I år väntar sig Andreas Brännström ett AIK som spelar snyggt, har det tufft mot topplag och inte mår bra på dåliga gräsplaner. Pågår det en kulturrevolution på Karlberg? [show_ad id=3] Matsalen på Karlberg är tom den här onsdagseftermiddagen, förutom Johannes Wiklund som inspekterar en stor plywoodvägg framför köket. Det är ett pågående renoveringsobjekt efter en fuktskada, och på plywooden har någon hängt upp vackra, inramade fotografier på Råsunda, Alexander Isak och Daniel Tjernström. Men den skänker ändå en ruffig atmosfären till matsalen, där Andreas Brännström och Mesut Meral håller kafferep. I en konditorilåda i en av kylerna hittar tränarna en tårta. Den går i färgerna rött och grönt, och ovanpå marsipanlagret finns bilder på brasilianska Fluminenses spel. Det är den assisterande tränaren Martin Falks nya favoritlag, förklarar Mesut Meral och slevar stående i sin tårtan: – Han har ett favoritlag i varje land. Nu har han snöat in sig på Fluminense, säger Meral. Men det är inte Fluminense snirkliga emblem eller gungande läktare som Falk fallit för, tränaren har inte gått och blivit supporter. Snarare är det lagets säregna spelsätt och presspel på små ytor som intresserar ("alla andra lag vill göra planen så stor som möjligt, men Fluminense vill krympa den", förklarar Brännström). Under våren har Falk flera gånger lyft Fluminense när tränarteamet plus Andreas Janmyr suttit och diskuterat AIK i på Karlberg. När de andra ledsnade på att höra om brassarnas förträfflighet svarade Falk med att beställa den specialbakade tårtan. Bilderna på marsipanen är inte slumpmässigt utvalda, de är taktiska situationer som Falk tycker är särskilt intressanta. – Det är ju vi i tränarteamet och Janmyr som sitter i grottan och diskuterar. Mycket av det vi gör kommer därifrån. Men det är ju också bra om man kan ha en miljö... När det är jobb är det jobb, men man måste också kunna ha en lättsam stämning. Det här var ett exempel, säger Andreas Brännström och slår sig ned i ett kontorsrum med tårtbit och kaffe. Om några dagar spelar AIK allsvensk premiär mot Halmstads BK. Analysen av lagets cupmatcher är klar, och den är både positiv och negativ. – Vi är väl det bättre laget i alla fyra matcher, sen kan man konstatera att i de matcher där vi inte är det mycket bättre laget vinner vi inte. Det är en sak att ta med sig in i serien. Det kommer komma dagar där det är ganska jämnt. Då måste vi hitta ett sätt att vinna såna matcher också, säger Brännström. Framförallt har tränarstaben reagerat på att motståndarlag "springer igenom" AIK. Det är inte signifikativt varken för hur Gnaget eller Brännströms tidigare lag sett ut de senaste åren. – Det har väl varit ett problem att få ihop de centrala ytorna och stänga ned dem. Gör man inte det så får motståndaren komma högt upp i plan och då vinner man tillbaka bollen ganska sent, varpå man får anfalla långt från motståndarnas mål. Det blir få enkla mål. Varför har ni det här problemet? –Det är väl en kombination av spelartyper och samhandling. Vi har många bra egenskaper i truppen, men "bollvinster centralt" står inte på många spelares cv:n. Det andra är väl hur mycket laget spelat ihop. Senast hade vi Magashy, Jimmy och Bilal, Abdi i andra halvlek. De har inte gjort många matcher ihop. Lite hör det väl till. Är du oroad över att ni saknar en bollvinnare? – Det går att spela utan, men då måste man vara jäkligt bra. Det finns inte utrymme för att ha en dålig dag. Du får inte de här enkla bollvinsterna och de enkla anfallen, du måste göra väldigt bra saker. Det är väl på gott och ont. När vi gjort mål och skapat målchanser, då är det ju nära team goal of the year. Men det är ett väldigt svårt sätt att vinna matcher på. Rätt ofta mot Varberg funkade det, men det är ett väldigt svårt sätt att vinna många matcher på. Egentligen är problemet nytt i AIK. Just en central bollvinnare har man ju i Aboubakar Keita, men ivorianen klev ut skadad efter blott en halvlek i debuten, cupderbyt mot Hammarby. Prognosen är dyster: i värsta fall sex veckor, enligt Mesut Meral. – Vi får ha en annan profil nu när Keita är borta. Vi får ha en sexa som är nära att vara en åtta, Keita är en sexa som var nära att vara en mittback. Hur ska ni lösa att han är borta? – Vi kan spela Bilal där, men det är också lite slöseri. Han kommer lösa det ganska bra, men samtidigt har han otroliga lungor. Han kan göra 14 kilometer i en match, så då är frågan om vi vill sätta fast honom som defensiv mittfältare. Särskilt när han har börjat hitta rätt. Han har gjort lite mål på sistone för att han har den här förmågan att hitta rätt i attraktiva ytor. Det vill vi inte ta bort. Jimmy har också spelat där, som är extremt skicklig med boll, men vi har haft lite problem defensivt. Nu spelade vi fyra centrala mittfältare senast i andra halvlek, då kan man lösa det ganska bra genom att vara många. Tror du det här blir ett problem mot topp sex-lag som står högt eller mot botten sex-lag som stänger ytor? – Det kan vara problematiskt även mot bottenlag, just för att det blir någon form av kontringsskydd där man har spelare som balanserar laget snarare än avgör matcherna framåt. Har man många bollvinster förlorar man inte så mycket på att överbelasta centralt, men det är inte för att överleva som vi vill ha fyra innermittfältare. Då har vi lite andra svagheter. Hur högt höll du Jesper Ceesay? – Det är en bra kille som jag tror kan ha en bra fotbollsframtid. Jag tror inte det finns någon på Karlberg som har ett ont ord att säga om honom, han gjorde mycket bra här. Hade du velat kunna tillgå honom som spelare? – Han startade ju en match i cupen. Han var i högsta grad aktuell, så klart. Känns det då trist att han lämnat? – Det känns alltid trist när spelare lämnar. Jesper är en jävla härlig kille så det blir dubbelt. Men samtidigt var han också i ett sådant skede där han var ordinarie i ettan för två år sedan men spelade väldigt lite förra året. Då är det upp till både spelare och agent att ta ett beslut. Det är klart att vi kan säga nej, men att tvinga kvar någon är också svår Dessutom saknas i Andreas Brännströms ögon en till spelartyp: en presstark offensiv spelare. – Vilka är de bästa presspelarna i världen? Det är inte de stora killarna. Det är ofta en offensiv spelare med en jäkla dynamik i kroppen, som kan accelerera sju meter, tvärstanna och riktningsförändra. En sån klistrar sig fast på en bollhållare, för att han klarar av höga hastigheter. Det är det som jag brukar kalla elitfys: att kunna vända, vrida och tvärbromsa många gånger. Vincent Thill har det, men ganska få andra. – Thill spelar lite längre ned än Fischer och Elias, men han ger oss lite annat. Han är bra på att söka upp ytor, otroligt bra när vi tappar bollen. Det ser man också i hans statistik. Var vinner vi bollen mot Västerås? Det är runt honom eller Rui, de har de förmågorna på något sätt, att inte släppa ut motståndarna ur ytor de väl klivit in i. Jag tror att Thill främst ses som en offensiv spelare, men han är kanske vår bästa presspelare. Under vinterfönstret har AIK flyttat upp en del yngre förmågor, men också gjort stora investeringar i erfarna spelare. De minst tre försäljningsbara spelarna som i snitt ska finnas i varje elva enligt fjolvårens visionsarbete är nu inte helt lätta att identifiera. Bilal Hussein, som sitter på utgående kontrakt? Alexander Fesshaie, som konkurrerar med mer etablerade John Guidetti, Viktor Fischer och Omar Faraj? Rui Modesto, som i höst fyller 24? Robin Tihi, som verkar vara fjärdevalet som mittback? – Visionsdokumentet gäller fortfarande, slår Andreas Brännström fast. Dit ska vi. Sen om det är fem unga i premiären eller två, där kommer det skifta lite. Det blir inte 30 matcher med prick tre spelare. Men vi sålde rätt många unga i vintras och det tar lite tid att få allt på plats. Eller så går det jättefort. Se på Fesshaie, det var inte många som räknade med honom för någon månad sen. Men han börjar röra på sig och så vidare. 9 januari kunde man inte säga att det skulle vara han, men just nu går han bra. Det kan gå fort i den åldern. Sen måste vi också, om jag ska lägga till något, tänka på hur vi agerar truppmässigt. Ibland kan det vara bra att inte värva mer för att inte stänga en position helt. Nyckeln blir att inte ha unga spelare som konkurrerar om samma positioner, vilket enligt Brännstrröm Calvin Kabuye och Alexander Fesshaie gjorde tills den förstnämnde lånades ut till Östersunds FK. – Kabuye hade ändå ganska mycket erfarenhet av seniorfotboll. Det kan vara tuffare då att fastna på en bänk när man varit ordinarie, än om man nyss kommit från juniorlaget. Då har man lite tålamod. Sen får vi utvärdera det i sommar, hur mycket speltid har det blivit? Då ska vi ta något annat beslut. Hur ser du på Alexander Fesshaies försäsong? Han har varit lite småskadad, men gjorde nu två mål i genrepet? – Exakt. Det gäller både honom och Abdi egentligen, deras första steg är att vara tillgängliga, för de ska spela fotboll i förhoppningsvis femton år till. Det gör en jäkla skillnad om man en väldigt stor procent av de femton åreen är tillgänglig. För dem handlar det om att göra de tråkiga sakerna: att vara i gymmet, att göra prehab, att käka och sova. Om de kan ge sig själva den möjligheten så finns det otroligt mycket potential. Har båda gjort det under årets första tre månader? – Det har varit både småskador och sjukdomar, då har det inte blivit så mycket speltid som det kanske borde. Det är väl deras läxa från det här. De behöver dra i varenda tråd. Kan jag göra någonting mer? Kan jag ändra någonting? För att båda har väldigt mycket fotboll i sig. Men även med skador kan man ju sköta rehab och äta och sova bra. – Så är det. Det blir deras utmaning. Att vara extremt seriösa och tillgängliga. Dessutom fortsätter talanger komma underifrån. Under onsdagen gjorde Allen Smajic, född 2006, sitt första pass med AIK:s a-lag. Innermittfältaren kom från Landskrona tidigare i år och har visat framfötterna, men är än så länge inte helt nära en plats i a-truppen. – Inte ännu, men det kan gå fort. Just nu har vi sju borta med landslag, då är det en bra chans för de ännu yngre att testa på. Med fyra dagar kvar till premiär har Andreas Brännström en klar bild av var hans lag står. Mot sämre motstånd briljerar man, men mot bättre lag räknar han med utmanande matchbilder. AIK 2023 kommer åtminstone inledningsvis vara ett lag som njuter av stort bollinnehav och offensivt spel, men som inte mår lika bra när man möter topplag som är bra på att försvara. Hur nära ligger AIK där Andreas Brännström trodde att laget skulle vara i slutet av mars när han tog jobbet? – Det är en bra fråga. Jag hade nog hoppats att vi skulle ha lite tydligare stabilitet. Att vi skulle ha kommit lite längre där. Samtidigt nådde vi ganska snabbt en nivå där vi smashade de sämre lagen, och det krävs något för det också.Vi har gjort en hel del mål om vi möter Superettanlag. Det är inte bara städa av dem, men det har vi gjort i de allra flesta fall. Vi har väl 9-0 på de senaste tre matcherna mot Superettanlag. 6-0 i alla fall och Varberg städade vi också av. Så vi har en höjd i laget som är bra, men däremot så är vi lite valpiga, skulle jag säga, i perioder. Exempelvis mot Hammarby dominerade AIK spelet, men utan att få hål på de grönvita, menar AIK:s tränare. – Det är ganska få lag som åker till Tele2 och dikterar matchbilden. Det var länge sedan jag såg det. Så det är positivt. Sen går det ändå lite för långsamt för oss för att vi verkligen ska öppna dem. Vi spelar lite u-fotboll, brukar jag kalla det. Du spelar bollen längs med ett U från sidlinje till sidlinje, det blir många possessionsekunder men det blir lite för få gånger man hotar dem på riktigt. Men hänger det ihop att ni är så farliga mot på pappret sämre lag och att ni är vana vid att kunna ha långa sekvenser med boll? – Där är vi rätt skickliga. Men det är ju inget ändamål i sig, det det ska leda till något. Men mot Hammarby så borde det ha lett till lite fler chanser. Tror du det här är året då ni på ett Serie A-lagsvis slaktar de sämre lagen och sen kan kryssa till ett SM-guld mot topplagen? – Det vore en bra väg. Sen ska man veta att det är skillnad mot att gå in på gräset i de här första matcherna. Jag gissar att ibland kommer gräsplanerna att se sådär ut. Då har du inte samma fördel av att vara lite bollskicklig utan det blir mycket mer kamp. Det är ju precis det ni kommer möta nu i Halmstad. – De kunde inte ens spela genrepet, på den så det är väl ingen vågad gissning att det blir annorludna. Det är det jag menar här, vi har varit lite valpiga. Vi behöver bli bättre på att anpassa oss. Det kan säkert komma soliga dagar när gräset är kort och vattnat och superfint och vi kan visa våra bästa sidor. Men ibland ser det inte ut så, ibland är det konstgräs och ibland är det en åker. Du behöver hantera flera saker än det man tänker sig. Hur ska ni få in det i truppen? – Det är sådana saker vi pratar väldigt mycket om nu. Vissa matcher vinner du på dina styrkor, men vi behöver förstå att så kommer det inte se ut i 30 omgångar. Vi behöver hitta andra sätt att ta poäng på. Hur tror du att det går mot Halmstad? – Premiären är alltid speciell. Försäsongen blir inte så mycket värd, det är lite som en ny sport, speciellt de här gräsmatcherna på bortaplan. De brukar inte bli så vackra, jag tror inte att det blir spelmässigt en match att minnas. Det blir vår utmaning, att hitta en väg i den här matchen för att vinna. Det låter inte på dig som att du har det som favoriter i den här matchen. – Det är klart att jag tror på oss, men jag tror att det blir en väldigt jämn match. Jag tror inte att något lag kommer vara särskilt dominant i långa perioder. Lite typiskt premiär kan man säga. Självmål, den gamla AIK-vännen, avgör? – I en premiär tar man det.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription