När gängkriminaliteten äter sig in i fotbollen, miljoner försvinner spårlöst till utlandet och matcher riggas står fotbollens centrala organisationer handfallna.
Men nu vill Svensk Elitfotboll och fotbollsförbundet visa dådkraft.
Det har skrivits fula ord på en banderoll.
Annons
DÖD OCH HAT ÅT AIK.
Banderollen som korsade Sofialäktaren med feta bokstäver vid helgens derby ledde genast till en debatt om snille och smak. Frasen kommer från en ramsa som har hängt med länge i djurgårdskretsar. Jag minns att jag såg klistermärken vid Stockholms Stadion med uttrycket för kanske 15 år sedan – jag har för mig att jag även såg en DÖD OCH HAT ÅT HAMMARBY-klibba – och att jag funderade över budskapets semantik.
Död OCH hat? Varför inte bara död? Det är ju starkare (och roligare?) i sin utstuderade over the top-osmaklighet.
Reaktionerna lät som sagt inte vänta på sig. Det har rasats på alla håll och kanter, och diskussionen tog verklig fart igår när Svenska Fotbollförbudet kände sig manade att skicka ut ett pressmeddelande.
Ett underligt sådant. Jag vet inte om de fått påtryckningar uppifrån, men gissningsvis, för det är svårt att förstå vad de är ute efter. I pressmeddelandet skrev SvFF inte ens ut vilka specifika händelser som de syftade på, och vägrade sedan att utveckla när följdfrågorna kom. Men generalsekreterare Andrea Möllerberg tar i alla fall avstånd från ”uttryck och beteenden” från derbyt.
Därmed blir det upp till oss att tolka och det mest logiska är att nämnda banderoll står för uttryck och att bråken på planen och/eller den utskjutande pyrotekniken i slutet av matchen står för beteenden.
Ett par timmar senare uttalade sig förbundets säkerhetschef om att banderollen bryter mot deras regelverk, oklart hur, och sedan var det Svensk Elitfotbolls Johan Lindvalls tur att rida ut i en intervju med Fotbollskanalen. Generalsekreteraren var förfärad över banderollen och hade ett tonläge som man annars inte hört från honom. Lindvall, som för övrigt verkar lyda minsta vink från polisens idrottsansvarige Per Engström, funderade högt på om man kunde plocka bort misshagliga banderoller under pågående match (bedömningen ska isåfall göras i samråd med polisen).
Mein Gott, som man säger i Tyskland där Död och hat-banderoller är populära: Tod und Hass dem *valfritt lag* syns från och till i rivalmöten. Aptitligt? Inte det minsta och det är förstås själva poängen. Det ska vara provokativt, pubertalt och plumpt. Själv tyckte jag inte att derbybanderollen hade mycket till verkshöjd, men jag hade nog skrattat till om det bara stod DÖD ÅT AIK. Alla dom ska död, som Laserturken en gång slog fast.
Var gränserna går är ofrånkomligen subjektivt. För mig handlar det initialt om det finns ett offer i sammanhanget, någon som genuint kan ta illa upp. Är svaret ja kan det vara läge att ta diskussionen vidare bortom first level thinking, men om det står HATA GAIS på en banderoll blir jag knappast upprörd. Jag har också svårt att se vad Möllerberg och Lindvall tror sig kunna uppnå. En nollvision för osmakligheter i Sveriges största och historiskt mest laddade derby?
Att domaren Victor Wolfs adress cirkulerade på nätet efter matchen var allvarligare. Där tycks polisen ha gjort ett gott jobb med ett snabbt agerande, och ingenting hände, som tur är. Den utskjutande protestpyrotekniken i slutet av matchen är också något annat än en provokativ banderoll, men får främst ses som en polisiär fråga som handlar om identifiering och lagföring.
För SvFF och Sef bör fokus ligga på det sportsliga regelverket. Hur bedömer Disciplinnämnden bråken på planen och vilka konsekvenser blir det för de inblandade personerna, såsom tränarna som fick rött kort? Debatten om var banderollgränserna går bör de hålla sig ifrån så länge de nästan bara ägnar sig åt symbolpolitik. Allvarligare frågor duckar de ju för det mesta. Varken förbundet eller Svensk Elitfotboll har exempelvis visat något större intresse för hur gängkriminaliteten hänger samman med delar av agentbranschen, hur miljoner i övergångssummor försvinner spårlöst ur landet, hur matcher på alla nivåer riggas eller hur rättslösa supportrar är om de utsätts för våld från ordningsmakten, för att ta några inhemska exempel som borde stå högt på agendan för organisationer som värnar fotbollens intressen.
Med det sätter jag punkt och väntar på att banderolldebatten dundrar vidare. Fenomen som hotar sporten på riktigt får vi som vanligt tänka på en annan gång.
