Söndagen blev speciell för Waylon Renecke.

Han gjorde första starten på hemmaplan och fick göra mål – ett mål han dedikerar till bortgångna släktingar.

– Jag känner alltid att de tittar ner på mig, säger försvararen.

Annons

Det har gått en månad sedan Waylon Renecke skrev på för Hammarby. Första tiden har kantats av en skada och sparsamt med speltid. Mot BK Häcken kom dock första starten på hemmaplan och första 90 minutaren.

– Det var bra. Såklart är det nya relationer och ett nytt samarbete (med Fofana), men vi har tränat mycket tillsammans. Vi vet vilka egenskaper vi har som spelare och jag tycker vi gjorde bra ifrån oss. Det var härligt att hålla nollan, vilket är viktigt för oss försvarare. De satte tryck på oss i andra halvlek, men jag tycker vi hanterade det.

20-åringen fortsätter:

– Det är härligt att göra en bra insats i dag. Förhoppningsvis ger den mer trygghet till tränaren, men vi får se. Det är en väldigt viktig match på torsdag och jag respekterar beslutet tränaren tar. Frederik är en toppspelare. Det hade inte varit ett problem för laget oavsett vem som spelar.

Men det stannade inte bara vid mycket speltid. Mittbacken fick också agera målgörare när han nickade in eftermiddagens första mål, hans blott andra i seniorsammanhang.

– Jag kunde inte tro det, om jag ska vara ärlig. Jag trodde aldrig att jag skulle göra mål i min första start på hemmaplan. När jag såg att bollen gick in i mål försökte jag hålla mig cool och inte bli för exalterad. Men jag är glad.

Efter målet pekade du upp mot himlen. Dedikerade du målet till någon speciell?

– Jag är kristen, så jag dedikerade det till Gud. Men det är som du säger. Jag har bortgångna mor- och farföräldrar. Jag känner alltid att de tittar ner på mig. Det är speciellt för mig. Jag vill att de ska vara med mig på den här jorden för att se vad jag gör och hur mycket jag har växt som person. Jag tänker på dem varje dag och dedikerar alla mina matcher och mina prestationer till dem.

Efter slutsignal fick Renecke i uppgift av hemmasupportrarna att sjunga en läktarsång.

– Jag var överraskad eftersom jag inte pratar svenska. Så jag fick välja en väldigt enkel sång. Men det var speciellt, säger han och berättar om svensk supporterkultur:

– Topp, topp. De är så passionerade. De följer oss hemma som borta och vi uppskattar verkligen deras support. Det gjorde så jag kunde ta mig igenom matchen. Jag kände mig aldrig nervös tack vare atmosfären. De pushade mig och laget.

Genom den mixade zonen passerade Victor Lind med en blombukett i handen efter att ha utsetts till matchens spelare. Yttern själv tycker däremot att priset borde ha gått till Waylon Renecke. När mittbacken får höra det brister han ut i skratt.

– Nej, nej. Tack till honom, men jag tycker Victor spelade fantastiskt som vanligt. Han har varit en av våra bästa spelare den här säsongen och hans kvalitet är otrolig. Passningen han slog in till mig… Jag satte dit den, men kvaliteten i hans passning var topp.