Annons
Matcher med P19, seniorfotboll i IFK Lidingö och regelbunden träning med Djurgårdens a-lag.
Carl Selfvén rör sig mellan olika miljöer i jakten på den bästa fotbollsutvecklingen.
– I min ålder är det avgörande att få den erfarenheten, säger 19-åringen.
Annons
För ett år sedan, mitt under Djurgårdens skadekris, kallades Carl Selfvén upp till a-laget tillsammans med flera andra akademispelare. För ytterbacken slutade det med en minst sagt speciell debut – på Stamford Bridge.
Därefter blev det inga fler minuter under året. Men den här säsongen har 19-åringen närmat sig a-laget. Han följde med på träningslägret, tränar regelbundet med seniortruppen och fick dessutom göra allsvensk debut hemma mot BP.
– Jag var rätt så ny när jag kom upp här i a-laget i början av året. Nu tycker jag att jag har växt in mer och mer i gruppen, och det är roligt att spendera tid med grabbarna här, säger Selfvén till Fotboll Sthlm.
Trodde du att det skulle gå så här fort?
– Både jag och nej. Jag vet vad jag kan bidra med till laget och i träningar. Sedan är det kul att jag har fått bra respons av dem också. De tycker jag har gjort det bra, med tanke på att jag får fortsätta träna. Jag är bara glad att jag får vara här och kunna bidra med mitt, säger han och fortsätter:
– Det är extremt viktigt att få uppleva hur atmosfären är på läktaren och hur det är att sitta på bänken i en storklubb i allsvenskan. Det är bra att få känna på innan man får ett inhopp. Ju mer matcher jag sitter på bänken, desto mer förberedd är jag för ett inhopp.
Omställningen från P19 till a-laget har varit utmanande med en hög kravställan, vilket försvararen uppskattar.
– Jag var förberedd på att det skulle vara stor skillnad kvalitetsmässigt. Här måste man vara mycket skarpare i sitt beslutsfattande, samtidigt som det ställs mer krav på varandra. Det får man också höra på träningarna, vilket jag tycker är bra. Den konstruktiva kritiken kan jag ta med mig och utvecklas av.
Vad har varit svårast?
– Bra fråga. I början skulle jag säga att det var att komma in i deras tempo. Men den största skillnaden måste jag säga är att varje träning alltid är på hundra procent. Även om man är trött måste man vara där i skallen, annars blir det en svår träning och då får man höra det.
Carl Selfvén har varit i Djurgården i sex år och beskriver sig själv som en djurgårdare med starka känslor för klubben. Samtidigt vet han att nästa steg i utvecklingen kräver regelbunden speltid på seniornivå.
Därför har Djurgården nyligen inlett ett samarbete med IFK Lidingö där upp till fem spelare – en målvakt och fyra utespelare – kan representera division 2-klubben. Listan går dessutom att justera ända fram till fyra dagar före match.
En av spelarna som redan fått prova på upplägget är Selfvén. 19-åringen slängdes direkt in i hetluften borta mot Skiljebo i slutet av april.
– Som det var då åkte jag bara dit och spelade matchen. Jag hade inte gjort någon träning med dem och vet inte riktigt hur det kommer att fungera längre fram.
Det slutade visserligen med en 2–3-förlust, men det är inget talangen grubblar över i efterhand. I stället ser han matchen som en värdefull erfarenhet.
– Det var roligt att få testa på seniorfotboll utöver den här riktigt höga nivån som är i Djurgården. Det är lärorikt för mig att få spela matcher, speciellt med tanke på att jag är så liten. Lidingö är ett bra lag och det var en rolig match. Bara för att de är i tvåan ska man inte säga att de är dåliga. De har bra spelare.
Han fick spela högerback och gjorde mål direkt i första matchen.
– En volley med vänsterdojan upp i nättaket. Ett av de finare målen jag har gjort måste jag säga. Den får jag vara hyfsat nöjd med. Det var länge sedan jag gjorde mål, säger Selfvén med ett stort leende.
Hur viktig är en sådan match för din utveckling?
– Det är jätteviktigt. I min ålder, när man ska ta klivet upp i seniorfotbollen, är det avgörande att få den erfarenheten. Oavsett om det är division 2 eller inhopp i allsvenskan är det viktigt, för man behöver spela.
Hur stor skillnad är det mellan P19 och division 2?
– Kvalitetsmässigt är det inte en superstor skillnad. Det man märker är fysiken. Spelarna är större i division 2 och bättre på att använda kroppen. De kanske inte är lika tekniska, men det blir en utmaning på ett annat sätt. Så ur den aspekten är det ganska stor skillnad.
Hur upplägget ser ut framöver med träningar i a-laget, matcher med akademin och eventuellt spel i division 2 är inget Selfvén själv har full koll på. I stället försöker 19-åringen ta det dag för dag och är glad över att vara en del av vardagen ute på Kaknäs.
Är det svårt att hoppa runt så mycket mellan olika miljöer?
– För mig är det viktigt att jag får matcher. Om jag inte får det här tycker jag det är bra att jag får spela med andra lag. Sedan är jag nöjd att jag får träna här. Jag skulle inte säga att det är utmanande att hoppa runt, utan ser det mer som en positiv sak att jag kan få matcher på olika sätt.
