Han har tvingats gå om nian, blivit utkastad ur FCK och levt knapert som halvtidsproffs i B. 93. Men hela tiden har Sebastian Clemmensen haft en orubblig tro på att han en dag ska lyckas med fotbollen. Nu har resan lett till Hammarby. – Jag har känt till klubben sedan jag var 13 – det var aldrig något att tänka på, säger Clemmensen till Fotboll Sthlm. [show_ad id=3] Sebastian Clemmensen är 20 år gammal, fostrad i FC Köpenhamn och har precis skrivit på ett längre avtal med en svensk toppklubb. Han kommer från en stark säsong, där han smällde in sju mål på tio matcher i slutspelet för B.93. Man hade kunnat tro att Clemmensen därmed är den sorts fotbollsspelare vars karriär alltid pekat uppåt, men så är inte fallet. Varken på fotbollsplan eller utanför. – Nej, det har varit upp och ned, säger han i ett mötesrum på Årsta IP. Så länge han kan minnas har Sebastian Clemmensen haft en boll vid fötterna. Dansken växte upp i Köpenhamnsstadsdelen Amager, en plats som präglas både av utanförskapsområden och själländska sandstränder. – Jag började spela fotboll när jag var fyra med min lillebror som är ett år yngre än mig. Jag spelade med honom hemma i trädgården, det var väl så som intresset väcktes till liv, säger Sebastian Clemmensen. Hur var du som liten? – Jag var ett lyckligt barn. Väldigt lycklig. Jag älskade att spela fotboll och stack till fotbollsplanen även om det inte var träning. Hela mitt liv har kretsat kring fotbollen, det var det enda som jag fokuserade på som liten. Skolan tyckte jag inte om. Hur var du i skolan? – När jag var liten var jag nog rätt svår för lärarna. Jag kunde inte sitta still. Jag ville alltid att vi skulle ha rast så att jag kunde gå och spela fotboll. Sen gick jag hem och övade själv eller spelade fotboll med vännerna. Sebastian Clemmensens ointresse för och bristande framgång i skolan ställdes på sin spets när han skulle sluta nian och spelade i FCK:s ungdomslag. Istället för att få fortsätta i gymnasiet bestämde skolan att Sebastian skulle gå tian – ett slags extraår som i praktiken innebar att han gick om nionde klass. – Det var när mina kompisar skulle börja gymnasiet. I Danmark kan det bli så att man får gå tian och det hände mig. Lärarna tyckte att jag inte var socialt redo för nästa steg. Jag fick gå på vad som kallas efterskole på en skola som FC Köpenhamn hade samarbete med. Sedan hoppade jag av när coronan kom och började på gymnasiet. Då hade jag mognat och var mer lättkontrollerad. Att du inte var redo socialt, vad betydde det? – Alltså, jag är social av mig. Jag har gott om vänner, det är inte det. Men när jag var 15 år var jag inte så mogen. Jag klarade mig bra socialt, men inte i skolan. Hur kändes det när du inte fick gå gymnasiet? – Jag blev lite arg, minns jag. Jag ville gå gymnasiet som mina vänner, men fick inte. Men jag pratade med en lagkamrat i FCK som var i samma sits som jag och då kändes det bättre. Sebastian Clemmensen började spela fotboll i Kastrup BK men gick tidigt över till FCK. Han låg inte längst fram i utvecklingen, men spelade med spelare som Hakon Haraldsson, Rasmus Höjlund, Valdemar Lund och William Clem. Men när Sebastian var 15, när tanken var att han skulle växla upp i fotbollssatsningen, kom skadan som sinkade honom rejält. – Jag fick schlatterknä. Därefter fick jag inte spela med mina jämnåriga, utan med det ett år yngre laget. Ett år senare sa FCK åt mig att hitta en annan klubb där jag fick spela mer. (Andradivisionslaget) B.93 tog emot mig med öppna armar och lät mig spela i P19-laget. Jag började bra där, men sedan hamnade jag på bänken och tappade tron. Tron på klubben eller självförtroendet? – Självförtroendet. Jag hade stort självförtroende när jag spelade i FCK, men sedan tappade jag det i B. 93. Jag var ledsen över att ha behövt lämna FC Köpenhamn. Alla mina vänner var kvar där eller spelade i lika bra klubbar, samtidigt som jag satt på bänken i B.93. Men sedan kom coronan och därefter hittade jag tillbaka till självförtroendet. Jag fick hoppa in som lagkapten när vår ordinarie var skadad. Jag hade två knäskador till, men tog mig upp till a-laget. Var Sebastian Clemmensens självförtroende kommer ifrån? Det är en bra fråga, tycker dansken själv. Kanske är det den trygga uppväxten med kärleksfulla föräldrar, kanske är det medfött, kanske är det åren i den aristokratiskt kaxiga storklubben FC Köpenhamn. Kanske är det en blandning. Han vet dock att när han själv känner att han är i rätt element psykiskt, då kommer prestationerna. – Första året i a-laget satt jag mest på bänken. Ibland var jag inte med i truppen. Men B.93 sålde sin anfallare till Randers och ersättaren skadade sig. Innan dess hade jag haft svårt att få speltid, men tränaren testade mig som nia och så började jag göra mål. Var du proffs i B.93? – Nej, första månaderna hade jag inte ens ett avtal. Sedan blev jag deltidsproffs. Jag hade lön för att spela fotboll på halvtid och vi tränade på mornarna. Jag tyckte själv att det skulle ta för mycket energi från fotbollen att ha ett jobb vid sidan av, så jag spelade bara fotboll. Det kan inte vara en särskilt lyxig livsstil? – Nej. Till en början hjälpte mina föräldrar till ekonomiskt, men jag klarade mig för det mesta själv. Någon gång frågade en vän som hade blivit proffs om han fick hjälpa till att betala hyran. Jag sa förstås nej. Det var knapert emellanåt, men jag hade tron på att jag kunde lyckas om jag verkligen gav det en chans. Det ordentliga genombrottet kom mot slutet säsongen 2023/24, Clemmensens första seniorsäsong. I den ordinarie säsongen gjorde han bara tre mål för bottenlaget B.93, som hamnade i nedflyttningsserien. Då kom explosionen. Sju mål på tio matcher blev vårfacitet som gav Clemmensen flytten till Bajen. – För mig var det ett enkelt val. Jag har alltid haft en klar bild av vart jag ska och när jag fick höra att Hammarby var intresserade kändes det som ett perfekt steg. Jag behövde inte tänka efter, jag bad bara min agent att lösa det om han kunde. Expressen skrev att det fanns intresse från bland annat Norge och Holland, ville du inte dit? - Nej. Inget illa menat mot dem, men jag hade en väldigt klar bild av vad nästa steg skulle vara. Hammarby var en no brainer. Samtidigt är holländska ligan rankad bra mycket högre än Allsvenskan? – Ja, jag funderade förstås på det. Jag bad min agent gräva lite i det och höra vad planen var för mig, men Hammarby kändes bäst. När jag fick veta hur de spelar, hur ung truppen är och att de säljer spelare till större klubbar, då kändes det helt perfekt för mig. Faktum är att Sebastian Clemmensen hade en bild av Hammarby innan han kom. Dansken är nämligen så ung att han är uppvuxen med Hammarby som en etablerad akademi på skandinavisk nivå. – Vi mötte dem ofta med FCK i Audi Cup i Köpenhamn. Ibland vann vi, ibland vann de. Vi hade alltid problem mot Hammarby. Jag har känt till klubben sedan jag var 13 år och jag känner förstås till supporterkulturen som finns här. Det är helt galet, jag kan knappt vänta på att spela framför Hammarbys fans. Hur viktig var Hammarbys strategi för att du skulle komma hit? – Väldigt viktigt. Hammarby spelar fotboll med bollen längs marken, det passar mig. Dessutom är jag en ung spelare, så det kändes bra att gå till en klubb som har en tydlig plan för utvecklingen av unga. Samtidigt är det mycket som är nytt för Sebastian Clemmensen. Stockholm har han knappt varit i tidigare, Allsvenskan är ett steg upp från danska andraligan och vilken position han ska ha är inte glasklart. Dessutom måste han vänja sig vid konstgräset. Första träningen med Bajen fick han göra med naturgrässkor. – Alla har varit jättesnälla: tränaren, spelarna och folket i klubben. Jag tror att jag kommer trivas bra här. Stockholm har jag knappt varit i förut, men jag har bara hört gott om staden. Nu vill jag bara komma in i det. Spela matcher, göra mål och assist. Hjälpa laget att åstadkomma något stort den här säsongen.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription