SALOBRE. Tanken har slagit mig tidigare och igår fick jag vatten på min kvarn. Patric Åslund är nog långt ner i mittfältshierarkin i mångas medvetanden, men med rätt uppbackning skulle han kunna bli nummer ett. [show_ad id=3] Det är ju ganska många att konkurrera med. På det sittande mittfältet kan man räkna upp Rasmus Schüller, Daniel Stensson, Hampus Finndell, Mattias Siltanen, Magnus Eriksson, Albin Ekdal, Gideon Granström och Isak Alemayehu utöver Åslund. Som mer eller mindre självskriven tia finns Tobias Gulliksen vilket även räknas som Santeri Haaralas främsta position av Jani Honkavaara. Det ska sägas att det kan bli någon utlåning och att Eriksson och Granström testats på nya positioner (och på träning har Ekdal ibland varit mittback) men att det är för tjockt är nog de flesta överens om. Jämnt är det också, det finns flera tänkbara kombinationer att välja ut. Patric Åslund fick en jobbig första säsong i Djurgården. Till en början hade han inte tränarförtroendet och när genombrottet såg ut att vara på väg (mål borta mot Elfsborg, mål och kanonmatch borta mot Sirius) fick han körtelfeber som gjorde att han missade stora delar av hösten. Roberth Björknesjö hittade rätt med sin elva i slutet av året när Djurgården tog fyra raka vinster i Conference League och då fanns ingen plats för 22-åringen. När Djurgården slog Mjällby med 2-1 i en tuff och halvhetsig träningsmatch var Åslund planen bästa spelare. Hans förmåga att hitta ytor, kombinera och ta sig framåt vitaliserade anfallsspelet som i första halvlek varit mest beroende av Tokmac Nguens initiativ. Efter vilan spelade ”b-elvan”, men det var då som Djurgården lyckades bäst mot ett robust och färdigt allsvenskt lag (Mjällby kommer bli notoriskt tunga att möta även 2025). Åslund, som gjorde 2-1-målet, hittade också ett intressant samspel med Santeri Haarala och August Priske. Huruvida de kommer att spela så mycket tillsammans i år låter jag vara osagt, men det var i bredden som vi fann glädjeämnena idag. Å andra sidan knackar Åslund tydligt på dörren. Han verkar inte vara typen som tar för sig naturligt som vissa andra kanske gör, men med rätt uppbackning och roll ser jag en annan höjd i honom jämfört med vissa av positionskonkurrenterna. Han har kvicka fötter, instinktiv speluppfattning och en kraft och fart i spelet som sticker ut. Eftersom jag inte gärna vill flytta på Gulliksen i min skrivbordsformation hade jag gärna sett Åslund som en åtta, en tvåvägsspelare där jag tror han hade passat som handsken. Men om det ska gå behöver Djurgården få igång ett ankare där bakom som tar det största defensiva ansvaret. Kan Rasmus Schüller hitta tillbaka till gammal god form är ekvationen löst, men vi vet inte hur det kommer hålla för den pudelkloke men skadeplågade 33-åringen. Kan Mattias Siltanen ta en sådan roll? Alldeles säkert, och det vore den mest spännande lösningen, men man ska kanske inte förvänta sig stordåd av 17-åringen till en början. Albin Ekdal? Han läste spelet stod för ett antal fina brytningar mot Mjällby – bland annat vid kvitteringsmålet – men vi känner till hans historik av skador. Ja, frågorna är fortsatt många på mittfältet och Honkavaara lär få leta efter svaren en bra bit in på säsongen. Det är inte på något sätt självklart att Åslund får en bärande roll, men jag kan tänka mig ett scenario där han blir en av klubbens stjärnor. I övrigt? Lagen i respektive halvlek såg ut som följer: Jacob Rinne – Adam Ståhl, Miro Tenho, Jacob Une Larsson, Keita Kosugi – Rasmus Schüller, Hampus Finndell – Oscar Fallenius, Tobias Gulliksen, Tokmac Nguen – Deniz Hümmet Malkolm Nilsson Säfqvist – Theo Bergvall, Peter Therkildsen, Gideon Granström, Viktor Bergh – Albin Ekdal, Matias Siltanen – Santeri Haarala, Patric Åslund, Magnus Eriksson – August Priske Matchen inleddes med att Hampus Finndell var nonchalant vid eget straffområde vilket Jacob Bergström utnyttjade och serverade Nicklas Röjkjaer som gjorde öppningsmålet. Mjällby såg självklara ut till en början, men Djurgården hittade så smått in i matchen efter ett tag. Tokmac Nguen såg som sagt pigg ut, han var flyfotad och kom till flera avslut, även om siktet var dåligt inställt. I övrigt var det få spelare som stack ut, men heller ingen som föll igenom. Från andra halvlek ska det nämnas att det experimentella mittbacksparet Peter Therkildsen, Gideon Granström klarade sig mycket väl. Vid det laget hade Mjällby tappat det mesta av sitt spel, men yttern och innern gjorde inga misstag. Jag spanade också extra på Matias Siltanen som hade en jobbig inledning på halvleken där han tappade boll vid åtminstone tre tillfällen, en gång snubblade han nästan på bollen, men vid 2-1-målet blixtrade han till med en klockren glidtackling och en smart liten stickare till Haarala som spelade snett inåt bakåt till Åslund. Jag längtar redan till nästa match med 17-åringen där vi kan få fler svar om hur långt han har kommit. När matchen var över var stridsyxan nedgrävd. Under matchen hade det varit ganska hett och domaren tappade matchen ”efter 15 sekunder” för att citera Albin Ekdal, men efteråt rådde harmoni. Jacob Bergström var på sitt sedvanliga bubbliga humör och snackade med allt och alla, Mikael Marqués och Maif-mittfältaren Manasse Kusu hade en diskussion – de känner varandra från 01-landslagen – och Hasse Larsson och Bosse Andersson skojbråkade i hopp om att Aftonbladet skulle nappa med en rubrik av typen SLAGSMÅL I SPANIEN. Bakgrunden är att Mjällbys sportchef blev sur när Djurgården enligt honom ”kapade” Marqués-affären och nu skulle de göra upp en gång för alla, men Sportbladets Per Bohman var för rutinerad för att gå i fällan. Idag är det ledigt för Djurgårdens spelare. Golf står på schemat för vissa (jag har snappat upp att Stensson, Une och Danielson är vassa) innan de tre sista träningsdagarna tar vid. Jag är numera ensam reporter från utsidan och har en del intervjuer – jag tackar för alla mejl och DM:s om önskemål! – som återstår. Vi fortsätter alltså med djurgårdshögtryck på sajten ett tag till, så håll utkik.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier