Oskar Månsson: AIK är obestridliga derbykungar – i år igen

BLOGG. Några tankar om ett av de svettigaste derbyna på länge.

Annons

När det blåser i AIK och ropas på avgångar till höger och vänster kan man vara i stort sett säker på en sak.

Att vinden vänder fort.

AIK förlorar nästan aldrig två matcher på rad. Det hände i och för sig rätt nyligen – då var den andra matchen Celtic på bortaplan – men annars har det inte inträffat sedan i april 2017.

En annan sak vet vi sedan gammalt: AIK älskar derbyn.

Djurgården kom till kamp med så många obesegrade seriematcher att de knappt går att räkna längre, men den senaste förlusten kom just mot AIK.

I första halvlek hade Djurgården 74 procents bollinnehav, men kom ingenstans. AIK sjönk lågt i sin julgran-utan-topp-formation, 5-3-2, och bommande igen i mitten. Ibland hittade Djurgården in i ytan utanför straffområdet, men sällan med rättvända spelare, och aldrig i fart.

AIK fick kontroll på defensiven och fick en gratischans att ta kommandot. Marcus Danielson, som knappt gjort ett fel sedan det var minusgrader, var plötsligt pålitlig som ett flygplans-wifi. Först slog han från obegriplig indianare in i mitten av planen som Tarik Elyounoussi plockade upp. Den gången räddade mittbackskollegan Jacob Une Larsson upp situationen, men när Danielson klumpigt tacklade ner Henok Goitom fanns ingen räddning. När väl Sebastian Larsson hade lagt bollen på rätt punkt var det inget snack.

1-0 AIK – och då vet vi hur det brukar sluta. Resten av halvleken var en transportsträcka mot ingenting alls. Djurgården fortsatte att bromsas ned, och AIK fick andrum när Sebastian Larsson krigade till sig bollen eller när Goitom brottade till sig fördelar på offensiv planhalva.

I paus pratade Thomas Lagerlöf om att få upp farten och hota med fler löpningar, och genast såg det lite bättre ut för bortalaget. Djurgården höjde svårighetsgraden och började, som det heter på managementsvenska, att ställa frågor till backlinjen. Jonathan Augustinsson bröt mönstret från sin vänsterbacksposition och hittade till sist fram till Mohamed Buya Turay som sköt över. Curtis Edwards tog emot en boll vid straffpunkten, men lyckades inte vända runt.

Samtidigt såg Djurgåren ut att vara i viss mental obalans. Felpassningarna var fler än vanligt. Tommi Vaiho kastade ut bollen rakt till Goitom. Jesper Karlström protesterade mot den assisterande domaren istället för att vara med i ett uppspel.

Men så bytte Djurgården in en för dagen vithårig Astrit Ajdarevic och fick genast bättre struktur på sitt spel. Astrit blandade kort med långt spel och gjorde sitt lag mer svårläst. Det var också tydligt att AIK började se trötta ut. Sebastian Larsson tog slut och byttes ut, Robert Lundström krampade. Inhopparna Anton Saletros och Nabil Bahoui hade mer spring i benen, men Djurgården öste på. Ajdarevic sprang sig fri men sparkade i luften, Fredrik Ulvestad laddade kanonen men Per Karlsson agerade extramålvakt. Jonathan Ring testade också men träffade nätväggen.

Femton minuter kvar – och så kom pressen av sig något. AIK fick tag på bollen och kunde spela ut den på kanterna för att vila. Goitom var så trött att benen knappt bar mot slutet, men lyckades på något sätt krångla ur sig situationerna med bollen i behåll mest hela tiden.

Tiden gick… och gick… och det så var det stopptid. Enoch Kofi Adu drog på sig ett rött kort och i den 97:e minuten kom DEN DÄR CHANSEN. Men Astrit Ajdarevics skott smet strax utanför vilket blev det sista som hände. När domaren Andreas Ekberg (bra insats) satte pipan i munnen sprang Oscar Linnér raka vägen upp mot Norra stå för att bara skrika ut sin glädje. Oj, vilken urladdning. Mittcirkeln såg ut som ett slagfält direkt efter slutsignalen där slutkörda och lyckliga spelare segnade ner. Jobbet gjort, den värsta rivalen besegrad, men som det kostade på.

AIK 1, Djurgården 0, och nu har vi en tabell som är så spännande att man svettas bara av att knappa in 343 på sin text tv-app: Djurgården 47, AIK 46, Malmö 44, Hammarby kanske 44. Det kommer bli en höst att minnas, och den allsvenska toppstriden är mer oviss än någonsin.

En annan sak är däremot glasklar vid det här laget. AIK är Stockholms obestridliga derbykungar – i år igen.

Foto: Bildbyrån