Sören Cratz nya roll: toppkommentator hos Fotboll Sthlm

Sören Cratz är inte bara Bajens ende guldtränare – han är även en flitig läsare och kommentator av Fotboll Sthlms artiklar.
Vi ringde upp 72-åringen på dagen 19 år efter att Hammarby bärgade sin SM-titel på Söderstadion.

Annons

För er som följer Fotboll Sthlm på Facebook har ni säkert noterat att Sören Cratz är en flitig kommentator av Bajen-relaterade artiklar. Den förre guldtränaren gillar att uttrycka sina åsikter och skicka glada tillrop till det grönvita laget.

När Fotboll Sthlm når 72-åringen har han precis kommit hem från gymmet, en vana som han försöker att hålla tre gånger i veckan.

Hallå där Sören! Du är flitig på sociala medier, något som våra läsare tycker är kul.
– Vad roligt. Ja, när man är pensionär har man tid att titta runt lite extra. Det är ett trevligt sätt och man väljer själv när man vill vara med eller inte. Jag saknar att man inte kan åka ut och titta på matcherna, speciellt nu när lilla Degerfors är på väg upp till Allsvenskan.

Det senaste inlägget från Cratz är dagsfärskt och uppmärsammar att det gått 19 år sedan SM-guldet.
– Det är inte så att man går runt och tänker på guldet hela tiden. Men när man ser bilderna får man några sekunder att tänka tillbaka och minnas, det gör jag med glädje.


Vad minns du från slutsignalen?
– Det var Karl-Erik Nilsson som var domare i den matchen. Han sa till mig när matchen började att ifall han skulle visa två fingrar i slutet kring antalet övertidsminuter så skulle jag veta att det bara var en. Han gjorde så för att publiken inte skulle storma planen i förväg. Det hör man också när de refererar matchen i tv-sändningen att de frågar varför domaren blåste av matchen en minut för tidigt. På bänken visste jag varför, det var för att lura publiken.

Cratz fortsätter:
– När bollen gick ut till Lasse Eriksson för en inspark visste jag att det var slut. Då hade jag på förhand planerat för att springa upp till vår ordförande Göran Paulsson och hålla om honom, det var skojigt.

Idag har Sören Cratz gått i pension och slagit sig till ro hemma i Finspång. Kärleken till fotbollen finns fortfarande kvar och varje dag tar han en promenad på tio minuter för att se stadens bästa lag, Torstorps IF i division tre, träna på kvällarna.
– Jag ska faktiskt leda en träning ikväll, de har bett mig att köra lite och då ställer jag upp med glädje. När man bara kör någon gång med laget går man in med en sådan intensitet bara för att det är så roligt. De går ut över krakarna, men de tycker om det.

Då har du lite kontakt med fotbollen. 
– Ja, jag skulle kunna träna ett sådant lag om jag ville, men det tar för mycket tid och jag har gjort mitt. Men jag åker gärna runt och tittar på fotboll och jag har lite kontakt kvar i olika klubbar.

Idag när det är en årsdag för SM-guldet, har du kontakt med spelarna eller de gamla ledarna?
– Nej, inte ett dugg. När det var tio år efter SM-guldet hade Hammarbys styrelse inte lagt två strån i kors, utan det var materialaren Börje Lundberg, när han levde, och ett gäng som bjöd upp folk till Stockholm. Det hade de skött själva då klubben i princip inte gjorde någonting. Det tyckte jag var lite fattigt.

Hoppas det blir bättre nästa år då?
– Ja, man får hoppas det. Men jag vet inte, det beror väl på vad det är för folk som jobbar inom föreningen. De var väl inte med på den tiden så de tycker kanske inte att det är så viktigt. Men det är faktiskt föreningen som firar, inte människor som är med här och nu. Jag tycker aldrig att man får sätta föreningen och individen med likhetstecken. Många tror att föreningen startade när man själv kom in i den, men så är det inte.

Cratz kommer in på att det är supportrarna som utgör klubben och att det är för dem som guldet borde firas.
– De är supportrarna som sliter. För spelarna är det ett jobb och det är klart att spelare är mer eller mindre känsliga för föreningen som man jobbar i just nu.

72-åringen är kritisk till inställningen hos många fotbollsspelare.
– Jag brukar säga att när de gör mål och kysser klubbmärket borde de istället kyssa plånboken där bak. De byter ju föreningar rätt mycket, säger han och fortsätter:
– Visste finns det spelare som Kennedy, men de blir ju färre och färre. De som verkligen är trotjänare, som Per Karlsson i AIK, ska klubbarna vara stolta över.

En årsdag som denna, blir du ändå påmind av bajare på något sätt?
Jag brukar få några vykort där de tackar för guldet, men posten har inte kommit än. Det kommer säkert ligga något i lådan, det brukar det göra. Sedan blir det på Facebook. 

Följer du Hammarbys matcher idag? 
– Ja, det gör jag. Det var väldigt positivt inför det här året, sedan vet jag inte vad som hände. De fick inte ihop det.

Hur ser du på säsongen så här långt?
– De är ändå med där uppe och slåss om det, så man ska nog vänta till efter serien är slut innan man pratar om det varit bra eller dåligt. Förväntningarna var ju oerhört höga med tanke på att de gjorde en sån fin höst. Då tänker man att det ska gå på automatik, men så enkelt är inte livet.

Cratz tror att avsaknaden av publik har hämmat Hammaby rejält.
– Jag tror att spelarna lider väldigt mycket av att det inte är 30 000 personer på läktarna. Ett vanligt år vet spelarna redan på måndagsmorgonen att på söndag kommer vi springa in inför 30 000 åskådare, då blir hela träningsveckan stimulerande. Det är så människan fungerar.

När du tränade Hammarby, hur mycket kände du att publiken hjälpte till?
– Jättemycket. Söderstadion tog in runt 14 000 åskådare och man visste att det var fest varannan helg. Det var fantastiskt roligt. När vi tog guld förlorade vi inte en enda hemmamatch på Söderstadion. Sedan lade de några hemmaderbyn på Råsunda och de vann vi ju aldrig, men på Söderstadion var vi oslagbara. Det är klart som katten att de stimulerar både spelare och ledare när det bara dunkar i betongen. Det är den stora saknaden nu när man har slutat.

Nuförtiden brukar Sören Cratz  gå till den lokala puben i Finspång för att följa matcherna. Hemma är det istället engelsk fotboll som rullar på tv:n.
– Jag måste säga att det inte lika roligt att titta på fotbollen idag när man inte har någon publik. Spelarna känner nog det också. Ändå sitter Jonas Olsson i Viasat-studion och säger att han inte tycker att det ska spela någon roll, det förstår inte jag.

Cratz drar en parallell till när han var på Skansen och såg Ulf Lundell inför 10 000 åskådare.
– Tänk om en artist ställer sig på scenen och det inte står en jävel framför. Det är klart som fan att Ulf Lundell blev inspirerad av alla människor. Det som händer nu är tragiskt, men vi kan inte göra något åt det tyvärr.

Foto: Bildbyrån

LÄS MER. Månsson: Optimistens tips – så slutar kampen om topp tre-platserna

LÄS MER: Ulf Johanssons styrelse delade ut lägenheter till sig själva

Annons