När terrorhotnivån höjdes infördes ett väskförbud som accepterades av svensk fotbolls centrala organ utan en blinking, trots att lite tydde på att det faktiskt handlade om risken för attentat på arenorna.

Varför diskuteras det inte mer om det troliga svepskälet som ställer till med så mycket krångel?

Annons

Bitte beachtet, dass es in Schweden eine ”Zero Bag Policy” gibt.

När Rapid Wien informerar sina supportrar inför mötet mot Djurgården i ECL-kvartsfinalen fastnar jag vid några rader på slutet. I Sverige får man inte ta med sig väskor på arenorna, får man läsa, och jag undrar hur det tas emot utomlands. Kanske som ett skämt? För det kan väl inte stämma att den folkliga fotbollen i Sverige har så nitiska och underliga regler?

Jodå, det är allvar. Det är bara att googla vidare för österrikarna. När Sveriges U23-damlandslag mötte Norge i höstas förtydligades vad som gällde på SvFF:s hemsida. Hur många som Gävlebor som tog trippen till Gavlevallen klockan 18 en måndag vet jag inte, det var i alla fall gratis inträde för barn, men instruktionerna redde ut förutsättningarna (med möjliga undantag för sköt- och medicinväskor).

”OBS! Det råder totalt väskförbud under evenemanget. Även mindre handväskor är förbjudna. Det finns ingen garderob eller möjlighet att förvara väskor på arenan varför vi ber er att lämna eventuella väskor hemma.

Detta gäller:

Väskförbudet gäller alla typer av väskor, inga undantag kommer att göras beroende på storleken av väskan.

Förbudet innefattar även alla typer av påsar.

Om man kommer till arenan med någon typ av väska kommer man att nekas inträde till matchen.”

Om man som Rapid Wien-anhängare tänkte kombinera sitt Stockholmsbesök för att se matchen mot Djurgården med andra aktiviteter lär det emellertid gå smidigare. Gröna Lund? Bara att knalla in i folkmyllret. Kyrkobesök? Behåll ryggan på! Någon form av branschmässa? Rulla in rullväskan!!

Även om man har följt frågan på närmare håll är det svårt att finna logiken.

I höstas ställdes absurditeten på sin spets då Djurgårdsfestivalen på Stockholms Stadion inte omfattades av väskförbudet. Runt 8000 besökare var där, och de kollade på en fotbollsmatch, men enligt tillståndet utgjorde de inte publik. De som ju som sagt besökare.

 Vad skillnaden bestod i gick inte att reda ut, besökarna var misstänkt lika åskådarna, men ett undantag gjordes av någon anledning. Om man går på division 1-matcher kan det var väskförbud ena gången, men inte nästa.

Från början infördes väskförbudet för att terrornivån hade höjts till en fyra, motiverade polisen, vilket i själva verket hade gjorts några månader tidigare. Oisin Cantwell på Aftonbladet skrev genast en kolumn om att det verkliga skälet, enligt hans källor på Polishuset, var jakten på pyroteknik och det är lätt att misstänka just det. Det brukar ju vara det, och det är inte mycket som tyder på något annat.

Dels på grund den uppenbara inkonsekvensen, men också av Polisens efterhandskonstruktioner där de först pekade på större matcher inom specifikt fotboll och hockey men sedan tvingades att bredda fältet. När vi begärt ut beslutsunderlaget från Polisen har det framkommit att det inte finns något generellt sådant. Svaren från kommunikatörerna reder heller inte ut några frågetecken.

Sedan en tid tillbaka bedöms Sverige är inte längre vara ett ”prioriterat mål” i den islamistiska terrorpropagandan, men terrorhotnivån är oförändrad i tal och väskförbudet gäller fortsatt. Av Svensk Elitfotboll, som ska företräda sina medlemmar, accepterades väskförbudet utan omsvep och än är det underligt tyst med tanke på hur många som det påverkar.

Få frågor borde vara mer aktuella än väskförbudet att driva opinion om. Än så länge vallfärdar folk till arenorna, och för det mesta går det relativt ordnat till, men med väskförbud och ”krav” från Polisen om personliga biljetter skapas krångel och nya konfliktytor helt i onödan. Om den underliggande orsaken är polisledningens kamp mot bengalbränningar är det dessutom ett slag i luften. Främst för att det är verkningslöst, men också för att det framförallt drabbar barnfamiljer och kvinnliga besökare. Inte ens NOA-chefen Per Engström kan vara särskilt belåten med det utfallet.