Hammarby har ett av Allsvenskans mest meriterade anfallspar.
Men det har inte alltid gått som på räls för Nikola Djurdjic och Vidar Örn Kjartansson.
Fotboll Sthlm mötte en serb och en islänning som har fler likheter än man kanske kunde tro.

Annons

Nikola Djurdjic ler. Vidar Örn Kjartansson ler.
– Folk är glada idag, säger Vidar.
– Mycket glada, säger Nikola.
– Det är en vacker dag, säger Vidar.
Det är dagen efter Hammarbys 2-1-segern i derbyt mot Djurgården. Nikola och Vidar har gjort varsitt mål och sett till att tabellen – som Djurgården har hunnit toppa och som Hammarby har varit sist i – har ordnat upp sig. Nu skiljer det bara tre poäng mellan derbylagen.
– Som jag sa direkt efter matchen: nu startar säsongen. Det känns verkligen så, säger Nikola.

Vi sitter utanför Hammarbys nya klubbhus på Årsta IP. Det är en vacker dag, precis som Vidar påpekade, även om han nog inte tänkte på vädret i första hand. För Nikola tog det ett tag att somna i går natt, men han klev upp på lätta ben i morse.
– Det var tungt efter Malmö-matchen (som Hammarby förlorade med 1-4). Vi var tvungna att spela bra så att vi kunde glömma den andra halvleken. Och det gjorde vi. Det här ger oss massor av energi, säger han.
Vidar nickar.
– Ja, det här var viktigt. Det enda som spelar roll är att vinna. Men vi spelade ju faktiskt riktigt bra. Och så fick vi göra varsitt mål… det är ju inte helt fel.
Hur har responsen varit?
– Galen. Man märker på sociala medier hur mycket supportrarna behövde det här, säger Nikola.

Vidar och Nikola jublar efter islänningens 2-1-mål i derbyt. FOTO: Bildbyrån

Det är inte bara laget som har gott självförtroende just nu, även Nikola och Vidar är säkra på sin kapacitet på planen. De är heller inte rädda för att säga det. På frågan om vem som är Allsvenskans bästa anfallspar rör Nikola inte en min.
– Det är vi.
Är det så?
– Ja. Men jag måste säga att “Mackan” (Rosenberg) och den som Mackan spelar med också är en kandidat.
Så Antonsson/Rosenberg utmanar er?
– Ja, oavsett vem det är som spelar bredvid Mackan. Men jag tycker som sagt att det är vi.
Håller du med, Vidar?
– Absolut. I den första matchen mot Elfsborg visste jag inte vilken typ av spelare som Niko var. Hur skulle vi samarbeta? Vilka ytor skulle vi ta hand om? Men efter ett par matcher började vi kommer till chanser – många olika typer av chanser dessutom. Vi blir starkare för varje omgång.
Nikola nickar.
– Man ska komma ihåg att vi hade tuffa försäsonger. Vidar hade problem i Ryssland och för mig…
…var det mycket rubriker?
– Precis. Det var många saker som störde. På så sätt var det naturligt att vi inte levererade i den första omgången. Samtidigt är vi erfarna och vet vad som krävs för att prestera och då går det snabbare att hitta rätt. Det känns som att vi har momentum nu. Och för att vara ärlig… i den här ligan ska vi dominera. Supportrarna förväntar sig mycket av oss och de ska de göra.
Hur skulle du beskriva Vidar som person, Nikola?
– Som en person som…
Nikola kommer av sig, skrattar till.
– Jag har spelat med isländska spelare förut men han inte alls som dem. Han är närmare min personlighet än den typiska skandinaviska. Han är lugn utanför planen men han har den där djuriska instinkten i sig. Men som person? Trevlig, avslappnad och enkel. Han var bekväm i gruppen från dag ett.
Hur är Nikola, Vidar?
– På planen: ett djur. Han är väldigt viktig för oss, han är fucking överallt. Jag trodde inte att han var den typen av anfallare från början. Han är också en bra kille och en ledare i gruppen som som har välkomnat mig. Jag har spelat med andra serber och de har lite mer av den här… ge upp-mentaliteten?
– Jag fattar vad du menar, säger Nikola.
Så du har lite isländsk arbetsmoral i dig?
– Haha. Nej, jag var fyra år i Tyskland. Där lär man sig disciplin, det kan jag lova dig.
Vidar bryter in:
– Nikolas arbetskapacitet hjälper oss väldigt mycket. Han springer ju efter varje boll och det ger oss energi. Man tänker: “det här kan gå!” Man följer honom.
När ni beskriver varandra låter ni ganska lika. Stämmer det?
– Ja, det tror jag, säger Nikola och fortsätter:
– Vidar gillar pressen och det gör jag med. Jag gillar stora matcher och att alltid ha något att sträva efter. Det är inte alltid så lätt att spela inför så många supportrar som Hammarby har, man har sett att det är knepigt för många. Om man inte hanterar det rätt sätt blir supportrarna din värsta fiende. Men med Vidars självförtroende passar han perfekt in här.
Får ni ofta höra att ni är arroganta, kaxiga?
– Ja, verkligen, säger Nikola.
– Absolut. Jag menar, folk kan döma dig bara på grund av ansiktsuttrycket, säger Vidar och pekar på sitt eget stenansikte.
Stämmer det då?
– Ja, jag tror man behöver en viss arrogans för att klara motgångarna i karriären. Man måste tänka på sig själv. Man kan inte ändra på folk som snackar, men man kan ändra på hur man presterar själv. Och om man tänker på sig själv som anfallare så är det bra även för laget.
– Självförtroendet är 50 procent för en anfallare, säger Nikola och fortsätter:
– Jag har sett många killar med perfekt teknik som verkligen kan döda motståndarna på träningen. Mål hela tiden, skotten sitter perfekt, men när det är match så låser det sig.
Är det där inte en typisk “lätt att säga, svårt att göra”-grej?
– Självklart. Och det är lättare att säga det nu, för nu är mitt självförtroende ganska högt, säger Nikola.
Vidar stämmer in på nytt.
– Man kan ju alltid säga att man ska göra två mål inför en match men det gäller att verkligen tro på det. Jag har alltid haft en ganska stor tro på mig själv men det har blivit lättare med åren också. När jag var yngre och inte gjorde mål kunde jag gräva ner mig mentalt.

LATE BLOOMERS. Nikola och Vidar slog båda igenom relativt sent i karriärerna.

Nikola är 33 år och kan se tillbaka på en lång karriär där säsongerna i Bundesliga är höjdpunkten så här långt. Vidar är 29 och har öst in mål i Norge, Sverige, Kina och Israel innan han skrev ett lukrativt kontrakt med Rostov – varifrån han nu är utlånad till Hammarby. De är födda i varsin ände av Europa, men deras fotbollsäventyr påminner en del om varandras. För länge stod både Nikola och Vidars karriärer och stampade – innan genombrottet till sist kom i vårt västra grannland.

Nikola slog igenom tidigt i hemlandet, men bröt foten i 20-årsåldern och trivdes inte i moderklubben Radnicki Pirots av olika anledningar (vilket han tidigare har berättat om i en lång intervju för Fotboll Sthlm.) Inför säsongen 2009, året när Nikola fyllde 23, åkte han med Haugesund på ett träningsläger i Turkiet. Men trots att det handlade om ett lag i den norska andradivisionen fick Nikola nobben på sitt provspel. Ja, till en början i alla fall – innan Nikola tjatade till sig att få spela en träningsmatch till.
– Jag hade fruktansvärt ont i knät, jag kunde inte böja benet. Men jag hade fått en massa smärtstillande piller av min mamma. Jag tryckte in mig allt och spelade matchen, jag minns att det var mot Silkeborg. Och… jag måste säga det – jag var fantastisk. Det var en av mina bästa matcher någonsin.
Nikola skakar på huvudet.
– Det är sjukt det där med marginalerna. Klubben hade bestämt att jag skulle åka hem från lägret, men jag var bara: “Lyssna, jag åker inte tillbaka till Serbien, jag skiter i vad ni säger!” Och vad hände? Jag gjorde den där matchen, fick kontraktet och blev klubbens bästa målskytt genom tiderna.
Så utan mammas piller hade du inte varit här?
– Det är det som jag säger. Man kan bli galen när man tänker på sådant.
Och det säger något om din personlighet?
– Ja. Nio av tio spelare hade ju åkt hem när klubben sagt “nej, tack, vi vill inte ha dig.” Eller tio av tio spelare, haha.

Annons

Vidar har lyssnat noggrant på berättelsen. Han känner delvis igen sig, för det var först när han var 23 som han flyttade från den isländska ligan. Vidar var en duktig spelare även som ung, men fick en korsbandsskada som 19-åring vilket bromsade karriären. Dessutom spelade han för moderklubben Selfoss, långt ifrån uppmärksamheten.
– På den tiden var ligan lågt rankad och landslaget var ingenting i stort sett. Man var tvungen att vinna skytteligan för att ens få till ett provspel med en utländsk klubb och så många mål gjorde inte jag. Det tog också tid innan jag mognade som spelare. Varje år var det tre månaders uppehåll och då var jag inte tillräcklig seriös med träningen. Om jag hade flyttat till Norge när jag var 19 så vet jag inte hur det hade gått. När jag var 23 var jag däremot helt redo.

Under sitt första år som utlandsproffs, i Oslo-klubben Vålerenga, gjorde Kjartansson stor succé. När säsongen var slut hade han vunnit skytteligan med 25 mål.
– Men jag fick provträna två gånger innan jag fick kontrakt. Jag tror inte att de ångrade sig, säger Vidar med ett leende.
Funderade du på att sluta med fotbollen någon gång när det gick trögt?
– Aldrig. Då skulle jag hellre spela i den isländska fotbollen i hela livet, oavsett nivå.
Nikola bryter in:
– Samma här. Jag hade kört taxi vid sidan om.
Vidar:
– Taxi halvtid, fotboll halvtid. Så hade det nog blivit för mig också.
Inte jobb på en tvålfabrik då?

– Det hoppas jag VERKLIGEN inte.
Vidar skruvar på sig när frågan ställs. Han har nämligen jobbat på just en tvålfabrik i Reykjavik, vilket inte är något kärt minne.
– Det var sista året innan jag flyttade från Island. Nuförtiden kan de största lagen betala hyfsat till spelarna men då var man tvungen att ha ett jobb bredvid. Så dåliga var pengarna. Jag jobbade på ett lager, postade grejer, körde saker till olika butiker. Jag minns att jag försökte gömma mig när jag var där på butikerna.
Du skämdes?

– Ja, det var pinsamt. Jag ville ju spela fotboll och lyckas med det, men jag bar fortfarande paket åt folk, liksom. Men det är klart, jag fick bättre disciplin genom jobbet, det kan jag se i efterhand. Jag skaffade mig rutiner, gick upp tidigare på morgonen. Jag tror att det hjälpte när jag flyttade utomlands.

Annons

När Hammarby möter Örebro i eftermiddag blir det den sjunde matchen för Nikola och Vidar tillsammans. Om ursprungsplanen håller – det vill säga att Vidar åker tillbaka till Rostov den 15 juli – återstår ytterligare åtta matcher för dem i den grönvita tröjan. Men Vidar vet inte själv hur det blir.
– Jag trivs här. Verkligen. Och om tränaren (Valeri Karpin) är kvar så vill jag inte tillbaka till Rostov, så är det bara. Det är inget personligt mot honom, men vi ser på min roll och fotbollen på helt olika sätt. Och om jag inte ska tillbaka vill klubben sälja mig, och då kanske det blir för dyrt för Hammarby… men vi får se.
Kan du tänka dig att bli utlånad hela säsongen?
– Självklart. Men det är inte jag som bestämmer det.
Är det inte svårt att inte veta var i världen man ska bo om ett par månader?
– Det är speciellt förstås. Men jag är så van vid det nu.
Vill du ha kvar Vidar, Nikola?
– Självklart. Han är en toppspelare. Det finns inte så många som honom här. Men det kan nog blir svårt, tyvärr. Det bästa är kanske att han gör mål, men inte för många mål, om du förstår vad jag menar.
För att han blir för dyr annars?
– Ja.
Vidar skrattar.
– Vi får se…
Vad skulle det betyda om Vidar stannade, Nikola?
– Mycket. Som jag sa innan: den här ligan ska vi dominera i.