Många fotbollsarbetare hade offrat en kroppsdel för att få chansen som Fredrik Wisur Hansen, 28, fick för ett halvår sedan. Ändå kommer norrmannen att lämna AIK. Vad säger det? ✓ Krönikan är uppdaterad efter att nyheten blivit officiell och Wisur Hansen gett en kommentar. [show_ad id=2] De senaste åren har AIK lanserat tre strategier med olika budskap, utan att de följts särskilt väl i praktiken. Istället har sportchefer och tränare främst fått köra på enligt eget huvud, vilket följer en enkel logik: när det går bra går det bra, när det går dåligt blir det fort stora problem. Om det svajar finns det inte mycket att falla tillbaka på, varpå man riskerar att få börja om. I vintras lämnade Thomas Berntsen sportchefsjobbet. Då hade AIK tack vare Berntsens rekrytering Mikkjal Thomassen tagit en i sammanhanget sensationell tredjeplats, men risktagaren Berntsen vägrade anpassa sig efter AIK:s pressade ekonomi. Avslutet blev hastigt och ersättarna kom fort på plats: Fredrik Wisur Hansen, Jeremy Steele (analys) och Thomassen (med personalansvar). AIK menade att processen var genomtänkt, men jag tvivlade. Jag hade svårt att se långsiktigheten och att den dominante Thomassen skulle hålla sig inom ramarna. Nu står det klart att Wisur Hansen lämnar AIK, vilket Expressen fick klart för sig igår. Själv har jag hört det tisslats och tasslats om just det i flera månader, utan att jag har nått hela vägen fram. Men enligt vad jag har snappat har norrmannen länge tvekat på om han vill vara kvar, vilket föranleder större frågor. Wisur Hansen är alltså 28 år gammal och har en bakgrund som scout. Han blev plötsligt (typ) sportchef i en av Skandinaviens största klubbar, vilket jag tror att en majoritet av alla fotbollsarbetare där ute skulle offra en kroppsdel för. Och snart kommer alltså norrmannen att lämna klubben och rollen som han fick för ett halvår sedan. Vad beror det då på? Först och främst bör vi lyfta fram – vilket jag inte gjorde i den ursprungliga krönikan – att Wisur Hansen vill utforska en annan karriär inom juridik/ekonomi i sitt hemland. Bara för att det är ett drömjobb för många, behöver det inte vara för alla. Parterna sägs skiljas som vänner och Wisurs arbetsinsats kan man inte klaga på utifrån. Men det har också varit en krävande miljö. Det är det alltid i AIK och för stunden ligger den ekonomiska situationen som en våt filt över det mesta. AIK har höga intäkter, men för höga kostnader. Det egna kapitalet sjunker och lån tas upp medan konkurrenterna cashar in som aldrig förr. Berntsen-filosofin var ohållbar och AIK har (för stunden i alla fall) bytt kurs vilket syntes under sommarfönstret. Yngre och billigare spelare har varit i fokus. Det sistnämnda tror jag inte att Wisur Hansen är en motståndare till, men helheten blev svettig. Lägg därtill en sällsynt kravstor tränare – som i somras var mycket missnöjd med övergångsfönstret – och en sportslig konstellation som åtminstone jag ser som luddig. Jag har svårt att se framför mig en tajt grupp som gemensamt gnetar på i vardagen enligt en tydlig klubbstyrd plan som inte bara ska följas i år, utan även i framtiden. I höst gäller det att försöka ta en Europaplats för AIK. I det kortare perspektivet gjorde Berntsen och gör Mikkjal ett förtjänstfullt jobb, men på sikt återstår större utmaningar än på länge. Det säger sig själv att det är svårt att prestera sportsligt och kapa kostnader på samma gång, men det är vad AIK behöver lyckas med de kommande säsongerna.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier