BLOGG. Minns ni Bengan Boys?
Ja, det är klart att ni gör.
Mellan 1990 och 2002 tog Sveriges handbollsherrar 14 medaljer i EM, VM och OS.
Efter den epoken var det svårt att se att någon nation skulle kunna dominera på samma sätt – den europeiska konkurrensen i handboll är rätt hård – men sedan tog Experterna över totalt.
Sedan 2001 har Frankrike vunnit mästerskapsguld tio gånger.
Förutom ett par spelargenerationer utöver det vanliga har Frankrike legat långt fram i den taktiska utvecklingen, framförallt vad gäller defensiven. I mästerskap efter mästerskap har världsklassmotstånd efter världsklassmotstånd stångat sig blodiga mot den franska försvarsmuren.
Efter OS-guldet 2008 fick laget smeknamnet Les Experts – Experterna.
Frankrike var inte bara experter på att vinna, de var även experter på att utnyttja sina spetsegenskaper. Dinard var expert på att försvara, Gigou på att kontra, “Air France” Narcisse på att hoppa. Gille var listig, Fernandez en bombare, Karabatic mer eller mindre ostoppbar. Och Omeyer var inte bara världens bästa målvakt, han var psykopat också. I alla fall på planen.
Tillsammans bildade de en enhet som nästan inte gick att slå. På en bra dag spelade de världens bästa handboll, på en sämre dag vann de ändå. Krävdes det cynism för att vinna: ja, då kan ni lita på att Frankrike spelade cyniskt.
Les experts efter OS-guldet 2008. FOTO: BILDBYRÅN
Men låt oss prata fotboll, vilket för oss till AIK.
Om det finns ett expertlag i Allsvenskan så är det Rikard Norlings Gnaget. På en bra dag spelar de strålande fotboll, på en sämre dag tar de poäng ändå.
Vid det här laget vet alla hur de ställer upp. Ändå har motståndarna misslyckats med att besegra dem i 30 raka matcher. I år har AIK, med några små variationer i början av säsongen, spelat på samma sätt. 3-5-2. Tålamod. Noggrannhet. Metodik.
Efter derbyvinsten på Tele2 arena i våras mot Hammarby rasade (nåja) hemmaspelarna mot AIK:s tråkiga spel. Just den debatten tänkte jag inte fördjupa mig i nu – det har jag gjort så det räcker – men vi kan i alla fall slå fast att AIK:s 2018-upplaga är mer resultatcyniska än något annat topplag.
Dessutom är laget numera komplett. När säsongen började var truppen stark och bred och hyfsat anpassad för spelsystemet, men det var först i somras som de sista pusselbitarna lades. Yttrarna Nabil Bahoui och Ahmed Yasin lämnade och ersattes med Heradi Rashidi och Panos Dimitriadis. Den senare är visserligen en allroundspelare som inte får plats i elvan, men som helhet är kompositionen utmärkt. Skador? Avstängningar? Oavsett lagdel klarar AIK att parera det.
Annons
Laguppställningen mot BP tjänar perfekt som exempel för expert-AIK.
Rollerna för utespelarna kunde inte varit tydligare.
I backlinjen rör sig försvarsexperten Per Karlsson, som spelar sitt livs fotboll vid 32 års ålder, fritt bakom Alex Milosevic och Robin Jansson som trivs utmärkt med att stöta upp, bryta och nicka bort. På kanterna hittar vi också riktiga experter. Daniel Sundgren, Heradi Rashidi och inhopparen Rasmus Lindkvist hade förmodligen gjort rätt bleka insatser centralt i banan, men i kategorin ta-hand-om-korridoren har de få övermän i den här serien.
Tremannamittfältet? Enoch Kofi Adu har gjort fyra mål i hela sin karriär vilket säger en del om hans bidrag på sista tredjedelen, men 27-åringen är född till att spela som balansspelare. Sebastian Larsson håller på att anpassa sig till Allsvenskan, men är redan nyttig med sitt paket av expertegenskaper: högerfoten, aggressiviteten, erfarenheten. Vid sidan av dem glänser Kristoffer Olsson i match efter match. På ett rakt fyramannamittfält hade vissa allsvenska tränare kanske sett honom som “svårplacerad” men AIK:s formation tillåter Olsson att spela på sina styrkor fullt ut.
Att det är svårt att skapa målchanser mot AIK kan vem som helst se. Det finns helt enkelt inga ytor att spela på: inte på kanterna, inte i ”mellanytan”, inte bakom backlinjen. Så långt allt i sin defensiva ordning, men för att formationen inte ska bli förutsägbar krävs intelligenta anfallare. Dels måste de styra motståndarnas uppspel, vilket Tarik Elyounoussi och Henok Goitom gör snudd på fulländat, dels måste de vara flexibla och rörliga när laget har bollen – det räcker inte med ett “en tar emot, en går på djupet”-upplägg. Men eftersom både Henok och Tarik är experter på att tänka fotboll löser de sina roller utmärkt. Dessutom finns Nicolas Stefanelli att tillgå. Argentinaren saknar en del av Henoks/Tariks egenskaper, men är en ettrig djupledslöpare med näsa för mål – en expertis som AIK också mår gott av att ha i truppen.
Att AIK vann med 2-0 på Grimsta var rätt och slätt logiskt. Att de inte förlorat på över ett år är ingen slump. Om Experterna går hela vägen i år kan ingen vara förvånad.
