[the_ad_group id="566"] Hello darkness my old friend, I’ve come to talk to you again. Höstdepression? Nej då, det här brukar vara den finaste tiden på året, när det blir lite lättare att andas och Allsvenskan går in i ett avgörande skede. När få är riktigt avhängda, när de flesta fortsatt drömmer. Till råga på allt är hybrisen tillbaka, AIK:s paradgren, i alla fall om man scannar av stämningarna i supporterleden (eller studerar Alexander Milosevics målgester). Jag ska erkänna att jag har saknat den, hybrisen. För en månad sedan skrev jag en text som åldrats illa på kort tid, för scenförändringen under augusti är remarkabel, smått sensationell. AIK har fem raka vinster, inklusive den förnedrande 4-1-smockan i derbyt mot Djurgården. Defensiven som leds av en Milosevic i storform är lika stark i praktiken som på pappret och med Sebastian Larsson på mittfältet är det leveransgaranti. Offensiven är inte av alls samma snitt, men så länge den närmast oumbärlige Nicolas Stefanelli är i form eller någon av yttrarna träffar rätt kan AIK vinna vilken match som helst. Djurgården har heller inte hämtat sig från smällen. På de fyra senaste matcherna har de tagit fyra poäng och gjort två mål. Att DIF är ett dåligt derbylag kommer knappast som en nyhet men att de skulle komma in i en svår måltorka hade jag inte sett framför mig. Men nu har Djurgården sex offensiva spelare som är ur form på samma gång, och då ser det ut som det gör. För DIF tror jag uppehållet kom lägligt, men å andra sidan står Hammarby för motståndet i nästa match… Även Malmö FF har slitit i Allsvenskan vid sidan av Europaspelet. Sedan den där krönikan har de kryssat mot Halmstad, fallit på ett osannolikt vis mot IFK Göteborg och nu senast förlorat mot Hammarby på hatplast… förlåt, hatplatsen Tele2 Arena. Alltså, sedan krönikan: 5-0-0 för AIK. 1-1-2 för Djurgården och 1-1-2 för Malmö FF, ~~vilket gör mig sugen på en krystad formulering om att d dax att ringa nödnumret 112 för AIK:s konkurrenter, kanske även ghostbusters med tanke på derbyspöket…~~ Ett exempel som kan illustrera scenförändringen är siffrorna från statistiknyhetsföretaget Fivethirtyeight. När jag skrev den mindre pricksäkra krönikan bedömdes AIK ha under en procents chans att vinna Allsvenskan, medan Malmö FF och Djurgården tillsammans hade 94 andelar. Nu? Malmö FF är fortsatt tydliga favoriter på 45 procent, men AIK ligger på 20 och Djurgården är nere på 15. Dessutom har Elfsborg, som också är i utmärkt form, rusat upp till 17 procent.

Storformen i serien är inte den enda goda nyheten från AIK på sistone. I dagarna offentliggjordes en Q2-rapport som vittnar om stabilitet för första gången på länge. Det betyder inte att AIK är där klubben borde vara, i mitt tycke i alla fall, men det är ett tecken på att man gör ett bra jobb med det som är viktigt, för att citera en av Fotboll Sthlms två go to-ekonomer, Anders Norlen. Dessutom levererar akademispelarna som aldrig förr, både i AIK-kläderna och i ungdomslandslagen, och få nyheter brukar lova mer för framtiden än sådana. Hade det inte varit för publikneddragningarna och den bisarra konflikten med Polisen hade det varit svårt att se några moln på himlen för stunden. En sak är i alla fall klar: det lär bli en extremt spännande allsvensk höst. AIK kommer vara med i toppen. Det är bara att bänka sig, med eller utan hybris.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier