Sex tonåringar fick speltid i Allsvenskan för AIK under 2020. Bakom utvecklingen står ett enträget arbete med akademin som ständigt spottar ur sig fotbollstalanger. Men varför är det just AIK som lyckas? Vi frågade tre personer som borde veta. [the_ad_group id="566"] 2020 är ett år som de flesta i AIK helst bara vill glömma. Supportrar, spelare och ledare. Men det fanns en ovärderlig sak som de svartgula ändå fick med sig från säsongen, något som har potential att lyfta hela föreningen i framtiden. För samtidigt som Norlings experiment blev ett haveri under våren tog lagets tonåringar chansen att blomma ut och fortsatte att få förtroende. Totalt var det sex spelare under 20 år som debuterade i Allsvenskan för AIK, varav fem från den egna akademin. – Det är väldigt många och fyra av dem har dessutom fått mycket speltid, poängterar Johannes Wiklund, klubbens akademichef. Även i A-lagets finns det en förvåning över utvecklingen. – Hade du sagt till mig innan säsongen att vi skulle spela med så här många talanger hade jag blivit väldigt glad, men samtidigt hade jag inte riktigt trott på det, säger chefscouten Tobias Ackerman. Hur gick det då till när klubben mitt under en kaotisk säsong gav förtroendet till mer än en halv startelva av tonåringar att göra sin debut i Allsvenskan? [caption id="attachment_20265" align="alignnone" width="1000"]

Eric Kahl är en av de tonåringar som fått debutera i år. Foto: Bildbyrån[/caption] För att svara på den frågan går jag tillbaka till i slutet av februari och Fotboll Sthlms opublicerade intervju (coronan kom emellan) med Leif Karlsson, som i somras slutade som sportchef på AIK Ungdom. – Jag hade en idé från början att jag ville skapa en kontinuitet och då bör man hålla på ett bra tag. När Sune Hellströmer frågade mig år 1997 om jag ville jobba för AIK var min tanke att ge klubben tio år. Det var 23 år sedan. Bakom sig lämnar 67-årige Leif Karlsson en akademi som de senaste åren producerat spelare som Martin Mutumba, Robin Quaison och Alexander Isak. – Vi har aldrig jobbat med tvära kast utan vi har en trogen linje framåt och den hoppas vi ska fortsätta även framöver. Mitt beslut att sluta i AIK grundar sig i att ungdomsfotbollen idag mår bra. I och med det känner jag mig trygg med att jag lämnar efter mig något som andra kan ta vidare. Något som man kan förädla och göra ännu bättre. I somras kommunicerade AIK ut att Johannes Wiklund och Dennis Hörtin tar över ledningen av AIK:s ungdomsverksamhet. Den förstnämnda är stolt över att klubbens talanger fått chansen i Allsvenskan under hösten men pekar också på det långsiktiga arbetet bakom akademin. – Jag tror att framgång mäts över tid, framförallt längre än bara över en säsong. Frågan är komplex men det avgörande är utvecklingsmiljön, säger Johannes Wiklund. – Vårt arbetssätt har över tid skapat en miljö inom AIK där vi fått fram spelare som är redo att göra avtryck på seniornivå. Det är vi såklart jättestolta över. [caption id="attachment_42520" align="alignnone" width="1000"]

Yasin Abbas Ayari fick spela den sista matchen mot Elfsborg och gjorde då sin allsvenska debut. Foto: Bildbyrån[/caption] En utmaning som många svenska klubbar är avståndet mellan junior- och seniorfotboll. För att lyckas krävs tålamod och modet att våga satsa på oprövande spelare. För två år sedan började AIK prata om att förändra sitt herrlag. Den föråldrade truppen hade förvisso givit ett SM-guld till klubben men få spelare hade försäljningspotential och Europaspel blev därför klubbens enda möjlighet till stora inkomster. Tobias Ackerman menar att den förändringen la grunden till årets utveckling, samtidigt som AIK under hela 10-talet fått fram många egna spelare. – Det är ett arbete som skett över en lång tid där AIK redan visat att man har lyckats. Det ger såklart ett självförtroende plus ett signalvärde för a-lagsverksamheten att akademin fungerar. I somras värvade vi in fyra spelare, men samtidigt gavs även våra egna spelare chansen. Ser ni mer en fungerande akademi som ligger bakom detta snarare än fem individer som stuckit ut och kommit fram i år? – Jag skulle säga att det är en akademi som fungerar. Vi har ett Råsunda IP där vi har samlat alla under ett och samma tak. Så var det inte förr då klubben var utspridda lite överallt. Nu träffas de olika tränarna i akademin varje dag och även nere på Karlberg har vi varje dag i princip någon person från akademin i mötesform. Den synkroniseringen är väldigt bra, säger Ackerman. Tittar man på de senaste fem år har hela 13 spelare som är under 20 år fått chansen att debutera i Allsvenskan för AIK, majoriteten är talanger fostrade i egna akademin. Rivalerna Djurgården och Hammarby är inte långt efter med tolv respektive tio spelare som fått chansen sedan säsongen 2015, men där en stor del varit utländska importer samt spelare som inte lyckats etablera sig. Johannes Wiklund får frågan om de avgörande faktorerna och landar i hur viktig personalen varit inom akademin. – Jag har själv arbetet inom klubben i 13 år och många av tränarna inom akademin har jobbat här i ett decennium. Det är ganska länge om man jämför med andra klubbar. Ackerman menar att det ligger i AIK:s natur att man fokuserar på egna spelare. – Man får tänka på var vi alla kommer från. Alla från Björn Wesström ner till mig är ursprungligen från ungdomssidan. Personligen kom jag från ett BP där vi gjorde likadant, men där var det inte fem spelare utan ett helt lag som var egenproducerat. – Henrik Jurelius är från ungdomssidan och när jag själv var U19-tränare var Patric Jildefalk tränare för U17-laget. Bartosz Grzelak har spelat i AIK och kom upp i A-laget som junior. Det finns en stolthet i det som vi håller på med. Känner ni av en fördel jämfört med de andra klubbarna i Stockholm? – Min bedömning är att det är extremt attraktivt att spela fotboll i AIK och med all rätt. Jag tycker att vi erbjuder en verksamhet, både kring personal, infrastruktur och tankar, som i stort sett är oslagbar. Samtidigt ställer den också väldigt höga krav och det måste spelare och föräldrar kunna svara upp till, säger Wiklund. Även Ackerman är övertygad om att AIK:s strategi att förädla och ge unga spelare chansen har gett ringar på vattnet. – Jag skulle vilja jämföra det med en spelare som vi värvar utifrån för en massa pengar och som har landskamper och världens bästa cv med sig. Om inte den personen levererar i träning kommer folk att sluta lyssna och tro på honom. Det gäller att visa alla vad man gör och inte snacka. Där är det klart att vi får en fördel, konstigt vore det annars då vi inte behöver snacka. Alla ser vad vi gör. För honom är AIK det givna valet för en ung spelare med stora ambitioner i Stockholmsområdet. – Är du är 16 eller 17 år och har en elitkarriär i sikte är du ju dum om du inte väljer AIK, det kommer både hans mamma, pappa och förmodligen hans klubb även att tycka. Vill du slå igenom så går du till AIK där får man chansen. En risk med att årets AIK släppt fram unga spelare är att dessa tonåringar potentiellt lämnar klubben utan att ha spelat inför sin egen hemmapublik vid något tillfälle. Ackerman poängterar vid flertalet gånger att publikens frånvaro varit en negativ faktor "till 99,9 procent", men berättar att AIK tidigare år haft en intern tanke att låta sina talanger debutera på bortaplan för att slippa pressen. En idé man kunnat blunda för i år. – Det är en liten positiv sida att trycket tas bort litegrann. Det är klart att det är en jäkla skillnad att springa inför tio journalister än 25 000 åskådare på Friends Arena och slå en felpass. Foto: Bildbyrån LÄS MER. Oskar Månsson: AIK I vs AIK II – så står sig truppen 2021 [the_ad_group id="566"]

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription