bli några försäljningar i sommar. Aldrig. Det har vi pratat med spelarna om så att de är med på förutsättningarna. Hur togs det emot? – Vi har ett gemensamt mål och har jobbat hårt tillsammans för att blir mästare. Nu är det Allsvenskan, cupen och Europa som gäller. Vi kan inte göra en affär typ den 28 maj och hamna i en situation där den köpande klubben säger ”han kan inte spela i Europa!” Vi måste ha fokus på vårt. Och det vet spelarna. Ni har inga utköpsklausuler? – Generellt sett kan jag säga att det är bättre att jobba aktivt på att sälja spelare som vill vidare än att ha färdiga pris. Men allt har ett pris? – Ja, men det finns också ett stort värde i att ha en bra sportslig säsong. Vi ska klara ett tufft matchschema och satsa mot Europa. Se på förra säsongen. Vi sålde ingen spelare och visste att vi ville få in två förstärkningar i Curtis Edwards och Emir Kujovic under sommaren. Det var ingen slump att det handlade om oss, Malmö FF och Hammarby i slutändan, för det var vi som behöll våra trupper. De andra lagen som var med i toppen på sommaren – AIK, IFK Norrköping, Häcken, IFK Göteborg – tappade spelare. Har du känt på det här sättet inför en säsong tidigare?  – Ja, inför förra året, för då hade vi byggt upp vår ekonomi. Då visste vi också att vi skulle behålla samtliga spelare om vi inte aktivt valde att sälja. För visst har allt ett pris i slutändan, men det är vi som äger beslutet till hundra procent. Om vi till exempel ska sälja Fredrik Ulvestad eller Jesper Karlström så är det tidigast efter den här säsongen. Varför var det så viktigt att förlänga med Jesper Karlström? – Det skickar bra signaler till resten av spelarna. Han är inte bara en bra spelare, han är väldigt viktig utanför planen. En ledare, en bra kille. Dessutom visar det att Allsvenskan är attraktiv. Här finns publik, intresse och ett bra klimat. Allt bättre spelare är intresserade av att komma hit. Hur märker du det? – Det är en tuff värld där ute. Klimatet är hårt. Sverige är generellt sett en trygg plats där man kan utvecklas. Spelarna som jag får erbjudande om är på en högre nivå nu än tidigare. Det beror på att Djurgården har utvecklats, men även ligan. Jag tror att spelare från större fotbollsländer kommer att komma hit i framtiden, till exempel från England. Typ Championship-spelare? – Absolut. Hur jobbar ni aktivt för att sälja spelare? – Det handlar framförallt om kontakter, att prata med klubbar på egen hand. Agenterna jobbar ofta för att man ska sälja spelare, de vill gärna ha utköpsklausuler till exempel. I andra fall kan agenter kan komma med ett färdigt förslag från en köpande klubb och lägga upp det på bordet, men om man istället har pratat med sina upparbetade kontakter och gjort jobbet själv får man en annan kontroll. Men då måste man också leverera så att spelarna vet om det. Under 2017 och 2018 var det många spelare i truppen som visste att de ville ta nästa steg och då har vi utmaningar att lösa. När vi sålde Tino Kadewere till Le Havre var en sådan situation. Felix Beijmo, Othman El Kabir, Magnus Eriksson och Kerim Mrabti var andra. Så buden kommer inte automatiskt om en spelare presenterar på en hög nivå? – Nej, så är det sällan. Det svåra är inte att köpa, utan att sälja. Man behöver skaffa sig mycket information. Man behöver vara aktiv, inte tappa initiativet. Då kommer klubben må bättre i längden. [caption id="attachment_11812" align="alignnone" width="1000"]

Jesper Karlström var en viktig förlängning för Djurgården. Foto: Bildbyrån[/caption] Bosse Andersson la av som spelare när han var 29 år. En knäskada satte stopp för den aktiva karriären, men att han skulle fortsätta med fotbollen rådde det inga tvivel om. Han tog först en plats i Djurgårdens styrelse och ett år senare, 1999, var han en 30-årig klubbdirektör. – Det var inte lätt att börja när man var så ung. Men jag blev genast accepterad i branschen av de tunga namnen från de andra klubbarna. Thomas Wernersson (IFK Göteborg), Hasse Borg (Malmö FF), Tommy Wisell (IFK Norrköping) och Stefan Söderberg (AIK) vara alla välkomnande. Det var stort för mig som ung kille. Jag såg upp till dem och lärde mig mycket, och vi har kontakt än i sig. Vad var det viktigaste som du lärde dig i början? – Massor. Jag hade passion och vilja, men jag var ju en spelare utan erfarenhet. Klimatet fungerar ungefär likadant nu, det finns nya sportchefer och andra i branschen som ringer och vill ha råd. Det tycker jag är härligt. Det är kollegialt även om ni är konkurrenter? – Absolut. Jag tycker inte att man ska se så allvarligt på det. Som sportchef finns det få personer som du kan snacka med som verkligen förstår hur det är. Jag kan ofta snacka med Stefan Andreasson (Elfsborg), Urban Hagblom (GIF Sundsvall) eller Daniel Andersson (Malmö FF) till exempel. Det kanske är svårare med AIK och Hammarby just nu, men jag har stor respekt för dem med. En annan person som inspirerade en ung Bosse Andersson är Sir Alex Ferguson – som Bosse har träffat vid ett antal tillfällen. Första gången var 1998. – Det var en lite rolig historia. Det var på faxens tid och vi hade faxat ett antal brittiska klubbar för att fråga om vi kunde besöka dem. De enda som svarade var Manchester United – den största klubben av dem alla. De öppnade upp alla dörrar för oss. Sedan när vi väl var i England öppnades dörrar även till Tottenham och West Ham. Hur var det första mötet med Sir Alex? – Inspirerande. Jag insåg fort att de jobbar med samma frågor och utmaningar som vi, skillanden är egentligen ekonomin och proportionerna. Ja, och så att vi är medlemsägda. Det är nästan alltid svårt att förklara när man är utomlands. Om jag säger att vi har 16 000 medlemmar undrar folk ”jaha, och hur fan kan du bestämma något då?” Det vanliga utomlands är ju att man har en stark ägare som pekar ut riktningen och så gör man så. Pang bara. Fanns det något specifikt med Manchester United som inspirerade? – De hade en otroligt bra period då. Den byggde mycket på att de vågat satsa på unga spelare sedan ett antal år tillbaka. Dessutom hade de Teddy Sheringham i laget – och han hade ju spelat i Djurgården förut. [caption id="attachment_22379" align="alignnone" width="1000"]

Sir Alex 2019. Foto: Bildbyrån[/caption] En av spelarna som springer runt på träningsplanen framför oss är Emmanuel Banda, den 22-årige provspelaren från Zambia. Banda var en nyckelspelare i det zambianska U20-lag som vann Afrikanska mästerskapen 2017 och som sedan var nära att göra succé i VM under samma år. Zambia, där en 17-årig Edward Chilufya också spelade, slog Portugal och Tyskland men åkte till sist ut mot Italien efter en dramatisk förlängning i kvartsfinalen. Banda flyttade i samma veva till Belgien där han fick en lovande start, men det stora lyftet kom aldrig. Nu är den vänsterfotad mittfältaren klubblös. – Som jag sa, det kan vara ganska kallt och tufft där ute, säger Bosse Andersson. – Vi har haft koll på Banda i många år och han har förstås hört mycket om Djurgården via ”Chili”. Vi vet att det är en duktig spelare, han var en ledare i deras gyllene generation, och att han varit i Europa ett tag kan vara viktigt för oss. Då har han fått en första inskolning. Han är själv tydlig med att han vill skriva på. Blir det så tror du? – Ja, det är klart att han vill skriva på, annars hade han inte varit här. Men om han skriver på för oss ska man inte förvänta sig att han spelar från start i en premiär. Däremot kan han vara en långsiktig lösning om vi säljer spelare efter säsongen till exempel. Hittills har han gjort ett bra intryck och vi tror att det kommer att bli bättre med tiden. Men vi får se vad vi bestämmer oss för. [caption id="attachment_21746" align="alignnone" width="1000"]

Emmanuel Banda och Edward Chilufya. Foto: Fotboll Sthlm[/caption] Om Emmanuel Banda skriver på blir det ytterligare ett afrikanskt nyförvärv till Djurgården under Bosse Anderssons ledning. Genom åren har spelare från i stort sett hela kontinenten anslutit: Sydafrika, Zimbabwe, Zambia, Kenya, Ghana, Nigeria, Sierra Leone, Gambia och så vidare. – Det beror först och främst på att jag varit här mycket, säger Bosse när jag tar upp ämnet. Hur många gånger har du varit i Sydafrika? – Kanske tjugo gånger. Hur gör man för att scouta effektivt? – Jobba hårt, jobba länge. Jag har rest mycket i Afrika och har arbetat hårt på att behålla kontakter som kan bli värdefulla. Jag träffar människor som har kontakter och kunskap. Och sedan underlättar det förstås att vi kan visa upp resultat. Många klubbar i Afrika vet att Djurgården är ett bra steg att ta. Sånt sprider sig. Vilken typ av personer är det som du har kontakt med? – Det kan jag inte säga. Men vilken typ av kontakter? – Folk som jag har en lång relation till. Folk som vet vilken typ av spelare som kommer att funka i Europa. Efter ett tag märker man vilka som har koll. Du vet vilka omdömen som du kan lita på? – Ja, är det någon om har koll så är det dem. Det är sällan personer som har relationer till individuella spelare. Därför kan jag lita på dem. Men det är alltså hemligt vilka de är? – Ja. Men man kan alltid få svar från dem. Bosse flinar. Mer än så vill han uppenbarligen inte berätta. Men en kontakt i Kapstaden är uppenbarligen Gordon Igesund som äger träningsanläggningen där Djurgården håller till. Gordon är en legendar inom sydafrikansk fotboll – som tränare har han bland annat vunnit fyra inhemska titlar – och har kunskap som Bosse gärna använder sig av. – Självklart gör jag det. Gordon kan allt om sydafrikansk fotboll. Och så är han en väldigt trevlig person också. [caption id="attachment_22380" align="alignnone" width="1000"]

Bosse med sydafrikanska vänner. Till höger där uppe sitter Gordon Igesund. Foto: Fotboll Sthlm[/caption] Om tre veckor börjar en ny tävlingssäsong för Djurgården och Bosse Andersson. Det blir, om undertecknad har räknat rätt, hans sjuttonde i ordningen i en operativ roll i klubben. När jag frågar om Bosse tycker att jobbet fortsatt är lika kul tvekar han. Det är som att han nästan inte förstår frågan. – Ja, alltså, nu går det lättare än vanligt när vi har haft framgång. Men det är få dagar som man sitter och känner ”fan vad härligt det är att vara sportchef!” Det finns alltid press och saker som tynger. Det blir enklare med åren när man bygger upp relationer och kan visa upp en trovärdighet genom jobbet som man har gjort. Men samtidigt: du och jag kan sitta här och snacka och visst, det är kul – men samtidigt kan jag vara någon helt annanstans i huvudet. Jag tänker ett halvår eller år framåt. Pressen som du pratar om, kommer den från dig själv eller utifrån?  – Mest från mig själv. Ingen behöver sätta press på mig och Henke (Berggren, vd). Den där pressen, och viljan att prestera, finns ständigt med oss. Som tur var tänker vi likadant där, vi gör allt tillsammans. Hur hanterar du sportsliga resultat? – Det är inte lika tufft. Det är mer ”fan, vi förlorade matchen” än att det tynger särskilt länge. Det jobbiga är om man vet att vi måste sälja ett antal spelare som inte vill vara kvar över tid, till exempel som under 2017 och 2018. Då har man ett ansvar och en utmaning. Men nu måste jag säga att vi mår extremt jävla bra som klubb, ja, det gör vi faktiskt. Vi har jobbat längre för att komma hit. När blir du stolt över ditt arbete? – Det blir jag nästan aldrig. Jaså? – Nä. Eller… det är klart... Bosse funderar en bra stund innan han formulerar sig. – När Gordon Igesund kommer fram och uppriktigt frågar ”Hur fan kan ni sälja så mycket spelare och ändå ha sportslig framgång?” – ja, då är det klart att man blir lite stolt. Han har sett vad vi har gjort. Han vet hur svår fotbollen kan vara.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier