Några tankar om Allsvenskans närmaste bräckliga framtid. [the_ad_placement id="under-ingress-generell"] I tider av coronakris är det ofta retoriskt tacksamt att dra saker till sin spets. Varje ämne blir snudd på filosofiskt, så också inom fotbollsbubblan. (Jag skrev om fenomenet för ett par veckor sedan i samband med Hammarbys omdiskuterade internmatch. Sällan har det varit så lätt att driva en stenhård tes, oavsett om man anser att Hammarby gick långt över gränsen eller att det inte fanns någon som helst problematik med upplägget. Ja, i alla fall om man medvetet utelämnar ett antal omständigheter.) Att sväva iväg löser däremot inga problem. I mina ögon finns det endast en filosofi som kan rädda våra fotbollsserier: den kalla pragmatismen. Åtminstone om man förenar den med ett mått av uppfinningsrikedom. Hur pandemin utvecklar sig vet ingen. Men vi kan vara säkra på att det inte blir någon säsong utan fullständig anpassningsförmåga och hårda prioriteringar. Alla omständigheter måste vägas in och sorteras in i en turordning för att det ska gå. Enligt det nuvarande schemat ska svenska cupen återstarta vid månadsskiftet, vilket Anders Tegnell igår förhöll sig skeptisk till. Som ni vet är FHM:s ord snudd på lag och även om myndigheten inte hunnit ta ställning till Sefs och SvFF:s säkerhetsprotokoll känns cupstarten som en fåfäng förhoppning. Ni som har följt mig under våren vet att jag tycker att man bör skrota årets upplaga helt. Ja, det finns intressen i bakgrunden (till exempel C More som sänder cupen och en möjlig Europachans för vissa – vad den nu är värd?) men den större bilden måste styra. Och den större bilden är att det riskerar att röra till det ordentligt genom att trycka in extramatcher i ett minst sagt känsligt läge av säsongen. Träningsmatcher bör självklart också vara underordnade. Kanske går det att spela sådana, men om de riskerar att rubba seriestarten är det bara att dra ett osentimentalt streck över dem. [the_ad id="29014"] [the_ad id="29012"] Igår fick Aftonbladet loss säkerhetsplanen som Sef/SvFF ska övertyga FHM med. Jag tycker att den ser vettig ut. Grunden är ett slags villkorstrappa där fotbollen anpassar sig efter om de centrala restriktionerna lättas eller stramas åt över tid, och till skillnad från den andra villkorstrappan går den både upp och ned. Att spela utan publik till en början, vilket i bästa fall fortsatt är den 14 juni, känns också som en självklarhet. Det innebär förstås en ekonomisk smäll för klubbarna, men den är dessvärre ofrånkomlig. Det är inte läge att chansa med att få ihop säsongen då risken är uppenbar att klubbarna, och alla andra som bryr sig om svensk fotboll, åker på en betydligt hårdare smocka. Det är snudd på ett faktum att svensk fotboll vore fattig utan sina supportrar, men i det här extraordinära fallet tror jag att Allsvenskan vore trevlig även utan publik. Om serien startar den 14 juni har vi väntat i två och en halv månad extra. Suget kommer att vara enormt, Dplay hade förmodligen kunnat visa internmatcher med IK Frejs andralag och fortsatt kränga abonnemang vid det laget. Med lite stolpe-in kommer man också med tiden kunna släppa på publik i viss utsträckning. Publikmatcherna kommer heller inte att se ut som det brukar, långt därifrån, och det medför strikta krav på arrangörer och besökare. Men så länge fotbollens olika aktörer får ut budskapet om att undantagstillstånd råder – och att detta budskap når en bredare acceptans – borde man med tiden kunna närma sig en normalitet. Vi kanske inte kommer fram under 2020, men kanske 2021? Hur det exakta upplägget skulle se ut för att släppa på publik är omöjligt att säga i detalj, det måste anpassas efter de rådande coronaomständigheterna vid den givna tidpunkten. Men jag tycker att Robert Lauls förslag är det mest konstruktiva hittills i vår bransch. Att Laul och jag har olika syn på hur man bör hantera pyrotekniken har varit en illa dold hemlighet ända sedan vi bråkade om det i en podd för fem år sedan, men i övrigt tycker jag att grunderna är kloka. Det vill säga att man till en början endast tillåter utspridda sittplatser och hemmapublik (eller i alla fall endast besökare från regionen) och är noga med att undvika täta köer vid insläpp, toaletter, kiosker och så vidare. På så vis kan man i bästa fall klättra ett steg upp på den nya villkorstrappan relativt snart för att sedan vara startklar när restriktionerna från FHM lättas. Det är ingen perfekt lösning, eftersom det inte finns någon sådan. Men jag tror faktiskt att det skulle kunna bli minnesvärda upplevelser även med endast utspridd sittplats. Märkligt förstås för den vana besökaren, men förhoppningsvis även värdigt, kanske till och med snudd på andäktig när man – i denna underliga tid – kan höra ljuden från planen hela vägen upp på läktaren. I sommar kan och bör vi behandla de allsvenska matcherna som tjusiga operetter. De andra sångerna får vi återkomma till. LÄS MER. Månsson: Gnället inom svensk fotboll ger mig huvudvärk

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier