Sebastian Larsson lägger skorna på hyllan som en av Allsvenskans mest framgångsrika hemvändare. Ja, han går till och med in på min topp fem-lista under de två senaste decennierna. [the_ad id="77780"][the_ad id="77778"] Att Per Karlsson skulle sluta har vi vetat ett tag. Att Mikael Lustig skulle lägga skorna på hyllan har jag utgått från länge. Men Sebastian Larsson? Jo, jag trodde nog det också, men om det var någon i AIK:s veterantrio som skulle köra på ett år till var det väl han. Samtidigt tycker jag att tajmingen är rätt. Seb är trots allt 37, och löpstyrkan är inte den samma som den en gång var. Visst hade han kunnat kriga på en säsong till, och gjort det skapligt eller till och med bra, men det känns ändå som att tiden är kommen för att lämna över till yngre förmågor, samt sätta punkt för en av de bästa hemvändarsejourerna som vi har sett. Apropå på det knåpade jag ihop en topp fem-lista över de mest betydelsefulla allsvenska hemvändarna på 2000-talet. Mina kriterier handlar om svenskar som varit ute i de stora sammanhangen och som vände hem för att avsluta karriären på hemmaplan, och det som jag har försökt bedöma är hur stor påverkan spelaren ifråga hade på klubben.

5. Sebastian Larsson, AIK 2018-22

I skarp konkurrens hittar veckans huvudperson in på listan. Sebastian Larsson hade ingen anknytning till AIK – bortsett från ett sommarläger som 15-åring – när han vände hem inför guldsäsongen 2018, men få spelare har varit så inflytelserika för sin klubb som Seb varit för AIK. De tre första säsongerna höll han landslagsklass mest hela tiden. 2021 och 2022 började åldern långsamt ta ut sin rätt, men Seb var fortfarande, och är fortfarande, en av AIK:s viktigaste spelare. Förutom arbetskapaciteten, passningsspelet och frisparksfoten bidrar den 133-faldige landslagsmannen med en närmast unik tjurighet. Ingen kan gnälla och slåss om centimetrarna på planen som Seb. När Jeppe Andersen för något år sedan pratade om att han hatade att möta AIK tror jag att det var Sebastian Larsson som han tänkte på först, för ingen spelare kan ju vara mer påfrestande att ställas mot.

4. Henrik Larsson, Helsingborgs IF 2006-09

Den mest meriterade hemvändaren som Allsvenskan har sett. Bara ett par månader före Henke återvände till Helsingborgs IF under sommaren 2006 hade han gjort två assist i Champions League-finalen för Barcelona och ganska snart stod det klart att han hade en annan nivå i sig än både mot- och medspelare. Under Larssons år i Helsingborg var laget ojämnt, med med hjälp av sin stjärnspelare lyckades de utmana i toppen ibland. Ett cupguld och ett gruppspel i Europa League blev det. Utan Henke, som alltid höjde sina medspelare, hade HIF förmodligen inte ens varit nära framgångarna.

3. Kennedy Bakircioglü, Hammarby 2012-18

När Kennedy lämnade Hammarby var han redan en de stora i klubbens historia, med SM-guldet 2001 som höjdpunkt. Efter nio år på kontinenten bytte han La Liga mot Superettan och en ärligt talat dyster verklighet. Kennedy må ha varit alldeles för bra för serien, men Hammarby var inte nära att gå upp de två första åren. 2014 hände det dock. Kennedy gjorde 17 mål från mittfältet när Bajen vann Superettan och fortsatte att vara lagets viktigaste spelare under de kommande åren i Allsvenskan. Det sista året var Kennedy mer inhoppare än startspelare, men hans sista veckor i klubben med drömfrispark, ölhävarmålgest och tidernas avtackning kunde inte ha varit mer spektakulära. Det finns en del kandidater som tidernas Bajenikon – Nacka, Ronnie, Kenta – men Kenka från Södertälje kan mycket väl vara nummer ett.

2. Anders Svensson, Elfsborg 2005-15

När ryktena om en Anders Svensson-återkomst tog fart framstod det som otroligt, men Knallebygden skramlade ihop tidernas kontrakt till landsmannen som inte var äldre än 28. I Southampton hade det gått upp och ner fyra säsonger, men när Anders anslöt till Elfsborg var han tillräckligt bra för att spela i en storliga. Anders var vid tidpunkten redan en av klubbens stora efter sju säsonger i gulsvart, men det var de kommande som blev mest framgångsrika med SM-guldet 2006 som höjdpunkt. Anders fortsatte också i landslaget fram till 2013 och har gjort fler landskamper än någon annan spelare i landet. Kommer Elfsborg någonsin få en större spelare? Det är svårt att tänka sig.

1. Markus Rosenberg, Malmö FF 2014-19

Ingen hemvändare har betytt så mycket som Rosenberg för Malmö FF. Utan honom hade det knappast blivit Champions League-gruppspel 2014/15 som ändrade klubbens förutsättningar i grunden och utan honom hade det förmodligen inte blivit en repris säsongen därpå. Rosenberg var inte alltid bäst i Allsvenskan, men höjde sig nästan alltid när det gällde som mest och bar inte sällan laget på sina axlar. Förutom CL-gruppspelen blev det tre SM-guld och en sextondelsfinal i Europa League under Rosenbergs andra sejour i himmelsblått. I år har MFF gjort en misslyckad säsong, men har ändå vunnit cupguld och är med i Europa Leagues gruppspel, vilket säger lite om klubbens överlägsna resurser som Rosenberg-eran la grunden till. [the_ad id="77716"][the_ad id="77714"]

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier