Sedan Haris Radetinac kom till Djurgården har klubben värvat minst 17 yttrar.
Själv har han drabbats av två korsbandsskador efter 30, men ändå behållit sin plats i laget.
Fotboll Sthlm följde Haris för att teckna en karriär som ingen annan.
Plötsligt byter Tele2 Arena färg. Långsidorna, som varit växelvis stolsgråa, växelvis skaljackesvarta, blir gnistrande arkblå. Sikten, som redan varit skymd av ett långt hänge med girlanger, blockeras av ett konfettiregn från övre etage. Det välbekanta klickandet från antända rökbomber avger signalen att ljudkulissen snart kommer stegras till max.
Det är allsvensk hemmapremiär för Djurgården. Från läktaren försöker jag följa händelseutvecklingen nere på plan. Bäst syns Haris Radetinac. Delvis för att han är högerytter, och därmed befinner sig närmast min position på pressläktaren, men också för att han är en av de blårandiga som tar sig an dagens uppgift med störst inlevelse. Han far upp och ned längs långsidan, går in med hela tyngden i varje duell, slår hårda passningar mot sina medspelare.
På just hans position hade egentligen Djurgården försökt spetsa inför säsongen. Men när Sead Haksabanovic prickskjuter in 1–0 till hemmalaget och kortsideläktaren exploderar i ett inferno av rök och ljud får Gustav Wikheim, norsk och dansk ligamästare, titta på från bänken. Så har det sett ut nu ett tag: när Djurgården spelar och yttern varit frisk har hemmapubliken vant sig vid Haris Radetinac, konstanten. Andra spelare har inte kunnat lägga beslag på hans plats.
Inte för att det saknats försök. Sedan Haris kom in i laget har Djurgården försökt spetsa positionen med ett helt koppel olika spelare. Daniel Berntsen, Kerim Mrabti, Seon-min Moon, Mihlali Mayambela, Magnus Eriksson, Othman El Kabir, Jonathan Ring, Dzenis Kozica, Edward Chilufya, Omar Eddahri, Nicklas Bärkroth, Oscar Pettersson, Curtis Edwards, Albion Ademi, Joel Asoro, Gustav Wikheim och Sead Haksabanovic har alla försökt ta en plats på Haris Radetinac bekostnad. För vissa har det gått bättre än andra, men likförbannat har varje gång Haris Radetinac kämpat sig tillbaka in i laget.