De unga spelar för lite, de etablerade håller inte samma nivå som i fjol. Då får man varken ekonomisk utväxling eller sportslig prestation på truppstrategin. Hammarbys unga satsning är kanske Allsvenskans mest spännande inriktning på pappren, men för stunden utförs den bara halvhjärtat. [show_ad id=1] I år är året Hammarby bygger om. Snittåldern på spelarna som lämnade i vintras var 25,3 år, snittåldern på ersättarna var 21,3. Det pratades på medlemsmöten om yngre genomsnittsålder som en av de viktigaste framgångsfaktorerna på sikt, om att bygga truppvärde med yngre spelare och när jag träffade Jesper Jansson i Marbella sa han att han kollat mycket på Red Bull Salzburg och funderat över varför ingen svensk klubb försökt sig på något liknande. Hammarbys strategi var... – Ingen total revolution, men vi investerar väldigt tydligt i att bygga ett truppvärde, enligt Jesper Jansson. De mest omskrivna och uppsnackade Hammarbyförvärven, de som fick kosta mest pengar och energi, var unga spelare: August Mikkelsen och Viktor Djukanovic hämtades in, den västafrikanska trion Sabo, Fofana och Alioum fick sina kontrakt. De mer rutinerade spelarna, Tesfaldet Tekie, Adi Nalic och Simon Strand, hämtades in billigt. Ett kort avtal skrevs med Anton Kralj i syfte att hålla en plats ledig för Noah John. Det är ingen dålig omvärldsanalys som Hammarby gjort. I ett blogginlägg från våren 2022 går Kristof Vogel igenom sex klubbar som överpresterar sina finansiella förutsättningar över tid. Det rör sig om the usual suspects: Liverpool, Ajax, Benfica, Borussia Dortmund, Bodö/Glimt och Red Bull Salzburg. Samtliga kännetecknas av att de ökar truppvärden över tid genom att köpa och förädla unga spelare. Men klubbarna som är framgångsrika på att sälja spelare vidare är inte bara slipade runt förhandlingsbordet och vassa på träningsanläggnignen: de har också låga snittåldrar över tid. De tre europeiska klubbar med störst transfernetto de senaste tre åren, Lille, RB Salzburg och Ajax, har en snittålder på prick 25 år. De hade varit Allsvenskans näst yngsta lag. Därför var det intressant att notera CIES senaste rapport, där det framkommer att Hammarby trots sin omtalade unga satsning bara är Allsvenskans delat fjärde yngsta lag, med en genomsnittsålder som ligger närmare det sjunde äldsta Elfsborgs än Sirius, Allsvenskans yngsta lag. Hur väl följer egentligen Hammarby sin strategi? Vilka möjligheter har de att få utväxling på den unga satsningen? För att räkna ut hur väl Hammarby efterlever sin satsning ritade jag upp en Projekt 500-inspirerad graf över spelade minuter och ålder. Därefter har fyra zoner identifierats, som är tänkta att ge ett hum om hur försäljningsbar en spelare är och hur mycket denne bidrar sportsligt. För att se hur Hammarby jobbar med värdeutveckling i truppen har jag tagit fram ett nyckeltals-index (KPI), som bygger på faktorerna ålder, kontraktslängd, speltid och position. KPI:et motsvarar storleken på cirklarna i grafen nedan.

De olika fältens position och storlek är alltså tänkt att visa på hur truppsammansättningen ser ut. I det gröna fältet hittar vi spelare som är unga och spelar mycket, i det gula fältet unga spelare som inte etablerat sig än, i det blå fältet etablerade spelare som spelar mycket och i det röda fältet spelare vars ålder inte indikerar något försäljningsvärde och som heller inte spelar mer än 70 procent av minuterna. Det statistiska underlaget är samtliga spelare som lämnat Allsvenskan de senaste tio åren, vars snittpriser efter ålder finns illustrerat på de här graferna. Underlaget är taget från transfermarkt: jag har räknat bort de spelare som gått som bosmanfall och de spelare som transfermarkt inte har några summor på.

Den tydligaste grafen är i mitt tycke den med åldersspann, eftersom åldersspannen har ett större statistiskt underlag och därmed ett tydligare snitt. Som vi ser är en spelare som enklast att sälja i de senaste tonåren, varefter priset planar ut. Det går dock att sälja spelare upp till 25 års ålder, men de spelare som de senaste tio åren inbringat större övergångssummor är de som varit nyckelspelare i sina lag: Leo Väisänen, Aslak Fonn Witry, Viktor Claesson. Så låt oss jämföra Hammarbys diagram 2022 med årets.

Vid en jämförelse av Hammarbys diagram i år med fjolårets slås jag av tre saker som är oroväckande för den unga satsningen: För det första har många spelare i det blå spannet försvunnit. Det innebär, tillsammans med Hammarbys låga stabilitetsvärde (Allsvenskans fjärde största spelaromsättning enligt CIES), att laget har förlorat rutin, erfarenhet och relationer, vilket borde påverka resultaten negativt. Stor ekonomisk omsättning hänger dock ihop med sportsliga resultat, så att spela unga spelare och offra kortsiktiga resultat kan i många fall löna sig i längden när intäkterna kommit. Men, som vi ser på den här grafen... [caption id="attachment_95892" align="alignnone" width="1364"]

Hammarbys tio största försäljningar sedan återkomsten till Allsvenskan 2015 och de spelare under 22 som fått speltid 2023.[/caption] _______________ ...är, för det andra, andelen gröna spelare liten. Det är just nu bara Dovin och Djukanovic som kommer upp i tillräckligt många minuter för att man ska kunna hoppas på en Williot Swedberg-försäljning. De fyra största unga försäljningarna som Hammarby har gjort historiskt sett, Williot Swedberg, Akinkunmi Amoo, Odilon Kossounou och Aziz Ouattara Mohammed, spelade alla mycket och hade höga KPI:n. Det stämmer att Hammarby har många unga spelare i truppen. Men det är inte det enda som spelar in. Historiskt är skillnaden stor på övergångssumman mellan de som spelar och inte. Av de 22-åringar som lämnade de allsvenska 08-klubbarna de senaste tio åren är det bara två som spelat mindre än 50 procent av minuterna och inbringat transfersummor: Anton Salétros och Bojan Radulovic, dessa två till ett genomsnittspris på fyra miljoner. De 22-åringar som lämnat och som spelat mer än 50 procent av minuterna inbringade i genomsnitt 19 miljoner kronor. Ålder är inte det enda som avgör en spelares värde, speltid är också viktigt. Hammarby har en mängd unga spelare, men bara två som spelar tillräckligt mycket för att åtminstone historiskt sett trigga stora köp. Att den ena är en målvakt, den i genomsnitt mest svårsålda spelarkategorin, och den andra en spelare utan EU-pass talar inte heller väl för att Hammarbys unga satsning kommer ge ekonomisk avkastning nog för att motivera kortsiktiga poängtapp. För det tredje är antalet röda spelare nästan lika stort som i fjol, även om många äldre spelare lämnade i vintras. Om vi räknar in Hammar och Mikkelsen, två 22-åringar som ligger på gränsen, hamnar de i fel zon, de med. Att ha ett stort antal spelare i den röda zonen är negativt av flera skäl. Dels har de förmodligen bra kontrakt, för fotbollsspelare tar betalt för vad de har gjort, inte för vad de kommer göra, som en scout en gång förklarare till undertecknad. För det andra kommer de förmodligen inte bli mycket bättre på plan och som redan etablerat saknar de försäljningsvärde. Om de dessutom inte spelar tillräckligt mycket för att bidra sportsligt, då kan man konstatera att Hammarby inte får utväxling på investerat kapital.

En annan oroväckande faktor för Hammarbys truppbygge i år är de låga KPI-värdena som spelarna har. Av Hammarbys spelare är det bara tre som har ett KPI-värde på över 0,4, och av dem är bara en under 20 (Viktor Djukanovic). Hammarbys fyra största unga försäljningar har ett snitt-KPI-värde på 0,44. Det tyder återigen på att även om Hammarbys trupp är full med unga talanger spelar de för lite för att verkligen få ett högt marknadsvärde. I år har Hammarby försökt bygga sin trupp efter RB Salzburg/FC Midtjylland-inspiration. Det är något positivt. Över tid är den faktor som tydligast korrelerar med sportslig framgång en klubbs omsättning, och det enklaste sättet för en svensk klubb att öka sin omsättning är att sälja spelare. Allsvenskan är notoriskt jämn, så att kräva guld eller kräva Europa är inte särskilt rimligt. Det enda man kan kräva är att klubbarna ska sätta en sportslig strategi som man vet kommer leda till ekonomisk och därigenom sportslig framgång i längden. Det har Hammarby nu gjort, men bara till viss del. Unga, lovande spelare har fått förtroende i form av a-lagskontrakt, men de har inte fått tillräckligt mycket speltid på plan för att på sikt vara försäljningsbara. Den har istället gått till spelare som redan fanns i truppen, eller billiga värvningar som inte höjer nivån på laget. Då blir säsongen varken hackad eller malen. De unga spelar inte tillräckligt mycket för att säljas och de äldre spelarna håller inte samma nivå som de som lämnat. Värvar man en ung trupp men spelar de äldre som skohornats in, då har man ett lag som varken infriar sin potential ekonomiskt eller når några särskilda höjder sportsligt. Men allt är inte jämmer och elände för det. I August Mikkelsen, Moustapha Sabo, Jusef Erabi, Alper Demirol, Oliver Dovin, Viktor Djukanovic, Nathaniel Adjei, Saidou Alioum och Ibrahima Fofana har Hammarby all möjlighet att få till en riktigt fin trupp inom kort, som presterar både ekonomiskt och sportsligt. Men då måste man bestämma sig för ett koppel unga och låta dem bli ordinarie. Stå emot de supportrar, experter, agenter och möjligtvis styrelseledamoter som ligger på för profilerade nyförvärv i sommarfönster, åtminstone på de positioner där det redan finns bra täckning i talangväg. Hammarby har valt strategi. Dessutom har man valt rätt strategi. Nu gäller det bara att fullfölja den.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription