Som spelare nådde Nenad Djordjevic Champions League och Serbiens VM-trupp. Nu basar han över ett talanglag som ligger på kvalplats i division 1 norra. Fotboll Sthlm träffade mannen Hammarby anförtrott sin framtid för att fråga: hur går det egentligen? [the_ad id="69588"][the_ad id="69590"] Det hade kunnat vara ett klassrum. Indelningen är i alla fall på pricken lik. Längst fram: en hyperseriös trio som arbetar i tystnad. Längre bak: en större klunga som gör sitt för att hänga på. Längst bak: spridda fniss. Men det är inte en skolklass, detta, utan Hammarbys framtid. Tonåringarna som joggar runt på Årsta IP är herrspelare i talanglaget i division 1 norra, som i helgen avverkade Motala AIF med 4–1. Den matchens tremålsskytt, Jusef Erabi, håller såklart till längst fram i klungan som joggar runt plan. Stämningen förändras när spelarna joggat klart och gör sig redo för träningspassets första sekvens med boll. Då bryter en tystnad ut och en seriositet tar vid. Lagets tränare Nenad Djordjevic, en före detta försvarsgeneral iförd svart vindjacka, sprider ett allvar omkring sig. Snart är det enda som hörs det dova ljudet när fotbollssko möter fotbollsboll, känguruläder mot syntet, och Nenad Djordjevics barska stämma som instruerar i vilken ordning spelarna ska använda sig av vänster och höger fot. Så hålls det på innan laget går över till en possessionövning, där bollen ska flyttas på små ytor, fortfarande med Nenad Djordjevics instruktioner som enda ljudkälla. När sedan två mål ställs upp med näten mot varandra, och HTFF-spelarna spelar okonventionellt tvåmålsspel ställer sig serben vid långsidan. “Bra oranget!”, “bra grönt!”, är det enda som hörs upp till Årsta IP:s balkong. [caption id="attachment_73722" align="alignnone" width="1000"]

Fulltaligt. Under försäsongslägret hade sällan Nenad fler än tolv spelare att tillgå på träningarna. Nu är HTFF truppen fulltalig, förutom Bayéré Loué (beräknad prognos: tillbaka om två, tre veckor) och Leon Hien (Nenad: "Efter sommaruppehållet har vi en tydligare bild").[/caption] Där står också Mikael Hjelmberg, chefsscout i Hammarby. Han är nöjd med Nenads insatser i HTFF. – Alldeles utmärkt. Han är på Årsta varje dag, så vi pratar fotboll med honom, Mange Österberg, Mille Olsson och Martí i gemensamma möten. Samarbetet funkar jättebra. Han gör ett bra jobb med spelarna och laget. För närvarande ligger HTFF på negativ kvalplats. Det var i de regionerna av tabellen som laget rörde sig under fjolåret och i år helst borde undvika. Mikael Hjelmberg hade förväntat sig en annan placering och fler poäng. – Resultaten har inte speglat prestationerna, om jag säger så. Vi borde ha haft några poäng till. Samtidigt är det så det är, jag är inte särskilt orolig. Segern senast (hemma mot Motala AIF) var fullt logisk. Vi gör inte en superbra insats, men det räcker till en 4–1 seger. Av erfarenhet är min känsla att unga lag brukar vara bättre under hösten än på våren. Inför säsongen sa Hjelmberg att målet med årets HTFF-trupp är att två spelare ska flyttas upp till a-truppen under säsong eller inför nästa. Än är det för tidigt att besluta om någon ska upp redan i sommar, tycker scouten, men några av ungtupparna utmärker sig. – Adjei har varit bra. Ludde Svanberg har gått från klarhet till klarhet. Vänsterbacken Diaby bidrar med stabilitet och är seniormässigt bra. Vad har vi mer? Fredrik Hammar jobbar på, han blir en viktig motor. Erabi gjorde tre mål senast, det var skönt för honom. Vi kommer behöva göra en halvårsanalys, sen har de en hel höst på sig. Det kommer hinna hända mycket. Senare ska Nenad Djordjevic förklara att den här träningen, som kommer dagen efter en ledig dag, egentligen mest är för att spelarna ska ha roligt och inte behöva bry sig om taktik. Än har han inte talat om det för mig, och inte heller Jusef Erabi, vad det verkar. Plötsligt tar anfallaren emot en boll på bröstet, felvänd nära mål, kastar sig bakåt och slungar upp de muskulösa benen i luften för att slå in en cykelspark. Det är Erabis fjärde mål under den här smålagsspelet, fler än någon annan. Efter att träningen avslutas får Noah Tesfai Negash en åthutning av Mille Olsson för att han stått och väggat mot en betongvägg. Bollen kan ta skada om den slås mot järnräcket. Jusef Erabi kompletterar tillrättavisningen med att han hört det där tusen gånger av Mille. Att Mayckel Lahdo stått och väggat i tjugo minuter mot precis samma vägg när HTFF tränade är det ingen som tagit notis om. A-lagsprivilegier? Mayckel ler mest till svar. Mayckel Lahdo är på Årsta och kör extra så ofta att Martí Cifuentes som kommer förbigående undrar om 19-åringen är hemlös. Ändå finns det något nästan vördnadsfullt över hur HTFF-spelarna tar emot sin gamla lagkamrat. En efter en går de fram, skakar hand med och berömmer Mayckel för hans insats mot AIK i helgen. Alla är överens om att Lahdo var dominant mot Erick Otieno. – Ska det där vara allsvenskans bästa vänsterback?!, utbrister en av dem. – Mayckel, du skojade med honom. Du var för taskig, säger en annan. Mayckel ler överslätande. Han tycker själv inte att han var så bra, för det skulle han behövt göra några poäng. Att han löste en straff som Darijan Bojanic missade är det ingen som kommer komma ihåg om några år. – Och han Sotte också, Papagiannopoulos... Han är en kluns. Riktig kluns, säger en tanig HTFF-spelare och trixar med bollen. Ungdomarna försvinner iväg för att äta lunch, sist av plan är tränaren Nenad Djordjevic. Som varje sann fotbollsarbetare bär den gamla mittbacken svarta copa mundial. Om han uppfattades som sträng på plan är han nu avslappnad utanför den. Han visar upp det lilla arbetsrum (nio kvadratmeter, kanske?) HTFF huserar i och erbjuder kaffe. Det är inget måste, svarar jag. – Allt är ett måste. Vi måste träna, vi måste vinna, vi måste dricka kaffe, säger Nenad och försvinner upp en våning. [caption id="attachment_73724" align="alignnone" width="1000"]

Nenad Djordjevic har under karriären mestadels tränat ungdomsspelare och säger att han trivs i HTFF. Tävlingsmänniskan i honom saknar dock seniorfotbollen.[/caption] Nenad Djordjevic fotbollsresa var “precis som varje fotbollstalangs”, säger han själv. Han föddes i Belgrad, växte upp i stadsdelen Zemun och spelade för högstadivisionslaget Obilic tills han värvades av Partizan Belgrad. – Jag hade bra stunder där, minns Nenad Djordjevic. Jag fick uppleva riktig fotboll och stora matcher. Vi spelade i Champions League, mötte Real Madrid, Olympique de Marseille, Porto. Året efter spelade vi kvartsfinal i Uefacupen. Sen fick jag vara med i VM i Tyskland och därefter flyttade jag till Japan. Nenads fru var svenska, och efter ytterligare en vända i Partizan och ett till utlandsäventyr i Ryssland flyttade familjen till hustruns hemstad Kalmar. Nenad, som är uppvuxen i Belgrad och bott i Tokyo, var inte van vid att bo i en så liten stad, men trivdes fort bra ändå. Han uppskattade att barnen hade nära till skolan och ville avrunda karriären i Kalmar FF. – Det var lite annorlunda från var jag hade spelat innan. Första veckan fanns inte kläder för mig, jag fick låna någon annans. Men det var inget jag tyckte var särskilt negativt, det var bara en ny situation. Det måste ha varit konstigt från ryska ligan komma till den miljön? – Jag har aldrig sett mig själv som en stjärna. Det var bara en ny situation som jag fick lära mig av. Alla klubbar har olika förutsättningar, och jag var glad att prova något nytt. Det är det jag försöker förmedla till de unga spelarna jag tränar idag. Var alltid ödmjuk, var glad att du får träna, var glad att du får göra det du gör. Vilka spelare i HTFF har imponerat på dig vad gäller inställning? – Williot. Jag kommer ihåg förra året i a-laget när han slog igenom, han har samma ödmjukhet då som nu. När stora klubbar scoutar och hör av sig svävar han inte iväg, han förblir samma ödmjuka kille. Det är därför jag älskar honom så mycket. Om jag ber honom att spela en match med HTFF i helgen, då skulle han bara säga att det blir kul. Det blev tre säsonger i Kalmar innan Nenad Djordjevic la av. Då var han trött på fotboll, tog en paus, testade lite med IFK Berga innan han insåg att kroppen som en gång spelat VM inte längre höll för division 2. Han började som ungdomstränare i Kalmar Södra, fortsatte i KFF, flyttade hem till Belgrad för att jobba med U-19-landslaget. Sen hörde Milos Milojevic av sig. De två serberna hade lärt känna varandra när de båda bodde i Sydsverige, och Nenad tog för vana att kolla Mjällbys matcher. Han tyckte att Milos hade riktigt bra tankar kring fotbollen och de två tränarna utböt träningsupplägg och taktiska funderingar med varandra. Att komma till Hammarby var ett enkelt beslut. – Det var spännande, min första upplevelse av seniorfotboll som tränare. Jag visste ganska mycket om Hammarby för jag hade mött dem med Kalmar. Det är en fantastisk klubb med fantastiska supportrar som påminner mig om Partizans. De brinner för klubben. Hela föreningen är riktigt bra, men guldet är supportrarna. Jag respekterar alla, AIK har sina egna, Djurgården har sina, men jag vet inte, det är något speciellt band mellan Hammarby och supportrarna. Det är svårt att förklara, men jag menar det på ett positivt sätt. Varför stannade du när Milos lämnade för Malmö? – Jag hade kontakt med Jesper, som pratade om projektet, Hammarby och unga spelare. Det gjorde att jag tog beslutet att stanna. Projektet med HTFF är riktigt bra, jag tror inte att någon annan i Sverige har kommit lika långt med det. Det var det som motiverade mig. Det kändes inte som ett nedköp att gå från seniorfotboll till ungdomsfotboll? – När man går från en nivå till en lägre får man ändra sitt mindset. Men jag har anpassat mig med förväntningarna. Jag kan inte ställa samma krav på spelarna i HTFF som på Darijan Bojanic, Ludwigson, Astirt, Abbe. Även om de är unga ska vi kräva mycket av dem, skillnaden är att man får vara lite mer pedagogisk. Ni ligger på 14:e plats efter sju omgångar, var det där du trodde att ni skulle ligga? – Min mentalitet är alltid den högsta. Jag vill ligga topp ett men man måste vara realistisk och du vet, poängen med det här projektet är att klara sig kvar i ligan och att de unga spelarna blir bättre och bättre. Hittills har HTFF bland annat mött Gefle, Sandviken och Örebro Syrianska, som placerar sig på plats ett, två och tre i tabellen. Men Nenad Djordjevic vill inte tillstå att spelschemat varit för tufft. – Serien är ganska jämn, vårt lag kan slåss med alla i serien. Vi kan vinna mot alla och förlora mot alla, för spelarna är i den åldern där allt kan hända. Men ta en match som Forward hemma. Vi leder i 75 minuter, har full kontroll, skapar hundra chanser, sen tappar vi koncentrationen i två minuter och förlorar matchen. Det är det som är skillnaden mellan ungdomsfotboll och seniorfotboll. Vi försöker spela bra fotboll, utvecklande fotboll, som vårt a-lag spelar nu. Jag vill att vi ska efterlikna Hammarby, för vi är lilla Hammarby. A-laget är vår inspiration. Ditt jobb är både att se till attt laget stannar kvar i serien och att utveckla spelarna. Hur balanserar du det? – Vi måste ändra lite. Det handlar om att jobba mer individuellt än kollektivt. Vi har ganska många med potential som behöver extramoment för att utveckla sin profil. Då får man jobba lite mer individuellt, både på plan och av plan, med videoanalys för att se till att de utvecklas. Men rent konkret, säg att du kan välja mellan att spela Charbel Georges för att ta poäng och Aziz Harabi för att han behöver utveckling. Hur väljer du då? – För att de unga spelarna ska känna sig trygga och göra det som utvecklar dem måste vi kanske ha en eller två, kanske tre, erfarna spelare. Det är det som Charbel erbjuder. Han kommer till oss och har en bra personlighet. Han lär ut spelarna hur de ska tänka för att vinna. Man pratar ofta om att någon är en talang för att han har bra fötter, bra fysik eller bra mentalitet. För mig är talang att ha hela paketet. Inte bara det ena, du ska ha allt. Mentalitet kan man jobba upp på träning, men den största bekräftelsen är matcher. Om vi tar den generation som kommer upp nu och som ifjol vann P19-allsvenskan, de är vana vid att vinna. Nu ska de uppleva första förlusten, första besvikelsen. Efter Sandviken (förlust 1–2, avgörande målet släpptes in i 83:e minuten) sa vi till varandra att ingen kommer hjälpa oss härifrån. Det är upp till oss att ta oss igenom detta. Jag är jätteimponerad av hur laget gjorde det, de kom tillbaka starkare och jobbade hårdare. Det bygger karaktär, men för att få de reaktionerna är det bra att ha äldre spelare i laget. Under fjolåret kunde man höra att truppen brast i seriositet under träning och match. Är det bättre nu? – Ibland är det fortfarande kvar, men jag gör allt för att det ska ändras. För mig spelar det ingen roll om vi kör en lätt träning eller ett hårt pass, jag vill att vi ska vara mentalt närvarande på träningen. Det är det jag ställer krav på. Vi är inte på topp än, men jag pushar dem och gör allt möjligt. För mig går det inte att spela om man inte varit 100 procent på träningen. Nenad Djordjevic vill inte uttala sig om några spelare som imponerat särskilt mycket hittills under säsongen, inte heller om han tror att några ligger särskilt bra till för att flyttas upp. Om det händer är det en kollektiv process för att hitta en ersättare. – Den delen gör vi tillsammans, från Jesper, Micke, Martí, Imad och så jag. Om Jusef lämnar är tanken att nästa från U19 ska vara där. Men det är klubben som tar sådana beslut, jag är inte så involverad. Du har flera spelare som tränat eller tränar med a-laget, men matchas i HTFF. Hur håller man deras motivation uppe för matchspel i norrettan? – Det är det som är frågan. Det är inte lätt, men vi försöker alltid hitta en väg framåt. Mitt jobb är att försöka hålla spelarna motiverade, att lyckas förklara för dem att de måste göra sitt bästa oavsett i vilken trupp eller i vilken serie de spelar. Men därför är samarbetet med Imad och Martí så viktigt. Om en spelare inte spelat bra eller inte tränat bra, då flyttar vi inte upp honom. Då tar vi någon annan den veckan, och så får Imad förklara vad som behövs. I februari beskrev Imad Khalili sin roll i Hammarbys tränarstab som breakthrough coach. Han ska ta hand om de spelare som riskerar att fastna i ett ingenmansland mellan HTFF och a-laget, som Jusef Erabi, Ben Engdahl, Alper Demirol, Fredrik Hammar och Nathaniel Adjei, som alla tränar med a-laget i varierande utsträckning, men också spelar matcher i division 1. – Den viktigaste rollen mellan HTFF och a-laget är Imad Khalili, säger Nenad. Han är en jätteviktig länk. Med honom har jag daglig kontakt gällande de spelare som tränar både med mig och a-laget. Han är en fantastisk person. Märker du av några kulturella skillnader mellan serbiska och svenska ungdomsspelare? – Jag skulle säga att det är många grejer som svensk fotboll och svensk mentalitet har som vi i Balkan inte har. Till exempel är jag imponerad av hur de tar sig an lagarbetet. De har en vinnarmentalitet, de ger aldrig upp. Svensk mentalitet är bra för träning också, spelarna vill alltid träna, de gör alltid ett bra jobb. På Balkan är spelarna lite mer skickliga. De är starkare som individer, men många starka individer funkar inte alltid i samma grupp. Där kan man lära sig något från Sverige. Hur säker är du på att stanna kvar i serien? – Säker kan man aldrig vara, men jag tror att vi kommer göra det. Säkert finns inte i livet. Men jag tror att vi klarar av det och det är därför jag är här. Jag hoppas det blir lätt, men jag vet inte. Vi ska göra jobbet som vi satt framför oss.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier