Annons

Landets bästa lokalsportjournalist heter Viktor Asp. Det röstade Svenska fans läsare fram när Guldskölden 2022 avgjordes, och det var inte mindre än tredje gången som Fotboll Sthlm kammade hem kategorin. För Viktor var det första tillfället, vilket inte är så konstigt med tanke på att journalistkarriären började på allvar i fjol.

Eftersom Viktor är en påpassad man och har lämnat landet för att bada i gejsrar fick vi hålla till godo med textsvar från vår dekorerade kollega.

Stort grattis Viktor! Hur firade du?

– Stort tack! Med några skakiga framträdanden i Svenska Fans livesändning och ett telefonsamtal till min ömma moder. Sedan tryckte en annan besökare fyra drinkbiljetter i min hand, jag växlade ut dem i öl och fortsatte på inslagen bana på en krog på Söder.

Hur mår du idag?

– Som jag förtjänar. Men jag är också väldigt tacksam att så många velat rösta på mig. 2022 var första året som jag jobbade med journalistik och det har hänt väldigt mycket under året. Både jag och Fotboll Sthlm har tagit rejäla kliv, och att ha fått bidra till den utvecklingen är jag väldigt stolt över.

Varför tror du att du vann?

– Att jag bevakar landets största sport i landets största stad är nog en bidragande faktor. Det är det ödmjuka svaret, men eftersom det här är en intervju av Fotboll Sthlm med Fotboll Sthlm känns det någonstans fel att vara ödmjuk? Jag väljer att hissa min egen flaggstång och säga att jag tycker om både berättande och granskande journalistik.

– Jag tror också att Fotboll Sthlm som helhet spelar roll. Vi har en redaktion där var och en har spetskompetens i vitt skilda fält, och ser man till vår produktion över en hel månad är det en jäkla produkt vi sätter ihop. Att jobba på en tidning med självförtroende, som vill framåt med sina idéer – det är en fantastisk känsla.

Vilket arbete var du mest stolt över från året som gick?

– Granskningen av Polisens hemliga supporterregister. Jag kan fortfarande bli heligt förbannad bara jag tänker på det. Vi kunde avslöja polisen med att ha hållit sig med register över supportrar, där ostraffade och minderåriga kartlades som om de var ett hot mot rikets säkerhet. Det bryter mot alla tänkbara bestämmelser om personuppgiftshantering och påminde inte så lite om Polisens register över romer, aktivister och kvinnor, som myndigheten fällts för. Att man dessutom glömde bort att gallra uppgifterna och lät de ligga kvar på någon dator i fjorton år, så att de kunde läcka till mig är inte mindre än en skandal. Vad hade hänt om min källa hade läckt dem till en privatperson? Om de spridits på nätet? Vilken integritetsskada för individen och förtroendeskada för Polisen hade det inneburit? När vi ställde frågorna till de ansvariga poliserna pratade de bara om ”en kollega med ett finskklingande namn”. I efterhand känns det lustigt och sorgligt på samma gång.

Förresten, har du några planer 7-10 mars?

– Nej, inga.

Jo, det har du. Allt är bokat, du ska till Poznan.

– Vilken glädje!