Som 15-åring kallades han för Brommapojkarnas kanske största talang någonsin.
Han provspelade med Manchester United innan flytten gick till Groningen.
Nu är Hampus Finndell, 17, hemma igen.
I höst vill han visa att han håller för ett topplag i Allsvenskan.

Det är en alldeles ljuvlig försommardag på Djurgårdens träningsanläggning Kaknäs.
Hampus Finndell slår sig ner på en bänk utanför klubbhuset och kisar mot solen.
– Man kan inte klaga på någonting. Jag tror att jag utvecklas bättre här än i Holland, säger han.
Är du otålig att visa vad du kan?
– Klart man har en hunger och är ivrig på att få spela. Jag tycker att jag är tillräckligt bra men vi har spelat bra på slutet, vunnit cupen och gått starkt i allsvenskan. Och på innermittfältet är det tuff konkurrens. Det gäller bara att fortsätta gnugga. Tålamod, tålamod.
Men du känner dig redo?
– Jag gör det. Det går bättre hela tiden på träningarna och… ja, jag är redo.

Det måste vara något speciellt med IK Franke från Västerås.
Trots att klubbens herrlag aldrig varit nära elitfotbollen (i nuläget leder de sin division 3-serie) har spelare som Gary Sundgren, Pontus Kåmark och Viktor Lindelöf fostrats där.
Det var också i IK Franke som Hampus Finndell tog sina första fotbollssteg och det dröjde inte länge förrän hans speciella begåvning uppmärksammades. När han var tio år försökte Brommapojkarna locka över honom till deras verksamhet, och två säsonger senare blev klubbytet verklighet. Under det första året pendlade han fram och tillbaka mellan Västerås och Stockholm, men snart flyttade hela familjen till huvudstaden. Hampus fortsatte i BP, den två år äldre systern Evelina började spela i AIK. Och föräldrarna då? Jodå, de skaffade också nya sysselsättningar.
– Mamma är sjuksyster och började på Karolinska, pappa som är målare hittade en ny firma i Stockholm. Jag tror att det gick ganska snabbt.
Men flytten var på grund av er fotboll?
– Ja, mest. Jag och min syster (som numera också spelar i Djurgården) är väldigt tacksamma. Hade mamma och pappa inte gjort det för oss tror jag inte att jag suttit här.
Ja, det är ju ingen liten sak att flytta till en ny stad?
– Nej, precis. Då förstod jag inte så mycket vad det innebar, då ville jag mest spela fotboll. Men nu förstår jag mer. Jag kommer aldrig glömma vad de har gjort för oss.
Hur involverade har de varit i er fotboll?
– Mycket, fast på ett bra sätt. De har aldrig pushat, tvingat eller bestämt. Men de har alltid varit där, skjutsat och ställt upp.
Var kommer din drivkraft ifrån då?
– Bra fråga! Men jag har alltid varit en sån kille som velat bli fotbollsproffs. Jag var inte så bra i skolan, men fotboll var jag alltid bra på.
Men det är ju många som delar den drömmen. Däremot är det få som har övertygelsen eller viljan.
– Ja, man måste vilja bli bättre hela tiden. För mig har det alltid handlat om att utvecklas. Samtidigt får man inte stressa.

UPPVÄRMNING. Hampus och Fredrik Ulvestad inför cupmatchen mot Degerfors i mars.
FOTO: Andreas L Eriksson / BILDBYRÅN

Stress eller ej – vid femton års ålder hade Hampus provtränat med Manchester United tre gånger. I början av 2016 satte FotbollDirekt ihop en jury av fotbollsexperter som utsåg Sveriges största talanger födda 1998 eller senare. I mittfältskategorin hamnade Hampus trea efter de två år äldre Sead Haksabanovic (Halmstad) och Mattias Svanberg (Malmö). Året före hade han utsetts till landets största talang av Adidas-magasinet Bicicleta. I det senare fallet konkurrerade han “bara” med andra Adidas-sponsrade spelare, men Tommy Söderström, ungdomsansvarig i Brommapojkarna, höll inte igen i sitt omdöme.
– Hampus är den kanske största talangen som vi har haft. Hans fotbollshjärna är unik, sa Söderström till Bicicleta.
Själv minns Hampus tillbaka med blandade känslor när han tänker på uppmärksamheten.
– Jag blev jätteglad förstås när jag kom med på sådana listor. Nu känns det som historia, men då kändes det som en belöning för allt jobb. Men det var också lite jobbigt när det blev skriverier. Jag har väl aldrig varit blyg, men jag kan dra mig undan lite.
Du var inte typen som gillade att stå och prata inför klassen i skolan?
– Nej, precis. Jag har inte velat stå i centrum på det sättet. Nu tycker jag att det känns okej att snacka men när det var tv-intervjuer i Holland var det jobbigt. De som intervjuade var inte helt hundra på engelska och det var inte jag heller. Så jag försökte mest hålla mig undan från det där, haha.

Det var i början av 2016 som Hampus flyttade till Holland och Eredivisie-klubben Groningen som hade följt den tekniske mittfältaren under en längre tid. Hampus tycker att han utvecklades både som spelare och person under sina två år i klubben, men det var också en del saker som han inte trivdes med.
– Mamma och pappa var nere i omgångar och det var skönt för det är rätt svårt att flytta till ett nytt land när man är så ung. Men jag saknade Sverige och tyckte inte riktigt att klubben var ärlig mot mig.
På vilket sätt?
– Jag vill inte gå in på specifika saker egentligen. Jag vill inte säga något dåligt om Groningen för det är en fin klubb som säkert passar andra spelare. Men vi såg saker på olika sätt och jag kunde bli besviken och irriterad. Sedan passade väl spelstilen inte mig helt.
Hur då?
– På ett sätt var det bra för det är teknisk fotboll där man kan utnyttja att man har blick för spelet. Men det var den typiska holländska stilen. 4-3-3 oavsett vem man mötte, hawaiifotboll där allt går i 180 och mycket man/man-spel. Jag gillar mer possession-spel där man kan hålla i. Passningsspelet och speluppfattningen har alltid varit min grej.
Du blev lagkompis med Simon Tibbling i Groningen. Hur var er relation?
– Det var otroligt bra att Simon var där. Vi hängde mycket utanför fotbollen och han gav mig hela tiden tips på hur jag skulle utvecklas.
Han är känd för sin smått maniska inställning till träningen. Märkte du också av den?
– Haha. Ja, han körde på rätt hårt där också. Det var träning både före och efter den vanliga träningen. Klubben fick säga till honom att bromsa lite ibland.
Hur påverkades du av honom?
– Mycket, tror jag. Jag var inte så himla disciplinerad innan jag kom till Holland. Jag tränade mycket men hade inte tänkt så mycket på kost, återhämtning, sömn och sådana saker. Simon snackade mycket om det. Nu förstår jag hur viktigt det är.

Vi såg saker på olika sätt och jag kunde bli besviken och irriterad

När Hampus minns tillbaka till vinterns övergång till Djurgården tänker han framförallt på lättnaden när allt var klart. Eftersom han inte trivdes i Holland ville han flytta hem och när sportchefen Bosse Andersson hörde av sig och berättade om klubbens planer blev han genast intresserad. Men det tog ett tag innan förhandlingarna – som försvårades av att Hampus hade två år kvar på kontraktet – gick i lås.
– Jag visste att det var en svår situation och var nervös för att det inte skulle lösa sig. Men mina agenter lugnade mig, sa att det skulle gå bra. Det var väldigt skönt när det var klart. Jag gillade hur Djurgården såg på mig och min framtid.
Hur såg den ut då?
– Att jag först ska utvecklas i lugn i ro, sedan ta en plats och hjälpa Djurgården till framgångar. Därefter ta steget ut i Europa.
För det är ditt mål?
– Absolut. Ordinarie i en av de tre största ligorna satsar jag på. Men jag vet att det är en lång väg dit.
Landslaget då?
– Absolut där med. Det är en dröm. Jag har varit med i landslaget hela vägen på ungdomssidan och tror på mig själv.
När tror du att du får chansen i Allsvenskan?
– Svårt att säga exakt men jag tycker att jag utvecklas hela tiden. Jag kan bara visa vad jag kan, sedan är det upp till tränaren.
Tror du att det är svårare att få chansen på innermittfältet än på någon annan position?
– Ja, tror det. Man kan nog chansa mer på andra ställen på planen. Innermittfältet är en av de viktigaste positionerna där man ska hålla balansen. Men jag tycker som sagt att jag är redo.

HÖGA TANKAR. Bosse Andersson är övertygad om att Hampus Finndell kan nå de stora ligorna.
FOTO: BILDBYRÅN

Djurgårdens sportchef Bosse Andersson tvivlar inte på att hans vintervärvning kommer betala av sig vad det lider. Andersson berättar att han hade god kännedom om Hampus redan på BP-tiden.
– Det var inte svårt att se att han var en speciell talang. Han var ju bara en grabb då men var otrolig skicklig i spelet.
Vad tror du om hans potential?
– Det råder inga tvivel om att han kan spela i de stora ligorna. Alla som förstår fotboll och följer honom på träning kan se det. Men det är hårt jobb som gäller även för honom om han ska nå dit.
När jag frågar om Hampus spelstil drar Bosse Andersson paralleller till en gammal Djurgårdslegendar.
– Jag har tänkt på att Hampus påminner om Stefan Rehn faktiskt. Det är väldigt ovanligt med spelare som är så snabba i tanken som Stefan var. Men Hampus har alltid haft det där i sig.
Efter samtalet med Djurgårdens sportchef känner jag mig tvungen att skicka vidare jämförelsen, även om jag anar att man som tonåring kanske inte har koll på en spelare som lade skorna på hyllan för 15 år sedan.
Jag vidarebefordrar Anderssons omdöme till Hampus och får genast sms-svar:
– Haha, vem är Stefan Rehn?

****

Gillar du vad du ser? Vill du att Fotboll Sthlm ska leva vidare?

Isåfall: Snacka med dina kompisar, dela artiklarna i sociala medier, fyll på med kommentarer där det passar. Vi finns på Facebook, Instagram och Twitter.

Läs mer om planerna för Fotboll Sthlm här.

****