[the_ad_group id="566"] Minns ni Timo Lahtinen? I början av 90-talet var han tränare för Malmö IF som med hjälp av Percy Nilsson-pengar gått från en anonym tillvaro i division 1 till att vara landets mest uppmärksammade hockeyklubb. Byggherren Percy Nilsson värvade stjärnor till höger och vänster, men det gällde att få ihop laget och taktiken också, och där kom Lahtinen in i bilden. ”Vi ska spela äckligt disciplinerat” var ett bevingat citat från den finländske tränaren. Timo ville att Malmö IF skulle vara en mardröm att möta, vilket de ganska ofta också var. Under Timos tid i klubben blev det dubbla SM-guld. Efter 0-0-matchen på Strandvallen mot Mjällby pratade Elias Andersson om hur äckliga det disciplinerade AIK är att möta. Jag har hört spelare tala i sådana termer tidigare, inte minst under guldåret 2018, och det ska förstås tolkas som ett gott tecken. Att det är förfärligt jobbigt att möta spelare som Sebastian Larsson, Alexander Milosevic och Mikael Lustig. Ja, för två år sedan pratade Hammarbys Jeppe Andersen till och med om att han hatar att möta AIK, och ett bättre omdöme än så går knappast att få.

Som jag ser det är det tre saker som gör AIK särskilt jobbiga att möta i år. Det Elias Andersson var inne på handlade främst om fasta situationer där AIK har ett makalöst facit, framförallt vad gäller hörnor. I sändningen från Strandvallen bröt Discovery ner dem i detalj och det var först då som jag insåg digniteten i siffrorna. Enligt Discovery hade lagen som gjorde flest hörnmål i topp fem-ligorna noterats för elva fullträffar – på hela fjolårssäsongen. Elva mål på 34 eller 38 matcher med andra ord. AIK-facit under 2021: tio hörnmål på 18 omgångar. Enligt samma källa hade AIK gjort 38 procent av sina mål under säsongen på hörnor, vilket kan jämföras med Serie A-bottenlaget Benevento som hade 28 procent och därmed låg högst av samtliga lag i topp fem-ligorna. Alltså: otrolig statistik, och en ständig källa till oro för motståndarna som måste försöka undvika defensiva hörnor till varje pris. De andra två sakerna hänger ihop i viss grad: försvarsspelet och karaktärerna i laget. Försvarsmässigt är analysen enkel, för där är det högsta allsvenska klass. Inte ens Malmö FF matchar AIK:s defensiva block med Nordfeldt, Lustig, Milosevic, Sotte och Otieno som är lika starkt i verkligheten som det är på pappret. Vad gäller karaktärerna, de sega och jobbiga karaktärerna, är mycket redan skrivit, så därför studsade jag till när Aftonbladet intervjuade Bartosz Grzelak inför matchen mot Mjällby. Mina källor på Karlberg har hela året vittnat om en stark sammanhållning, men Bartosz adderade ett perspektiv med sin beskrivning om hur det gick till på träningarna. – Jag och Andreas Janmyr kan nästan börja garva på träningarna. Särskilt när vi tränar på vår förstapress i spel elva mot elva, sa Bartosz och fortsatte att berätta om hur det tog hus i helvete när pressen inte bet. – Vilka krismöten det blir då! ”Vad fan är det som händer!?” står spelarna och skriker åt varandra. Det säger något om hungern hos oss. Även om motståndarlaget på träningen inte kommer någonstans så är det inte acceptabelt att de tar sig ur pressen. Den inställningen ska man inte underskatta. Risken med att ha ett gäng galna vinnarskallar i samma trupp är förstås att det kokar över och leder till konflikter, men jag har svårt att se det hända i AIK. Sebastian Larsson, Alexander Milosevic och Mikael Lustig må vara tjuriga och allmänt jävliga på plan, men de är också proffs ut i fingerspetsarna. Att det skulle uppstå en Majstorovic- eller Ajdarevic-situation håller jag för som snudd på uteslutet. Att de kommer driva motståndare till vansinne gång efter annan under hösten är betydligt mer troligt. AIK har nu gått obesegrade sedan i början av juli: 7-2-0 lyder matchsviten i Allsvenskan. Mot (visserligen underskattade) Mjällby såg det inte alls bra ut – framförallt blottades den tunna offensiven – men sega AIK fick med sig en pinne på något sätt. Jag blir frestad att jämföra med Hammarby som förmodligen har högre spelmässiga toppar än Gnaget, men som har en tendens att tappa konceptet helt i perioder där det inte flyter, vilket gör att de i princip redan spelat bort sig från Europaplatserna. För det är med jämnhet man vinner serier, inte sällan med det mest stabila försvaret, det är om inte annat ett välkänt faktum i AIK-kretsar. Och framförallt: att vara äckligt disciplinerad lönar sig nästan alltid. Det visste Timo då, och det vet Bartosz nu.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription